Han och hon, rosa och blått – Att vara och bli mamma

Att vara och bli mamma

Han och hon, rosa och blått

Med risk för att provocera så vill jag bara börja detta inlägget med att detta är MINA åsikter….
När vi var små då lekte pojkar med bilar och flickor med dockor, pojkar hade blåa och gröna kläder och flickor hade rosa och rött. Men framför allt så hadc man ett kön, man var tjej eller kille. Idag ska man vara ett hen, och vad är det? För mig låter det som en höna. Jag skulle aldrig kalla mina barn eller någon annans barn eller någon annan överhuvudtaget för hen, man är tjej eller kille. Speciellt när man är barn. De som senare i livet inte känner sig säker på sin sexualitet och vill byta kön eller inte vet vad dom har för kön, visst vill ni bli kallade hen så okej, men det vet man inte när man är exempelvis tre år!
Konstigt nog så har jag inte stött på detta än trots att Charlie är ett namn både killar och tjejer kan ha, någon enstaka person har frågat någon gång när han var riktigt liten om han var tjej eller kille men aldrig kallat han hen.
Vi skulle aldrig sätta på Charlie rosa kläder, visst det finns lite fräcka tröjor som är rosa för killar det är helt okej, men aldrig någon söt liten t-shirt med Barbie på. Det som strider mot det mest här hemma är Fredrik, för han är det viktigt att Charlie har killkläder. En gång när jag hade köpt nya mjukisbyxor till Charlie för ca ett år sedan när han hade strl 68 typ så köpte jag ett par svarta lite tjockare som ändå satt ganska tight, leggings stod det på lappen och det gillade inte Fredrik. Han har blivit retad för detta mycket och jag kan skämta om det än idag att jag ska köpa ett par nya leggings till Charlie.
Tex var Fredriks ända argument för att vi skulle ta reda på nästa barns kön att då kunde börja köpa tjejkläder redan nu om det var en flicka. Det mesta av småkläderna vi har är vitt och ganska neutralt så det passar båda, annars får våra föräldrar köpa med sig lite till BB tyckte jag.
Sen visst blir det en tjej så kommer väl hon ändå få gå i charlies gamla jackor och overaller för annars blir det svindyrt. Men mössor och vantar kommer hon få nytt. Så rent praktiskt vore det bra om det blev en kille.
Går man in i Charlies rum nu så ser man bara typiska killgrejer, han har inte en enda docka eller andra tjejgrejer. Sen finns det ju en del unisex leksaker, typ lego och brioleksaker, och han har faktiskt en dammsugare:) När vi har vart på öppnaförskolan och Charlie har tagit en dockvagn och gått iväg med så har vi lite skämtsamt skojat med Fredrik, men kolla vad gör din son? Och har han och någon annan kille bråkat om vagnen har det varit ännu roligare att skoja om att pojkarna bråkar om en dockvagn.
En gång när vi skulle åka till min mamma hade vi glömt att packa charlies nappflaska, vi kör med “Nuk” till honom. Han vägrade ta en annan flaska och Nuk säljs inte på alla ställen, så jag fick springa in på ett apotek och där fanns det bara en enda kvar, en med rosa blommor på. Jag visste redan från början vad Fredrik skulle säga så jag fick förklara hela situationen innan jag kom fram till vilken färg flaskan hade. Det var inte hela världen, vad gör man inte för sitt barn men det har inte direkt varit flaskan vi packat när vi ska iväg.

Jag vill också poängtera att kommer Charlie komma hem en dag och säga att han vill ha en docka, självklart kommer vi att låta han få det då. Men vi kommer inte direkt gå till affären och bara köpa en. Och vi kommer se till att våra barn ska känna sig trygga med vilka dom är och att det är okej att ha på sig vad man vill. Att man måste inte vara som alla andra. Dom ska få utöva vilka idrotter dom vill. Men för oss är dom en kille och en tjej eller två killar, inte två hönor.
Jag respekterar andra som inte tycker som vi gör, och jag hoppas att jag blir respekterad för våra åsikter.

