Det där med hen och unisex… – På Smällen!

På Smällen!

Det där med hen och unisex…

Alltså, det där med hen och unisex börjar gå till överdrift här i Sverige på vissa håll. Jag blir tokig på föräldrar/människor som tror att dom är BÄTTRE för att dom inte klär sina barn i rosa/blått bara för att barnen är pojkar/flickor. I min mening, om det verkligen inte ska spela någon roll, om man nu vill vara neutral, då ska man inte heller vara anti. Att helt plötsligt börja säga hen till allt bara för att undvika hon/han så långt som det bara är möjligt (för att vara neutral) är både creepy och sjukt! Och jaaa det finns sånt i verkligheten, inte bara på solsidan. Än av mina mammavänner är levande vittnade till en sån familj på ÖF så jooo..

Det är två saker som irriterar mig, det ena är:

* Hemska människor som påstår att vi icke-extremister förstör våra barn genom att klä dom i rosa/blått eller klänning/snickarbyxor för att vi placerar våra barn i fack. Fine… det här skakar jag bara av mig, det rör mig inte i ryggen, jag bryr mig lika mycket som en fis i rymden. NADA! Men när extremisterna går så långt som i min vän Petras inlägg och skriver att sånt tankesätt kan leda till 40 års lidande, då är man bara ELAK! Och då blir jag arg. Förmodligen var det för att den här människan (eller ska jag säga hen kanske) mår jävligt dåligt och mår bra av att klanka ner på andra, men det rättfärdigar ändå inte. Och det lämnar faktiskt spår!

* Det andra är människor som förstör ordet hen. Dom som använder det helt fel! Ja, för hälften av alla eller fler, använder ordet hen helt fel. Det hjälper inte hur mycket ni kallar en tjej för hen, hon kommer inte byta kön för det! Resten av halvan har fattat poängen med ordet, att det har en nytta, att det är ett ord som alltid har fattats i det svenska ordförrådet. Resten av den svenskabelfolkning, där jag själv ingår, har blivit motståndare. Varför? Jo, för att det finns så många ordmissbrukare i det här landet. Ordmissbrukare som har misshandlat och förstört ordet.

En del kommer säkert bli upprörda av det här inlägget, men jag är också upprörd. Jag är upprörd av dom fula kommentarer som jag har läst idag på Petras blogg. Påhopp om att hennes son skulle lida, fy fasen vad fegt!

Alla hennare, kan man säga så? Borde finnas ett ord för hen-följare eller vad man nu ska säga. Alla ni hennare, skulle säkert smälla av om ni kom till Brasilien. Där hade ni kanske gjort lite nytta (eller blivit klassade som crazy) där är det nämligen för extremt åt andra hållet. Där får tjejer inte sitta med benen isär, även om dom är 3 år gamla och har shorts på sig. Dom ska nämligen sitta med benen i kors. När vi var där så fick vi 2 vattenpistoler av en granne. Min första tanke var att en var till Lucas (vår 1-åring) och en var till Bruna (3 år), men nej nej, familjen förklarade noga för henne att det var en pojkleksak och att båda vattenpistolerna var till Lucas som inte brydde sig ett smack om dom!!!! WHAT!?!?! Jag älskade att leka med vattenpistoler när jag var liten! Kanske en liten tankeställare…

Debattera gärna! Skriv gärna vad ni tycker men håll god ton! Det finns ingen anledning till att anklaga nån för att vara dålig förälder, herregud!!

 

20141013-214915-78555999.jpg
Min Lucas i pojkiga kläder i Botaniska, foto Sabine Schnell på Makalösa Minnen.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Tess

    För varje gång jag kommenterat och tryckt på lämna kommentar så kommer jag till toppen av sidan så nu måste jag bara skriva att bilden i headern är underbar! Gos, glädje, vacker sandstrand, sol och värme. Vill inte ha höst nu :-S

  2. Jossan

    Det som är fel i vår värld idag är att killar uppfostras till att vara tuffa och hårda och tjejer till att vara mjuka, söta och eftergivna. Det leder till exempel till ojämställdhet i arbetslivet, där män förväntas göra ett bättre jobb. Men det har även en annan effekt. Män begår 95% av alla våldsbrott. Det är ju ett klart samband mellan det och att de uppfostras till att vara hårda. Pistoler och knivar. Misstolka mig inte nu och tro att jag menar att du uppfostrar din son så! Men det handlar om maktstrukturer, som bidrar till en ojämlik värld. Tuffa killar och söta tjejer. Tjejer uppfostras till att vara söta och snälla. Inget fel i det, men med tuffa pojkar som syns och hörs så hamnar tjejer ofta i skymundan, redan som barn och ända upp i arbetslivet.
    Tänk på att det finns extremister åt andra hållet också. Många föräldrar är livrädda att deras barn ska bli homosexuella eller transsexuella osv. Och gör allt för att “leda in dem” på rätt spår. Tror att de blir bög för att de har på sig rosa tex. Tänk om barnet nu faktiskt är transsexuell? Hur mår den då av att inte få vara sig själv? Extrema föräldrar av det slaget är betydligt vanligare än extremt jämlika föräldrar.

