Ängla-bönan i magen VUL 6+5 ♥
Ni minns att jag skrev ett inlägg för några månader sen om att ha ont vid sex efter förlossningen. Nu har det gått 1 år och jag har fortfarande exakt samma problem. Men det känns ok nu, jag vet att jag kommer få hjälp när vi kommer hem. Jag har redan blivit kallad för att få en undersökning på gyn för operationen. Det är en enkel operation så jag känner mig inte det minsta orolig.
Men det var egentligen inte det jag tänkte berätta. Jag tänkte berätta att trots detta problemet har vi nu lyckats få ett fungerande sexliv. Nu kanske ni undrar varför jag berättar det och anledningen till att jag gör det är för att jag vill ge er andra, med liknande problem, hopp och mod att våga testa och inte ge upp. Jag hade i princip gett upp vårt sexliv när jag träffade läkaren i december för att få hjälp. Han hjälpte mig på två sätt. Det ena var att han konfirmerade att det inte var helt rätt därnere och skickade en remiss till operation, det andra var att fick mig att förstå exakt var och varför jag hade ont. När vi kom hit till Brasilien tog jag mod till mig och vi provade en ny ställning. Läkaren hade visat mig var det gjorde ont och jag hade en känsla av att en annan ställning skulle kunna lösa problemet och det gjorde det!
Jag är så glad för att vi hittade en lösning på problemet. Det är svårt att ha ett bra sexliv och ett bra kärleksliv när man inte kan ha sex fullt ut. Jag kände mig som ett offer. Men jag vill fortfarande göra operationen. Min läkare har förklarat att det är en enkel operation där dom bara gör ett litet snitt i ärret som stramar och sen syr dom ihop det fast åt andra hållet så att ärret inte stramar åt det hållet. Eftersom det här är en sån enkel operation så vill jag inte vänta.
Mitt tips och anledningen till att jag berättar detta är för att om någon av er har liknande problem så kan ett läkarbesök hjälpa till på flera sätt. Det kan vara värt att ta reda på varför det gör ont även om man inte vill opereras. Jag hade aldrig vågat prova en ny ställning om jag inte hade vetat varför och exakt var det gjorde ont. Jag var alldeles för rädd.
Om ni har missat mina inlägg om sex efter förlossningen så kan ni läsa dom HÄR och HÄR!
Tycker som många andra som kommenterat at tdet är bra att du skriver om detta problem öppet i bloggen! 🙂
Jag fick barn i september i år och sprack ganska mycket i samband med förlossingen, där sugklocka till slut fick användas.
Redan innan efterbesöket hos BM kände jag att ngt inte stod rätt till där nere. Det stramade och drog, kändes stelt och alldeles, alldeles för tight.
Bm sa dock efetrs in udnersökning att dte såg bra ut, allt hade läkt fint. Men hon lyssnade på mig när jag berättade att det inte KÄNDES bra och rekommenderade en gynekolog som jag besökte.
Han konstaterade att det var mycket ärrvävnad där musklerna sytts ihop, att en del muskelfibrer troligen korsats och sytts ihop fel samt att detta gjorde att det drog extra hårt i muskelfästena på ena sidan av slidmynningen.
Så här är jag nu… satt på att själv töja och ”stretcha” detta hemma på egen hand. 5-10 minuter per dag i många månader framöver. Varför? Jo, dte enda andra alternativet är en operation, där man kan skära bort ärrvävnaden. MEN… en operation görs inte medan jag fortfarande ammar. Och det finns dessutom ingen garanti för att det inte läker på nytt med ännu värre ärrvävnad.
Dessutom tillade han att med 2 operationer där nere så rekommenderas inte en vaginal förlossning. Och jag är inte så sugen på att planera in ett ks för kommande barn – när det sedan blir aktuellt att skaffa syskon till vår skatt.
Det känns trist och orättvist. Jag var förlossningsrädd innan och gick och pratade om det men tycker nu i efterhand att det på det stora hela gick bra och skulle gärna göra om en förlossning på nytt – för att få fler barn, ska tilläggas. 😉
Men nu vet jag inte hur det ska kunna gå till, då det är så extremt starmt där nere är det inte säkert att musklerna kan stretcha ut sig nog för att släppa fram ett barn i framtiden.
Förhoppningen nu är att jag ska kunna förbättra detta på egen hand och inte behöva en operation.
Men om det inte blir bättre får det bli operation även för min del. Därför är jag intresserad av att veta hur det gick för dig? Blev operationen lyckad? 🙂 Mår du idag bra igen?
Bra att du vågar skriva om det! 🙂 Hejja dig ❤️
Jätte bra att skriva sånt här! Det är väldigt viktigt att skriva om allt som berör att bli gravid och mamma. Det är allt för ofta rosa moln som målas upp. Problem som göms under mattan, saker med ens barn man inte berättar om som gör att man undrar är det bara mitt barn som är såhär? Ärligher varar längst och det mår vi alla bäst av!