IMG_2154.JPG
Charlies pojkrum:)

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Jossan

    “Vi skulle aldrig sätta på Charlie rosa kläder, visst det finns lite fräcka tröjor som är rosa för killar det är helt okej, men aldrig någon söt liten t-shirt med Barbie på.”
    Det var där du skrev fräck. Din son får vara fräck men inte liten och söt.

  2. Jennie

    Jag tycker att Love i inlagget ovan var valdigt modig som delade med sig av sin upplevelse som transexuell. Han belyser hur foraldrarna forsvarat en process som sedan blev valdigt lang. Det kan vara en tankestallare for oss alla. Jag tror inte han menar att anklaga, bara att visa att det faktiskt spelar roll vad vi som foraldrar formedlar – vad som ar okej och inte. Jag tycker det ar trakigt att det inlagget fick flera pahopp (sarskilt hon som skrev att det var ‘ynkligt’!) nar det faktiskt var valdigt personligt och modigt. Tack Love for att du delade med dig!

  3. Jossan

    Hej, jag kan svara här också till dig Petra. ALLA barn blir inte per automatik direkt skadade av könsrollerna. Men på vissa sätt blir vi alla det, genom att de stärker könsmaktordningen: killar är starka och tjejer är svaga. Din son kanske inte tar skada av att bli uppfostrad till att bli fräck, men det kanske blir på bekostnad av en eftergiven tjej. Och i vissa fall blir en del skadade av det då föräldrar inte accepterar deras läggning. Man behöver inte vara antingen det ena eller det andra, antingen tuff kille eller söt tjej, man kan vara något mitt emellan också. Och det tror jag de flesta människor är egentligen, både tuffa och svaga på samma gång.

    1. petra

      Vart skev jag att vi uppfostrar vår son til att bli fräck? Det är väl upp till andra att bedöma vad dom tycker är fräckt och inte, ska vi då rätta vår uppfostran efter vad andra tycker? Skulle inte tro de. Och vad är fräckt och vad är inte? Det får du gärna svara på:)

  4. petra

    Roligt att så många blev så engagerade i detta ämnet. Sen tycker jag det är tråkigt att man inte ska kunna hålla den goda tonen utan börja anklaga andra för att vara dåliga föräldrar och medvetet förstöra sitt barns liv.
    Ett sånt här inlägg får man ju läsa med en nypa salt och känner man inte personerna det handlar om då har man ju egentligen ingen aning om hur deras liv egentligen ser ut. Allt man kan utgå ifrån är en text.
    Hade ni spenderat en dag i vår familj hade ni nog sett det här på ett helt annat sätt. Vi är väldigt skämtsamma och kan skoja med varandra här på en väldigt hög nivå, ibland kan man nog uppleva det lite rått men så är vi. Så att vi driver med min sambo angående tex leggingsen betyder inte att han är rädd för något eller har en skev syn, utan att vi tycker det är roligt att hitta något litet att trycka extra på. Vi kommer ta på våra barn de kläderna vi vill tills dess att dom är stora nog att välja själva vad dom vill ha på sig. Jag menar, hur många släpper lös en 1 åring i en klädaffär och ber han välja själv vad han vill ha på sig?
    Och angående ordet hen, jag tycker verkligen det är fult. Precis som vissa könsord är fula och hemska så vill jag inte använda dom. Jag tycker att man har gått till överdrift med hela ordet och det ska användas mer än det behövs. Tex ändrar man låtar, varför det?
    En sockerbagare hen bor i staden…
    Varför kan den inte vara som vanligt?
    Ordet kom så plötsligt och slog till så många blev nog överraskade och tagna på sängen och sen fick man välja läger, ja eller nej. Självklart finns det tillfällen man verkligen kan behöva använda det och då har jag skrivit i en kommentar att jag kommer att använda det, men aldrig att jag kommer att kalla tex en doktor för hen bara för att visa min son att båda könen kan bli doktorer. Det kan jag hitta ett annat sätt att göra på.
    Läs det ni vill läsa, tolka det som ni vill men ni behöver inte gå till angrepp på något ni inte vet något om. Tack:)