    1. petra

      Jag vet inte om du menar Emma eller mig när du skriver men jag kan svara iaf. Jag tror att bara för att man medvetet inte klär sin son i typiska tjejkläder, ger han typiska tjejleksaker och tvärtom så kommer barnen bli skadade för resten av livet. I så fall hade det skrivits om det för länge länge sedan och allt hade sett ut på ett helt annat sätt nu. När barnen är stora nog att välja själva så är det väl en självklarhet för alla föräldrar att ställa upp och ge dom det som det finns efterfrågan på? Skulle tex vår son önska sig ett dockhus i julklapp när han är fyra, så skulle jag med glädje gå upp på vinden och fixa i ordning mitt gamla och ge han det. I frågan om “barn som inte blivit erbjudna det vet inte att det finns” så kan man ju även säga samma om barn som aldrig vart på dagis? Där finns ju en hel värld med grejer och intryck dom aldrig vart i kontakt med. Skadar man sitt barn för resten av sitt liv om man skiter i dagis också? Det är väl bara så att vi alla har olika sätt att uppfostra våra barn på och inget är väl mer rätt än fel, men att man vill sitt barns bästa och ser till att den får utvecklas till det den vill tror jag vi föräldrar och samhället har kommit en bit längre i här än i många länder. Så sluta bry så mycket om vad andra barn har på sig eller leker med, der viktigaste är väl ändå att barnen är välmående och får mat och hela, varma kläder?:)

      1. tania

        Jag vill bara säga att det inte är nån i det här kommentarsfältet som påstått att nån annan skadar sina barn för livet. De jag och några andra säger är att man (inte någon specifik förälder utan i generella termer) kanske underskattar hur mycket vuxenvärlden och de könsnormer som råder påverkar våra barn. Och precis som Jossan säger så är det de könsnormer som råder idag orsaken till att det ännu inte är jämställt mellan könen. Jag tänkte inte alls i de här banorna innan jag fick barn. Det var liksom självklart för mig att pojkar leker med bilar och inte med dockor, att pojkar är vildare än flickor osv. Nu har jag ett barn som inte alltid följer de här “reglerna” och ännu mindre när jag som vuxen slutade att utesluta leksaker och kläder bara för att han är pojke. Han är både typiskt kille och typiskt tjej och jag är helt övertygad om att det hade sett väldigt annorlunda ut om han bara hade blivit erbjuden stereotypa killgrejer/färger/kläder.
        Ps. vi säger inte hen till vår son, han vet att han är en pojke.

  3. tania

    Vad jag har upplevt så är det vanligare att “hen-motståndare” antar att man vill säga hen till sina barn än att föräldrar (som jag) faktiskt gör det. Att det snarare är motståndarna som har “förstört” ordet när man om och om igen missförstår varför man vill använda ordet. Och att unisex innebär att man vill klä sitt barn i brunt och att alla barn ska ha samma bruna kläder. Unisex för mig är att alla kläder, leksaker, färger ska erbjudas till alla barn oavsett kön och så är det nog för de flesta som förespråkar unisex.
    Jag anser inte att man förstör sina barn för livet men önskar att man tänkte ett varv till när man utesluter kläder, färger och leksaker pga att barnet tillhör ett visst kön. Många säger att “min pojke får visst leka med dockor och klä sig i rosa OM han själv vill” och det är ju jättebra men hur ska han kunna välja något som inte erbjuds? Om man som förälder är emot rosa på pojkar som kommer ju ens son snappa upp det och själv tycka att det är fel. Barn är jättebra på att leva upp till vuxnas förväntningar. Att barn på förskolan säger att rosa är en tjejfärg är inget de har kommit på själva utan det har de fått lära sig av vuxna.
    Min son är 4 år och gillar rosa, blommor och glitter men även robotar, svärd, fordon mm. Han älskar att pyssla och att brottas. Han är blyg och försiktig och har mycket spring i benen. Han är för mig ett levande bevis på att man inte kan “köna” leksaker, kläder och beteenden.
    Nån skrev “behandla och tilltala dem som flickor och pojkar” och då undrar jag vad som menas med det. Ska man verkligen behandla pojkar och flickor olika bara för att de tillhör olika kön? Kan man verkligen generalisera så?

