Oscar Jöback

Less is more

20140205-223504.jpg

Jagandet efter att hinna med allt och vara så jäkla perfekt hela tiden är energikrävande.
Tidningar som spottar ut den perfekta kroppen eller den senaste inredningen och maten som ska förändra hela ens liv. Kanske irriterande jobbig att följa perfekta, hälsosamma människor som bara äter grönsaker och partar loss med mineralvatten på festen.

Det finns alltid något som vi alla kan vara irriterade över och sen inte orkar följa eller se.

För mig har hälsosam livstil alltid funnits med och jag vet inget annat eller vill ha något annat. Träningen bär mig och ger mig kraft och styrka. Med åren som går, så ökar även min dos av träning. Min kropp behöver mer och kanske större utmaningar för att jag ska bibehålla det jag har eller för att utvecklas ännu mer.

Vad less is more är självklart ur betraktarens ögon så länge det är funktionellt för mig. Så länge jag känner att det jag som har allt under kontroll och styr. Aldrig tvärtom!!

Lägg less is more i din box utifrån vad du känner är realistiskt för just dig. Vad vill du investera in i ditt liv som är viktigt och hur mycket vill du göra av varje sak som du vill hålla på med?

Finns träningen med där eller något som du själv känner att det måste finnas med för att du ska orka, men inte riktigt gillar att träna??? Lägg då ner den dosen du känner känns bra för dig och realistiskt att ta sig tid till i träning. Om det skulle vara 15 minuter promenad runt kvarteret 1 gång i veckan så är det fantastiskt. Det är 15 minuter mer än ingenting alls och det är en bra start. Kanske så småningom kommer du in i promenaden och känner för att förlänga eller lägga till 15 minuter extra. Så det blir 2 ggr i veckan.

Oavsett vad du kommer att lägga ner i din box som du prioriterar så är det inte hur mycket tid du lägger ner i dessa aktiviteter som är det viktigaste. Det är vad du själsligt investerar i din närvaro när du gör sysslan.

Det finns alltid någon som tränar mer än mig och jag skulle kunna känna avund och kanske försöka hinna med lika många träningspass som denna person, men då kommer jag även tappa bort mig och jag skulle bli utbränd. Jag tror att en stor del av utbrändheten är att man ska försöka prestera så mycket mer än vad man har redskap eller kunskap för och att prestationerna ligger i att bli uppmärksammad och uppskattad för allt man gör och hinner med.

Jag gör det jag tycker om att göra och jag gör så mycket som jag vet att jag klarar av i de olika sysslorna och blir det för mycket så tar jag bort något som känns minst viktigt.

Förr hade sysslorna och omgivningen runt mig kontrollen- idag har jag kontroll över det jag gör och omgivningen får ett JA eller NEJ. Beroende på om jag vill eller inte vill.

DÅ blir livet för mig LESS IS MORE

Alltid fokuserad och intresserad.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Tatiana

    Helt rätt ! Jag har slutat att pressa mig tre ggr i veckan . Nu så är det ok med två ggr .Och ibland bara en. Det är ok att ligga och läsa en hel kväll. Man ska lyssna på kroppen.
    P.S det var dina combatpass ( några år sedan ) som fick mig att börja träna . Nu är jag 56 och i bättre form än för 30 år sedan 🙂 .D.S

  2. Lena

    Såg det här inlägget från en vän,så det här är första jag läst och vart biten direkt. Jag och min man försöker att gå ner i vikt och det där med träning är vi inte så där jätte överens om. Han vill köra hårt och mycket på en gång och jag vill typ börja med ”15 minuter” för att få in en rutin annars faller jag bort. Det blir jag som gör mina ”15 minuter” och han inget och det som retar mig är att han går ner mer än mig *morrar lite lätt* 😀 Men det va inte det. Jag ska nu läsa vidare och fortsätta mina ”15 minuter” som ska ökas någon gång lite längre fram.

  3. Lina Larsson

    Läser dina underbart kloka ord precis innan jag ska somna och får ett leende på läpparna. Mitt i prick, återigen. Du får en verkligen att känna sig bra trots att man inte tränar lika mkt som dom med den ”perfekta” kroppen. Tack!