  5. Jennie

    Oj! Vilken oerhort gammaldags syn. Visste inte att det fanns unga foraldrar som ar sa bundna till schabloner. Som tycker att det ar ok med rosa trojor pa killar om de ar ‘fracka’, som inte forstatt hur ordet hen skall anvandas (se Forskolemammans forklaring) och som ‘faktiskt’ har kopt en dammsugare till sonen (nej men det MENAR du inte?? Att stada ar val anda kvinnogora??). Jag tycker att du ska ifragasatta varfor din partner kanner sig hotad av att sonen har leggings, det kanske har med hans egen uppvaxt att gora? Och definitivt se over dina egna varderingar, saklart vill du det basta for dina barn men du kanske inte inser hur du begransar dem? Det finns mycket att lasa om genus och att ge barnen mojligheter utifran sin personlighet, inte sitt kon.

    1. petra

      Visst vi kanske är gammaldags av oss. Och jag tycker ordet är fult bara, men det tycker jag många ord är och väljer att inte använda dom. Nu är det du som säger att dammsuga är kvinnogöra, här i vårt hem är det oftast min sambo som dammsuger:) och min son går gärna efter och gör som sin pappa, när jag klipper gräset går han efter och gör det med sin gräsklippare. Gör jag en typisk mansgöra då eller? Helt ok för mig isf för här i vårt hushåll delar vi inte ut uppgifterna utefter vad vi har för kön:)

      1. Jennie

        Skont att hora att ni delar pa hushallssysslorna. Eftersom du skrav att han har ‘faktiskt’ en dammsugare sa ar det latt att tro att du ser en dammsugare som en flickleksak, och att det ar nagot slags undantag att en pojke kan ha en. Naval det ar kanske inte sa illa som det lat i forsta inlagget, lycka till och nu vet du iallafall hur ‘hen’ skall anvandas! Alla ord ar ju inte estetiskt vackra, men anda anvandbara (tampong tex ar inte nagor sarskilt fint ord tycker jag, rent estetiskt, men oj sa anvandbart!).

        1. petra

          Det är klart att vi delar på hushållssysslorna hur skulle vi annars få ihop vardagen? Sen har man olika intressen som styr lite. Jag gillar att laga mat och baka det gör inte min sambo på samma sätt så då blir det automatiskt jag som oftast lagar mat. Men när han väl lagar mat blir det fantastiskt gott. Och i många hushåll går man nog in med inställningen att en gör vissa saker och den andra resten av sakerna. Men som skilsmässobarn så har jag sett mina föräldrar sköta två olika hushåll och det var ju inte direkt så att det var smutsigt och vi fick ingen mat hos pappa, nä allt var lika bra och fint hos båda. En annan sak vi pratat om är att vi måste se till att dela på vabbet och nästa föräldraledighet för att tänka på min pension och för att han också vill vara hemma, är inte det jämställt tänkande? Som jag skrev i mitt första inlägg så tycker jag att hen är fult och låter som en höna, så det är en anledning till att jag inte vill använda ordet. Jag vill kalla mina barn för det dom är och inte en höna. Ett annat ord jag avskyr är ordet pulla, det är så fult så jag vill inte använda det. Nu kanske någon mer förstår vad jag menar utan att anklaga mig för att ge min son 40års lidande. Men som sagt alla andra som vill använda ordet får gärna köra på:)

  6. Michaela

    För övrigt är det ett jättebra sätt att förbrereda på syskon att ge storasyskonet en egen docka den kan byta blöja på mm. Det känner jag flera som gjort till både pojkar och flickor.