  4. Linda

    jag håller med om att det är fult att påpeka “fel” i andras uppfostran. Å andra sidan känns det lite som att du gör precis det. Genus handlar inte om att alla ska vara lika och unisex. Tror man det har man missförstått. Det handlar om att vårt samhälle fortfarande är så jävla snedvridet att det fortfarande är sämre att vara kvinna än man, flicka än pojke. Vi uppmuntrar flickor att ta för sig, ta plats, och vara busiga och pojkiga. Hoppas jag i alla fall att alla föräldrar gör. Men är vi lika uppmuntrande och Vidar våra pojkar att de kan vara fina, känslosamma, söta och leka med dockor? Nej det är inte lika självklart. För att vara en flickig pojke är inte lika accepterat som att vara en pojkig flicka. Helt sjukt när man tänker på det.

  5. Thaimorsan
    Thaimorsan

    Håhåhå… Jag missade nåt här verkade det som. Vilken het debatt om ämnet HEN.

    När jag hörde om ordet hen för första gången så tänkte jag på HEN på engelska, vadå en höna? Vem fan kom på det ordet och du finns den i SAOL. Han och hon, he and she… Å så kom HEN. Absurt.

    Nu diskuterar vi barn och HEn men jag kom på en sak…
    Har ni varit i Thailand och sett en transvetstit, She-male, lady-boy, tom-boy…ja? Hur kallar man dem?

    Är det en kille som vill klä ut sig till en tjej, då respekterar man HENNE. Det är lustigt nog att thai använder det engelska ordet She när man pratar om en tjej, trans eller fjollig gay-kille i 3:e person. I Thailand accepterar vi “det tredje könet” och det är ok att säga han/hon.

    Börjar man säga HEN då till Babsan?

  6. Niki

    Jag har inte läst alla kommentarer men vill bara säga vad jag tycker. Genom att använda hen för mkt och i fel sammanhang tycker jag att man förnekar vad man har för kön. Varför ska man göra det? Min DOTTER är en FLICKA inte en hen. Jag tror inte hon störs av att jag kallar henne för just HENNE. Skulle hon tycka det när hon blir äldre, så kan jag säga hen om hon vill och känner sig mer bekväm med det. Men varför göra det innan? Jag tror vissa barn kommer att känna sig udda och mindre tjejiga eller pojkiga om man blir kallad för hen, det kan de givetvis ta skada av också. Så låt det bara vaaa!! Det är upp till föräldrarna att se olika signaler hos sina barn och möta just dessa individuellt, det gäller med allt, inte bara vad man har för kön. Punkt!

    1. petra

      Tack!!!! Äntligen någon som verkar förstå vad allt handlar om!!! Men att man behandlar och tilltalar dom som flickor och pojkar kan ju enligt vissa förstöra barnen för resten av livet. Så länge inte barnen kan säga vad dom vill eller så då får ju vi som föräldrar utgå efter vad som är bäst för våra barn. Och det viktigaste är väl inte vad dom har på sig för kläder eller leker med för leksaker? Det viktigaste är väl att dom får den kärleken och uppmärksamheten dom behöver:)

    2. Tess

      Jag har aldrig varit tjejig och haft många intressen som rört sig mer på det manliga området och ofta känt mig mer pojkig. Har ändå alltid blivit kallad hon och henne. Är ändå inte förvirrad. Man blir inte förvirrad av ordet hen för det förändrar inte den person man är. Man vet vilket som är ens biologiska kön och man vet vilket som är ens genus. Om dessa två inte överensstämmer så kan man genomgå en könskorrigering, men de som genomgår dessa lider inte heller av någon “förvirring”. Hen ska användas som ett komplement till han och hon så det är aldrig menat att ta bort de andra 🙂

  7. J

    Okej jag var precis in och läste eftersom du blev så himla upprörd av inlägget och postade detta så jag vart så himla nyfiken!! Och tyvärr Emma tror jag faktiskt att du läser in saker mellan rader som faktiskt inte finns där. Kanhända har det med dina egna erfarenheter sedan tidigare om själva ämnet att göra men jag tyckte det allmänt var rätt aggressivt mot någon som bara talar utifrån sina egna upplevelser och hur denna har upplevt. Ingenstans står det faktiskt i texten att man måste dela åsikt utan att den delar vad den själv varit med om bara. Här har vi ju ett klassiskt fall där hen hade fungerat om man hade myntat uttrycket och gett utrymme för det faktum att det finns de som inte vet/förstår vilket kön de tillhör.

