På Smällen!

Imorse vaknade jag av världens goaste kram! Det var Lucas som kröp upp i sängen och la sina små armar om mig och sedan strök han försiktigt bort allt hår från mitt ansikte. Går det att vakna mysigare än så? Lucas är så omhändertagande och det märks att han verkligen bryr sig, särskilt nu på slutet av graviditeten. Han låter mig vila och pysslar om mig när jag har ont. (OBS! Jag kräver absolut ingenting av honom, men han gör det ändå!) Jag är noga med att förklara att det onda går över, bara mamma vilar lite och jag säger också att det inte är farligt. Ibland ser det lilla ansiktet så himla oroligt ut, men det brukar gå över när jag säger att det inte är farligt.

Igår kändes det ungefär som hela svanskotan var krossad! Det gjorde fruktansvärt ont, jag kunde inte sitta alls! Jair värmde en värmekudde till mig och hämtade bbhugme graviditetskudde och då kunde jag hitta en avlastande skön position som inte gjorde ont när jag låg stilla. Lucas hjälpte också till, han hämtade massa kuddar till mig så att jag säkert skulle ligga bra där på soffan och sen sa han ”pappa leka” istället för ”mamma leka”. Men sen när jag skulle upp och kissa, då trodde jag att jag skulle dö! Det knakade högljutt i svanskotan och nånstans i höften och det kändes ungefär som den krossade svanskotan hade växt ihop igen men felaktigt. Jag hade jättesvårt att räta ut ryggen och det gjorde ont fram i magen också (säkert ligamenten). Är det foglossningen som gör att det knakar så? Någon som har varit med om det? Eller kan det vara så att jag har fått eller håller på att få låsningar i höft och ryggrad? Usch, jag är så orolig att det här ska bli värre. Jag vill verkligen fortsätta och må bra i graviditeten och jag har ju Lucas också att ta hand om. Känner mig redan som en seg, trött och mindre kul mamma, vill inte att det ska bli ännu mera så nu innan bebis kommer…

Idag har jag fortfarande väldigt ont i svanskotan, men jag kan i alla fall sitta en liten stund åt gången.    

Förlåt för ett tråkigt klagoinlägg, men jag tycker själv att det är trist att läsa rosa-fluff-bloggar så på min blogg vill jag att man ska kunna läsa hur saker och ting verkligen är 🙂