  7. Marie

    Jag förstår faktiskt vad du menar och det finns absolut andra vägar att upptäcka nya saker än genom sina föräldrar. Vad jag kan känna är problematiskt är när man aktivt begränsar ett utbud, eftersom det då ofta innebär att man inte är lika kapabel att stötta om sen barnet trots allt väljer just de saker man har begränsat. Du säger att era barn ska bli trygga och våga välja annorlunda om de vill, men mycket i din text visar på motsatsen. Man kan inte ha rosa om man är kille, man kan inte leka med dockor om man är kille osv. Leksaker är en förhållandevis liten del i sammanhanget, det är rätt få år av ett liv som handlar om leksaker. Men ärligt talat, hur skulle din Fredrik reagera om Charlie kom hem och sa att han ville dansa balett eller börja rida? Skulle ni kunna ta emot det önskemålet utan att utstråla negativ energi eller “skoja” om det…? Och tror du att Charlie skulle kunna välja en karriär inom ett yrke som traditionellt inte utförts av män, utan att han skulle känna av ert ifrågasättande? Du pratar om en trygghet som jag tror att det blir svårt att uppnå, men det får framtiden utvisa.

    1. petra

      Det jag skriver i mitt inlägg är att NU när han knappt är två år så väljer vi än så länge hans kläder och leksaker då väljer vi det vi vill att han ska tycka är kul och som han verkar tycka är kul. Han gillar sina bilar så varför blir det så stor uppståndelse över det? Måste alla barn ha allt hemma?
      Sen skriver jag även att SEN när han kan säga och visa själv vad han vill ha och göra då kommer han att få det och vi kommer stötta i allt. Jag spelade fotboll och min sambo dansade bugg när han var i tonåren, vi låter gärna våra barn testa allt dom vill när dom vill det:)

      1. Marie

        Absolut, jag förstår och alla måste inte ha och erbjudas allt. Det jag försöker säga är att det du gör NU påverkar det som kommer SEN i allra högsta grad. Jag har själv äldre barn och i efterhand önskar jag att jag hade funderat större, när mina pluttar var mindre. Kläder och leksaker är inte viktigt i sig, men hur vi förhåller oss till dem och vilka känslor vi förmedlar kring dem är superviktigt. Det bygger ditt barn trygghet och självkänsla. För mig handlar det inte om att mitt barn måste vilja eller våga utmana rådande normer. För mig handlar det om att hen (;-) ) ska vara fördomsfri mot sig själv och mot andra. Och det är svårt att bli det om man matas med att vissa saker och färger är för dig och andra saker och färger är för andra. Allt är för alla.

        Tror inte att vi kanske kommer så mycket längre, men tack för en trevlig ton och ett extremt intressant ämne! MVH /Marie

        1. petra

          Jag förstår vad du menar med:) jag skulle ju aldrig säga inför mina barn tex: men oj vad har den pojken på sig? Om vi ser en kille i rosa tröja. Jag skulle inte kommentera det alls. Jag tycker bara att allt har gått till en överdrift där alla måste vara lika. Nu sticker jag uppenbarligen ut med något och se vad som händer då;) och sen att många läser det dom vill läsa tillhör väl vardagen… Ha det så gott:)

  8. Michaela

    Barn betyder lada på engelska, fan betyder fläkt osv. det går väl bra att använda de orden iaf?
    Varför skulle ni aldrig sätta på sonen rosa kläder? Vad skulle kunna hända?
    Visste du att för hundra år sen ansågs rosa vara en maskulin färg som stod för aktivitet och handlingskraft, och blått ansågs passa för flickor eftersom det var en “lugn” färg.

    Om din man inte gillar att sonen har leggings känns det ju inte så troligt att han skulle gilla en docka?
    Och om ni aldrig har gett sonen “blandade” leksaker utan bara såna som anses typiska för killar, inte så konstigt om han inte väljer något annat.