    När hen talar om lidande tror jag hen syftar på den förvirring som rått av att känna att man tillhör ett visst kön men blivit uppvuxen med att man är ett annat enligt de normer som hör till könsrollen (dvs helt plötsligt står man mellan 2 olika stolar och passar inte in nånstans). Jag kan respektera Petra för att hon skriver att de vill ha pojkleksaker till sonen och blå kläder men hon kan inte svara på frågan varför hon inte skulle kunna klä honom i rosa. Egentligen faktiskt, för jag ser att det är flera i tråden som frågar. Mer än att sambon inte gillar tanken möjligtvis. Det är inte däri själva grejen ligger egentligen. Att Love kommer och ger sin sida av det hela, en person som levt i hela den här totala förvirringen av att vara “könslös” och vilja hitta vilken sida man tillhör (och också sin identitet på så sätt eftersom det är så starkt förknippat med det idag) tycker jag bara borde bidra till diskussionen ännu mer. Hen försöker bara återkoppla tanken från sin egen erfarenhet och få alla andra att på nåt sätt förstå komplexiteten i fråga om man är mitt i det. Att allt inte är svart eller vitt. Att då påstå att hen är extremist och läsa ut Love tycker att man torterar sina barn, det är att dra det lite väl långt faktiskt, läser jag Loves text ser jag inget av det och då tror jag helt enkelt det handlar om vad man har i bagaget i en sådan fråga sedan tidigare.

    Det jag själv tror att Love ville uppnå med sin kommentar var nog snarare – hur skulle ni ställa er och förändra förhållningssätt om er son helt plötsligt kom och sa att “jag känner mig som en flicka mer än en pojke”? Alla föräldrar säger att de skulle älska sitt barn oavsett vad. Men frågan är ju kvarstående, skulle du verkligen och vilka konsekvenser skulle det ha i praktiken? Precis som att jag säger att jag är döende i cancer till mina vänner och de säger att de skulle stanna kvar och stötta mig, skulle de verkligen det i praktiken? Jag tror bara Loves kommentar var menat att leda till lite nya reflektioner/annan sida av hela bilden. Men det är bara vad jag tror.

    1. Emma - På Smällen!

      Oj vilken het debatt det blev. Jag förstår att vi kan se olika på sätt. Men eftersom den här kommentaren var direkt kopplade till vad Petra skrev så kan jag inte se det på ett annat sätt än att Love drog en direkt parallell och menade att Det Petra gör kan skada hennes son för livet. Och som mamma och bloggare vet jag hur det kan kännas och jag vet också att det är inte säkert att detta ens är en riktigt person. Vad än Loves mamma och pappa har gjort, om det nu ens är sant, så tycker jag inte att det här var rätt forum skriva det här. Det blir som att anklaga en mamma till en 1,5-årig pojke att pojken lider. Det är inte schysst. Det finns många sätt att skriva saker på, det här sättet var inte ok

      1. Emma - På Smällen!

        För att citera: Om alla skulle resonera som du då skulle det fortsatt växa upp väldigt många olyckliga människor med dålig självkänsla.

        1. Emma - På Smällen!

          Det är det här som gör den här kommentaren till NOK (not ok för att tala ingenjörspråk 😉 )

      2. J

        Jaha, du tänker så! Jag ser det nog mer som att Love ville ge en annan sida av debatten bara faktiskt. Kanske inte rätt forum som du säger men jag tyckte samtidigt det hela blev intressantare och jag har själv alltid funderat över den där förvirringen som måste råda när man söker sin identitet och inte vet vilket kön man tillhör. För alla faller sig ju inte allt självklart, även fast andra säger en sak och ens magkänsla säger en annan.

        Det sista som Love skriver tror jag direkt kan översättas till det jag skrev ovan, fast i andra ord, hur skulle man som förälder ställa sig ifall barnet inte anser sig tillhöra det kön det har i dagsläget och den känsla av ofullständighet/otillräcklighet som funnits pga detta. Han nämner ju hennes son som ex bara för att ge just ett exempel men att hon skulle vara en dålig förälder för att hon kanske inte tar in den aspekten, det är ju bara ett if-scenario som Love målar upp och inte ett konstaterande. Då hade det varit enklare att bara skriva “jag tycker du är en dålig förälder för att..”

        Av det jag kan läsa känns responsen övertolkad/analyserad, hade Love verkligen velat få Petra att framstå som dålig förälder så kan man ju bara skriva det rakt ut, så jag tror verkligen inte det var syftet här. Därför tycker jag inte heller man behöver ta åt sig av en sådan kommentar. Men som sagt, vi är alla individer och tolkar alla olika. Nu ska jag i säng! Tack för debatten damer! 😉 Haha.. Gonatt!

