Att vara till gänglig eller inte kan jag känna vara en svår balansgång. Tillgänglig i sitt arbete och sina kollegor som man jobbar med, tillgänglig till de vänner man har och umgås med och tillgänglig till den partner man lever med. När finns det tillgänglighet till mig själv??
Glömmer jag bort min egen tillgänglighet i att vara tillgänglig för alla andra som jag har runt omkring mig?
Vågar jag fråga mig själv vad är det jag vill och prioritera att vara tillgänglig till i mina egna känslor och närvaro.
Är prioritera det ”magiska ” ordet för att min själ ska må bra i det tillfället jag är tillgänglig.
Jag spånar och funderar och låter det snurra till i mitt huvud just nu.
Jag måste finna ett sätt för att kunna vara tillgänglig på ett bra sätt som passar just mig som individ och hur den tillgängligheten ser ut kan jag bara känna och svara på.
Man må våge å si nei og sette personlige grenser, uten å føle at noen blir såret eller støtt….
Tanken er god, men ikke bestandig like lett i praksis.