  9. Caroline

    Vad olika en kan tycka och resonera. Själv skulle jag inte vilja köpa kläder eller leksaker utefter mitt barns kön, för mig skulle det kännas som ett begränsande. Enligt mitt eget resonemang skall kriterierna vara dels vad barnet tycker om och är intresserad av och dels vad jag som förälder tror är bra ur olika aspekter. Nä, för mig känns det jättekonstigt att välja bort grejer enbart på grund av kön även om det inte skulle handla om ett förbud.

  10. Marie

    Jag funderar lite över det där med barns fria val. De flesta är nog överens om att våra barn ska få välja själva, men då ingår det väl att vi som föräldrar erbjuder dem så många valmöjligheter som möjligt? Annars har man ju liksom redan valt åt dem. Charlie kommer att få tjejsaker om han ber om det, men hur tänker ni göra om han får en syster? Ska ni gömma hans tåg och bilar tills hon själv ber om att få leka med dem eller ska hon få ett större utbud av valmöjligheter än vad storebror fick? Jag förstår inte riktigt varför ett barn inte kan leka med både dockor och tåg, vad är det som är så läskigt med det? Du skriver att era barn ska få känna sig trygga med de val de gör, men jag tror inte att skämta om deras val bakom ryggen på dem skapar en sådan trygghet (som ni gör när han väljer att leka med en barnvagn). Barn ser, hör och känner. Jättemycket. Förlåt om jag låter ifrågasättande, du har absolut all rätt att tycka och göra precis så som du känner är bäst för er. Men jag får inte ihop ditt resonemang.

    1. petra

      Förstår att du inte får ihop mitt resonemang eftersom du inte ens förstår vad jag menar. Vi köper inte “typiska” tjejleksaker till vår son så länge han inte ber om det. Men så fort han ber om viss typ av leksaker kommer han självklart att få det. Än så länge köper vi leksaker som vi tycker är lämpliga och roliga för vår son, och om du har barn antar jag att du resonerar på samma sätt? Och vad han leker med på ex dagis spelar ingen roll, han får klä ut sig till prinsessa om han vill, men här hemma köper inte vi en prinsessklänning bara.
      Som jag skrev på en annan kommentar, ser vi han leka med en docka så sliter vi inte den ur handen på honom för det. Ha det gott:)

          1. Emma - På Smällen!

            Vill tillägga att barn är inte dumma! Det är många som tror det, men jag kan säga att vi har en jäkligt smartunge här hemma på 1,5 år som vet precis vad han vill. Det går inte att gömma eller dölja nåt här inte. Underskatta inte ungarna!

  11. Love Christensson

    Jag var fyra år när jag visste att jag egentligen var en pojke. Men mina föräldrar, båda födda på 30-talet, resonerade precis som du. Detta resulterade i ett lidande som varade i över 40 år innan jag kunde samla mod och styrka för att kunna ta tag i problemet.

    Alla hittar sin identitet förr eller senare, det behöver inte vi vuxna/föräldrar etc tvinga fram.

    Om alla skulle resonera som du då skulle det fortsatt växa upp väldigt många olyckliga människor med dålig självkänsla.

    Jag känner till flera små barn, allt från treåringar och uppåt, som “vet” att de egentligen inte tillhör det kön de vuxna satt på dem. Detta har kommit från barnen själva utan att deras föräldrar påverkat dem på något sätt. Könsidentiteten som sitter i hjärnan börjar vi nämligen komma underfund med i 3-4-årsåldern.

    Du får gärna ha din åsikt men din åsikt gör inte någon annan än dig själv lycklig. Men tänk efter lite till. För du vill väl inte vara en förälder som får se dina eller andras barn bli olyckliga vuxna?

    1. Emma - På Smällen!

      Asså sånt som du skriver gör mig faktiskt jävligt förbannad! Det är just såna här kommentarer som får mig att starkt ogilla hen. Du menar alltså att alla föräldrar som klär sina barn pojkigt eller flickigt torterar sina barn psykiskt! Och att skriva att du har lidit i över 40 år pga dina föräldrar för att dom ville klä dig i flickkläder det tycker jag är ynkligt! Vad dina föräldrar har gjort mot dig det vet inte jag, men det går iaf inte att jämföra med hur Petra väljer att köpa “pojkleksaker” och pojkiga kläder till son. Du borde nog ta och besöka en kurator för det här är iaf helt fel forum för dig!