        1. Emma - På Smällen!

          Ja, det är sant. Den enda som kan förklara vad hon menade nu är Love. Men jag har läst kommentaren igen och jag kan verkligen inte se nån annan tolkning och jag har svårt att ta kommentarerna på allvar i och med sammanhanget. Men om Love nu kommenterar igen så kanske vi får reda på lite mer vad hon egentligen menade. Tack för en bra debatt! Gonatt och vi hörs snart igen 😛 🙂

    2. petra

      Jag vill inte klä han i rosa för jag tycker inte det är fint och vi vill ha de färgerna vi har på hans kläder nu. När han är stor nog att välja själv vad han vill ha på sig får han ha hur mycket rosa han vill. Men mitt svar som jag skrivit innan är att vi tycker inte det är fint, vi vill inte ha det på hans kläder och så är det bara:) sen har han en jättefin rödrandig tröja med en blå figur på, väldigt unisex. Varför finns det inte mer sånt kan man fråga sig?

        1. petra

          Då är jag mer för rött, lila och gult och vitt. Men självklart är rosa en tjejfärg om man nu i detta samhället får säga så. Så absolut, helt mer okej men väljer hellre de andra färgerna framför rosa.
          Men att vara förälder idag är inte lätt för någon, jag tror vi ska sluta bry oss så mycket om vad andra tycker och låta oss göra på vårt sätt. Då blir alla olika, så som det borde vara.
          Eller ska vi skaffa skoluniform? Så alla ser likadana ut? Men vem bestämmer då om det ska vara byxor eller kjol? Och ska tjejer och killar ha samma?
          Ja man kan ju leka med tanken….

          1. Tess

            Just här och nu i vårt samhälle anses rosa av många vara en tjejfärg. Även fast det för mindre än 100 år sedan ansågs vara en maskulin färg som var besläktad med rött som var ännu mer “maskulint”. Det är föränderligt, men jag personligen tycker inte att en färg ska tillhöra något av könen utan att alla får välja. Min son passar väldigt bra i rosa. Han är väldigt glad i vad jag kallar Twisted Sister-rosa som är en skarp cerise rosa färg som det bandet ofta hade som detaljer på sina kläder 🙂

      1. Tess

        Undrar också varför det inte finns fler färgval på barnkläderna. Finns så otroligt många färger och just i barndomen har man alla chanser i världen att testa alla färger och vara riktigt färgglad 🙂 Självklart kan man fortsätta som vuxen, men inte många som gör det. Blir mer grått, vitt, svart med kanske någon enstaka färgklick. Är väl för att det tas mer “seriöst” antar jag.

  8. J

    Usch, jag ogillar gärna hätska debatter men är gärna med och bidrar med infallsvinkel eftersom det kan vara nyttigt att få flera olika sidor på saker och ting. Nu har jag dock inte läst vad det står på ovanståendes blogg som du nämner men jag delar gärna med av mina egna erfarenheter. Jag var väldigt anti hen från början av den enkla anledningen att man ju vet att man biologiskt föds antingen till flicka eller pojke.

    Däremot kände jag när jag var gravid med dottern (och inte visste att det var en tjej) att vet man inte vad barnet är så känns det mer respektfullt att säga hen till att börja med än att utgå ifrån något och på så sätt (indirekt) reta upp eventuella förälder (oavsett rosa/blå-extremist eller unisex-extremist, de kan vara lika otrevliga enligt mina erfarenheter även om jag upplevt fler av den första typen faktiskt!). I mitt fall har det faktiskt varit åt andra hållet, jag vågar knappt använda hen ute bland folk eftersom det är ett så känsloladdat ord bland så många. Jag är helt enkelt att reta upp fel individ = minerat område! Men jag tycker det fyller en funktion när man faktiskt inte kan döma på ett utseende om det är en flicka eller pojke.

    En gång sa jag till en tjej vars bebis knappt var en vecka gammal och även om hon bara hade den helt klädd i rosa ville jag inte vara dum och utgå ifrån nåt så jag sa helt enkelt “vilken fin liten bebis”! Till svar fräste hon att “det är faktiskt en HON”. Då kände jag verkligen en bitter eftersmak av vad det just varit som hon velat trycka på. Bebisen är inte viktigast, könet är. Varför? Jag vet inte, men vissa människor är bara byggda såna att de måste skapa en bild kring rollen det innebär att vara flicka/pojke för att veta hur de ska bemöta/bete sig mot barnet ifråga. Rätt eller fel? Ja det kan man ju också diskutera, men jag väljer att inte göra det här och nu eftersom det skulle vara en evighetslång debatt.