  12. Tess

    Ni verkar ha missuppfattat det här med att tillåta alla möjligheter. Man tar inte bort någons kön bara för att han får leka med dockor eller hon får leka med bilar. Man breddar bara deras möjligheter och tillåter dem att vara sig själva. Jag lekte med Lego, bilar, dockor, My Little Pony, Turtles, tv-spel o.s.v. när jag var barn. Skulle jag ha tvingats välja bort de saker som inte “passar” för mitt kön så hade jag varit en halv människa som inte fått göra sådant jag tyckte/tycker var/är roligt. Mitt barn väljer också väldigt blandat nu och han har fått möjlighet att göra det ända från början. Förlöjliga inte genusmedvetenhet med att påstå att “alla ska bli hen” och att allas “kön ska tas bort”. Det är inte det som det handlar om. Jag är inte mindre kvinna bara för att jag är teknisk, gillar tv-spel och föredrar skräckfilmer framför romantiska komedier. Det innebär bara att jag fått gilla det jag vill.

  13. Emma - På Smällen!

    Gud vilket bra inlägg! Vågat av dig att ta upp det! Jag visste inte att vi hade så lika situation hemma, men Jair är precis som F. För honom är det superviktigt vad Lucas har på sig och vilken färg han har på sina leksaker. Lucas hade en rosa napp, den vägrade Jair låta Lucas använda när dom skulle gå nånstans. Tur att Lucas ändå inte ville ha napp!

    Jag tycker att Sverige börjar bli extrem åt det könsneutrala hållet. Är det inte vi som ska vara lagom-landet? I Brasilien är det extremt åt andra hållet. Där fick lilla Bruna 3 år använda vattenpistoler för det var pojkleksaker. Lucas fick 2 vattenpistoler och då tänkte jag direkt att det var en till dom var, men dom tog snabbt bort från Bruna med förklaring att hon var en flicka och det var pojkleksaker. Jag blir väldigt upprörd av sånt, men jag blir inte det minsta upprörd av att hon har fått en rosa cykel eller många dockor.

    Gud vilken intressant diskussion, jag kunde inte låta bli att svara på alla andras kommentarer! Haha!

  14. Linnéa

    Jag tänker att det är just de stereotypa könsrollerna som leder till att människor inte känner sig bekväma med sig själva och med sin “roll” som tjej eller kille. Ett konstigt och förenklat exempel:

    “Säg att du är en tjej som har fostrats i en miljö där tjejer förutsätts gilla stora grävskopor. Du har alltid fått leksaker, filmer och böcker som föreställer stora grävskopor och din mamma, tjejen i ditt liv, kan inte leva utan sina stora grävskopor.

    Att då medge för sig själv och sin omgivning att du inte alls tycker om stora grävskopor, utan små stenar, kan nog vara ganska svårt och få dig att känna dig minst sagt konstigt.”

    I ovanliga fall leder en sådan situation kanske till könsbyte och i vanliga fall till självhat, dålig självkänsla och en hämtad utveckling av personens potential.

    Könsroller skapar fördomar och förutfattade meningar, på samma vis som rasism gör. Att aktivt “döma” människor efter deras kön är som att döma dem efter utseende, etnicitet och kulturell bakgrund.

    Inte skulle man som förälder, eller medmänniska, endast köpa en viss typ av leksaker till sitt barn, med motiveringen att barnet har ett Europeiskt-, Asiatisk-, Afrikanskt-, Amerikanskt- eller Australisktursprung.

    Det blir mycket lättare för människor att känna sig accepterade och tillfredsställda med sig själva, om de slipper alla typer av fördomar.