    Jag kan tycka att man ska kunna använda begreppet utan att bli påhoppad lika mkt som man är öppensinnad vad gäller det här med färger på kläder. Sen kan jag ju säga att jag ändrat åsikt oerhört sedan jag var gravid första gången och sedan hon kommit och vi fått veta att det var just en dotter. Jag har så mkt erfarenheter av att tjejer/kvinnor överlag har dåligt självförtroende, driver om sig själva i neg ordalag, kämpar för kung och fosterland för att hela familjens tillvaro ska gå ihop medan partnern gör – nada! Listan kan säkert göras evighetslång. Det jag ville komma till är att min dotter öppnade upp ögonen för mig. Jag är en person som är sjukt målmedveten och strävar efter perfektion, det vet jag många av det feminina slaget som gör. Får vi alltid cred för det? Nope. Är det alltid värt det? Nope inte när kroppen kollapsat. Ju mer jag funderat på HUR jag vill förbereda min dotter för den hårda sanningen och det tuffa livet det innebär som tjej (för jag anser att det ställs mer krav på tjejer än killar generellt) desto mer har jag insett hur stereotypa vi människor är (även jag, vi är ju en produkt av vårt samhälle).

    Så summa summarum, jag tycker debatten är oerhört viktig. Men Lika viktigt är att alla ska få komma till tals och få göra sin egen röst hörd. Ingen upplever detsamma som någon annan så att förvänta sig 100% full förståelse är bara orealistiskt. Utan en debatt tror jag inte heller vi kommer framåt i den stora diskussionen om roller/åsikter i samhället i stort, ska man få säga/göra/tycka som man vill och faktiskt bli respekterad för det oavsett om man delar det eller ej eller ska man trycka ner andra och trycka över sina egna åsikter på andra som om vi vore en diktatur? Det sista tycker jag låter himla illa, oavsett vilken sida man står på.

    Sedan för att tillägga så kan jag säga att det inte är mycket till urval för tjejer på barnavd, det är mest rosa i olika nyanser. Jag vill att mitt barn ska vara ett barn, ha mkt färger och mönster, inte vara sitt kön. Att då försöka hitta kläder inne på den avd (eftersom man redan delat upp det där) är himla svårt så allt som oftast får hon färgglatt från killavd. Tyvärr är det så idag att har inte barnet rosa är det automatiskt en kille, så himla tragiskt är det. Kunde bara människor öppna upp lite för att det inte bara finns 2 färger på hela regnbågen (jag menar vuxna tjejer klär sig ju allt som oftast i svart, vitt, grått, marinblått och inte så mkt rosa alltid) så skulle åtminstone DET lilla göra mig lycklig.
    Kram /J

    1. petra

      Jag vill inte använda ordet hen för jag tycker det är fult. Vi kallar vår bebis i magen för ibland han, ibland hon och ibland för pyret. Alla har vi våra egna ord och sätt:)

          1. J

            Haha.. Ja det var ju ett nytt perspektiv på det hela! 😉 Säg till om du kommer på nåt bättre för jag kan hålla med dig om att det kanske inte är världens mest fantasifulla!

          2. E

            Jag tycker att order “barn” är fullt. Det betyder ju “lada” på engelska, därför använder jag inte det ordet

    2. Emma - På Smällen!

      Det där du skriver med mamma som snäste av dig när du var så neutral och invek i högsta mån att väcka oönskade känslor genom att använda hen eller så är ju helt sjukt!!! Tänk om det hade varit en pojke! Man vet ju tyvärr aldrig (är det nån mer än jag som tycker att det är jobbigt?) och då menar jag inte att flickor inte ska få ha “pojkfärger”. Jag förstår bara inte vad man vill komma med att sätta på en flicka klassiska pojkkläder så att alla kallar bebisen för han? Jag känner mig lurad i en sån situation. Jag förstår om pojkmammor köper leggins (det gör jag själv) för det är bekvämare för barnen och jag förstår om flickmammor köper byxor istället för klänning för det är mer lekvänligt.

      Jag säger precis som du : vad söt bebisen är? Eller vad heter ditt barn? Jag är livrädd för att trampa någon på en öm tå.

      I skrivande stund undrar jag om det verkligen ska vara så? Har det alltid varit så att man är livrädd för att råka säga fel? Jag tror att detta har kommit på senare tid.

      När det gäller färger skulle jag kanske inte resonera som du, men jag respekterar att vi alla har olika smak, Samtidigt så undrar jag om det verkligen står skyltat pojkavdelning och flickavdelning på småbarnsavdelningen fortfarande… Gör det det? Jag kan tycka att det är svårt att handla på “pojkavdelningen” för det finns mest för tjejer och dom sitter alltid ihop så det ser ut som det finns massa men när man kommer närmare så ser man att det nästan bara är tjejkläder. Tror du inte kläderna kan vara sorterade efter färger och form av praktiska själ också?

      Jag respekterar alla åsikter men inte när man börjar dra in hur man värderar barn eller att man förstör barnen genom att klä dom i blått eller ge dom leksaksbilar, då har man trampat på en öm tå hos mig.