    Självklart ska man vara stolt över sitt kön, men se det för vad det faktiskt är ; ett kön.

    Vi har nog lite olika utgångspunkter, men kul att du tog upp det 🙂

  15. Förskolemamman

    Genus för mig handlar inte om att sonen ska leka med dockor eller att dottern ska köra bilar utan att det egentligen inte spelar så stor roll vad de väljer att leka med. Att barn ska få möjlighet att ta ta del av båda världar och göra det de önskar och uppmuntras att följa sin egen väg. Ordet hen handlar inte om att göra någon könslös utan komplettera hon och han när man ej vet könet. Om man ex sitter i väntrummet och pratar om doktorn som man ej träffat; “Undra om hen kommer undersöka din hals?”

    1. Emma - På Smällen!

      Håller med dig helt och hållet! Men jag tycker att det är väldigt många som använder hen helt fel. Överdrivet använda av hen gör ju att det föds motståndare till ordet också. Jag skulle aldrig använda ordet hen, även om jag egentligen tycker att idén med ordet är bra när man inte vet kön. Jag vill liksom inte vara med och bidra med detta hysteriska kring ordet hen som så många håller på med!

    2. petra

      När använder man det ordet i det sammanhanget? Det gör inte vi i vår familj, vi använder doktorn eller läkaren oavsett. Men det är det jag menar, de som vill får gärna använda ordet men vi gör det inte i vår familj. 🙂

  16. Linda

    många förstår inte vad genus handlar om. Redan som små blir pojkar itutade att de inte ska leka med dockor eller flickor att de ska vara fina med rosa klänning. Sen är det mer eller mindre omedvetet hos olika vuxna. Jag tycker att barn ska vara barn. Genus handlar inte om att det inte ska finnas kön. Utan att pojkar och flickor är lika värda och får vara hur de vill. I många situationer ses flickigt som svagare och mindre värt än pojkigt och det är det vi inte vill att våra barn ska få med sig. Det handlar inte om en färg eller en leksak utan människosyn och lika värde

    1. Emma - På Smällen!

      Precis! Men vissa verkar ju tro att om pojkar får dockor och rosa kläder så blir flickor och pojkar automatiskt lika mycket värda! Det har ju för fasen inte med ett fånigt ord som hen, rosa kläder eller dockor att göra!

    2. petra

      Så du menar att jag tycker att flickor är mindre värda? Och om Charlie skulle gå i tjejkläder så skulle han vara mindre värd? Om jag skulle få en dotter så skulle inte hon vara lika betydelsefull som min son? Nu får du ge dig. Leka med docka eller bilar har väl lika mycket värde, eller? Bara för att vi hellre köper bilar till vår son, och om vi får en dotter, köper dockor till henne så har dom och deras respektive leksaker lika mycket värde!!!

  17. jessy

    Jag håller verkligen med dig i de du skriver, men på ngt sätt verkar det mer okej om tjejer går i kläder som typiskt pojkkläder än om en kille hade gått i typiska tjejkläder.

    Klart Tuva ska med pappa ut och skruva med bilen, men varför är de så jävla självklart? Men om Sebastian skulle stannat inne och lekt mamma, pappa, barn så hade de varit lite suckande.. För om tjejer gör ngt sånt så är det tufft, men pojkar blir mesiga? Nej jag hoppas Tuva tänker fortsätta gå i rosa och absolut hålla på med hästar lr ngt sen.

    1. Emma - På Smällen!

      Jag tycker barnen ska få välja själva vad dom vill leka med utan att bli kallade mesiga. Låt flickorna vara tuffa om dom vill det och låt pojkarna leka mysiga mamma-pappa-barn lekar om dom vill det!

    2. petra

      Jag förstår inte riktigt vad du menar, tycker du att det är mesigt med killar som leker mamma, pappa och barn eller andra? Just för att du avslutar med att du hoppas att Tuva fortsätter gå i rosa och sånt, då blir jag osäker på vad du menar:)