      Jag tycker att du tar upp ämnet på ett moget och sätt och ger intressanta synvinklar i det hela även om det är omöjligt att inte debattera lite med dig 😉

      1. J

        Åh då hoppas jag inte retar upp dig för min egen tolkning av det Love skrev inne på Petras sida för det vill jag inte. Men jo, det står faktiskt tjejer/killar när det gäller barnavd. Jag tog en bild en gång på “tjejavd” som enbart var rosa inne på H&M och jag vet inte, men när föräldrar säger att de använder rosa för att de gillar rosa och sen inte SER att det i verkligheten inte erbjuds nåt annat inne på avd, då tycker jag det börjar bli lite skrämmande! :S Personligen ska jag också vara ärlig med att jag (det har du säkert sett på min blogg) inte gillar rosa speciellt mkt heller. Personligen föredrar jag blått och grönt men försöker variera så man inte blir stereotyp åt andra hållet heller. Jag vill som sagt ge henne hela spektrat, hon ska inte känna att hon måste föredra något för att andra tycker att det borde vara på ett visst sätt. Det är en jäkla balansgång det där! Noelia tas alltid som en pojke, det har faktiskt inte spelat nån roll om hon haft röd jacka och rosa mössa. Och då blir man ju aningen trött! Haha.. För ibland har jag inte orkat korrigera (varför borde man ens?). Det känns så himla löjligt! Är man okänd kan man bara fråga om det är en flicka/pojke, det är liksom inte svårare än så. Men att utgå, det blir lika fel oavsett vilken ståndpunkt man har i hela frågan 😉

        1. Emma - På Smällen!

          Nej, jag blir sällan upprörd, man har ju rätt att tycka olika, men jag tycker inte att man här rätt att gå på föräldraskapen i såna här frågar. Jag tror du förstår.

          Tänkte på det du skriver om att det finns fler färger än två på regnbågens skala och att vuxna kvinnor använder alla färger, det tycker jag är helt okej om man nu vill det. Men det som börjar bli överdrivet åt andra hållet är när mammor som är gammalmodiga/älskar rosa/dockor etc anses vara dåliga mammor för framtiden. Det är då jag tycker att det går överstyr. Men det är en balansgång och jag tycker också att den är skitsvår. Jag frågar jämt neutralt för jag vill inte trampa nån på tårna, men jag fattar inte varför jag ska behöva vara rädd för att bli avsnäst så som du blev. Som sagt för många extremister åt båda håll.

  9. Tess

    Tycker förresten inte bilden visar “pojkiga” kläder, utan bara barnkläder. Det är så jag ser på det. Har inget behov av att kategorisera riktigt på det viset 🙂

    1. Emma - På Smällen!

      Toppen! Underbart! Det var precis det som jag ville höra genom att skriva pojkkläder! Det bekräftar precis det jag och Petra menar, dvs vilken färg vi väljer på våra barns kläder kommer inte förutse deras öde.

      1. Tess

        Det har inget att göra med färgen, det har att göra med ifall man delar upp och benämner saker som “för flickor” eller “för pojkar”.

    2. petra

      Jag tycker synd om personen som skrev den kommentaren men när den hade skrivit det sista så blev jag bara arg och ledsen på samma gång. Och då blev det inget mer än, synd om dig. Jag tycker att ingen har rätt att tala om för någon annan man inte känner eller vet något om, om den är en bra förälder eller inte oavsett vad det handlar om. Att den personen mår eller mådde dåligt är inte mitt fel. Jag står för vårt sätt att uppfostra vår son och vi gör faktiskt ett jäkligt bra jobb, han är frisk och välmående och ibland lite för bortskämd, precis som det ska vara.

      1. Tess

        Att kritisera någons föräldraskap är att gå för långt, det håller jag med om. Nu är inte jag i din sits så jag kan inte se det med dina ögon, men vet hur det känns när jag varit i din sits. Det är något ingen ska behöva utstå. Jag tror att de flesta föräldrar gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar. Jag är t.ex. inte alltid nöjd med mig själv då jag har kronisk smärta och inte alltid orkar leka med mitt barn eller har tålamodet att vara pedagogisk, men utifrån vad jag faktiskt kan så gör jag mitt bästa och mitt barn får mycket lek och närhet från mig ändå 🙂 Med mitt inlägg i din blogg Petra så ville jag bara få fram att det är många missförstånd kring genusmedvetenhet. Och jag blir ledsen när dessa missförstånd luftas och sprids ännu mer eftersom jag vet att det då kommer bli ännu svårare för oss att ha den inställning och åsikt som vi har. Du förstår nog vad jag menar, även om det är “tvärtom” för dig. Att du får möta fördomar som finns kring föräldrar som helst vill klä barnen “pojkigt”/”flickigt”.

  10. Tess

    När det gäller personen som berättade om sitt lidande så anser jag att man kan lyssna och försöka förstå den personen också. Empati och förståelse går två vägar och om ni anser att den här personen skrev något kränkande så kan kanske ni ta första steget och fråga personen istället för att skälla ut. Lidande och att man blir upprörd kan ofta göra att man skriver i affekt. Det händer mig ibland också, fast då försöker jag ta ett steg tillbaka och andas innan jag återvänder och skriver klart. Har blivit en del ändrade kommentarer på det viset då jag självklart anser att man behandlar folk med respekt, men att man får en annan syn när man skriver i affekt. När upprördheten lugnat sig lite så kan man se vad man skrivit med andra ögon. Sedan är man absolut diktator i sin egen blogg tycker jag så man bestämmer själv vad som är acceptabel ton o.s.v. Så styr även jag min blogg. Publicerar aldrig påhopp eller anonyma kommentarer. Skriver man om kontroversiella eller känslomässiga ämnen så får man räkna med svar tillbaka, men man ska inte bara “ta” vad som helst förstås.

    Sedan har jag förslaget att du kanske kan använda begreppen “personer som följer normen” och “personer som bryter normen” istället för extremister och icke-extremister (eller lite enklare “norm” och “icke-norm”. Jag är ingen extremist bara för att jag vill ge mitt barn alla valmöjligheter och att han ska få utforska alla “roller” som finns, leka allt o.s.v.

    1. Emma - På Smällen!

      Jag håller med om mycket du skriver men det där med att ta ett steg tillbaka och andas innan man skriver färdigt gäller inte bara bloggare, det gäller läsare också. Och det som du skriver här kallar jag inte att vara extremist. Jag tror du vet vad jag menar med att vara extremist. Jag vill ge min som hela världen som han vill ha, men jag tänker inte springa till affären i all panik för att köpa dockor när jag vet att han älskar allt som snurrar, som bildäck och hjul. Det är något han själv valt. Vi bodde i Brasilien i ett halvår, i samma hus som en 3-åring som bara har dockor och barbies. Inte en enda gång tittade han åt dockorna. Allt som snurrar, måla,rita och teknik är hans grej, då ger vi honom den världen. Det är inte heller att vara extremist!

      1. Tess

        Absolut! Det gäller alla som yttrar sig på nätet. Tyvärr blir det värre och värre med hur folk uttrycker sig på nätet. Och tro mig, jag har blivit kallad extremist många gånger så jag vet inte vad du menar med det begreppet, var du drar gränsen…

  11. petra

    Tack Emma<3
    Nu känns det som att i detta landet får man tycka, men tyck tyst och ska du tycka högt så gör det som alla andra. Folk verkar vilja missförstå allt som andra skriver och dra det så långt dom kan. Jag tror helt ärligt att min son inte kommer må dåligt resten av sitt liv för att han inte fick ha på sig en rosa body med volang på..eller för att han inte fick ha en docka hemma tills dess att han sa att han ville ha det. Jag vill inte använda hen när jag kan använda han eller hon, jag tycker samtidigt att ordet är fult. Och det gör jag med många andra ord också. Men jag tycker att de som vill använda ordet får göra det så mycket dom vill, men tvinga inte mig. Att man ska ändra låttexter på klassiska låtar tycker jag bara blir för mycket och då blir jag ännu mera anti. Nu syftar jag på låten, en sockerbagare hen bor i staden? Varför inte han som alltid?
    Men som sagt att anklaga andra för att vara dåliga föräldrar för att man inte uppfostrar på samma sätt känns inte helt okej, är det inte bra att alla är lite olika?

    1. Tess

      Missförstå är lätt att göra på nätet där man är begränsad till endast det skrivna ordet. När man skriver kan man inte heller skriva helt uttömmande för att begränsa risken för missförstånd. Har råkat ut för det många gånger fast åt “andra” hållet jämfört med dig kan man säga. Jag är genusmedveten och mitt barn får välja helt fritt vilket innebär stereotypiskt “pojkigt” ibland, stereotypiskt “flickigt” ibland och väldigt ofta blandat helt enkelt (både när det gäller kläder och leksaker). Har mött på många påhopp i min blogg där jag skriver öppet om det. Folk tar sina förutfattade meningar och skriver till exempel att “du är en sån som säger hen till alla och vill radera kön”, trots att det är helt emot vad jag står för. Jag gillar ordet hen, men använder det inte till dem som definierar sig som hon eller han och könet i sig går inte att radera men man kan bredda urvalsgruppen för vad man får gilla t.ex.