Igår på Växtriket så hade dom gjort i ordning en liten damm med rök. Detta var faschinerande för Milo kan jag lova. För mig med för fasicken, jag stod och stirra en bra stund på denna häftiga grej!
Idag gick det liksom inte alls att åka från dagis på bra humör i hjärtat. Milo är en rutinknarkare förstår ni. Han måste ha mycket enligt rutiner annars så blir det lite pannkaka av det hela. I morse så bestämde jag mig snabbt för att jag skulle lämna Milo senare och inte till frukosten på förskolan. Detta för att Tony nu kommer att börja jobba 7 under en period och jag ska lämna 2 andra barn oxå.
Väl framme på dagis så märkte jag direkt att det liksom gick litegranna åt helvete för Milo. Hela förskolan skulle ha utedag och alla var redan ute. Han ställde sig liksom för sig själv och tittade ner i marken. Då vet man att ”Ok, nu blir det gråtkalas” både för barn och mamma. Jag försöker lite duracellkaninigt sådär att verka så himla HAPPY och säga att ”Ååååh vad kuuuuul ska du få leeeeka uuuute nuuuuu?”. Tror fan att ungen börjar tjura liksom? Morsan spinner igång som en jäkla uppåt tjackare mitt på gården på förskolan liksom.
”Maaaaaaaaaaammmmmmmmmmmmmmmmmmaaaaaaaaaaaaaaaaaaa” grät han efter mig.
Det är då det är sådär jäkla toppen att åka till jobbet. Man bara hoppar upp och slår klackarna emot varann och visslar på ”Dont worry, be happy”. Eller kanske inte. Man sätter sig i bilen med tårarna brännande bakom locken och tänker ”Nej för helvete, gråt inte nu. Du vet hur resten av dagen blir då. Linser och gråta = grumlig blick resten av dagen = inte så bra när man ska texta och tillverka liksom!” Usch, jag kommer ALDRIG vänja mig vid att ha ett gråtande barn som jag måste lämna bort. ALDRIG! Finns det någon som gör det? Jag gör det då RAKT inte!
Men åhh vad jobbigt, måste erkänna att jag nog aldrig råkat ut för att Wille grät när jag lämnade honom, inte vad jag kommer ihåg i alla fall..:) Hoppas det känns bättre nu, att du kan vara kreativ och sedan hämta hem din söta lilla Milo som antagligen kommer möta dig med ett stort leende på läpparna och säga Maaammma med en glad röst..!!
Sv: Haha vad rolig du är, vad fick dig att tro att jag skulle vara gravid?? Det är jag inte kan jag meddela, utan bara ynklig och inte alls pigg.. Mmm han är väldigt fin min lilla kille och jag är inte alls partiskt.. hahaha
Ha nu en bra dag och tänk positiva tankar!!
Kram
Också haft en skitmorgon, min minsta kille började slåss med storasyster i dörren – som alltid varje morgon. Han SKA stå först och bestämmer när nån får gå ut osv. I morse brast det, jag orkade inte en dag till. Släppte ut henne och drog in honom och talade om väldigt tydligt att nu är det inte ok längre. Jag var så arg och han bröt ju ihop – en så arg mamma gillar han inte. Vi blev sams sen, han lovade att sluta bråka, han kramade sin syster och jag lämnade båda barnen. Åker in till stan med världens magknip och ångest – hatar verkligen när man ska bråka det sista man gör på morgonen (även om han gått för långt och behövde att jag sa ifrån), är ju inte kul för honom heller att gå med det där ”i sig”. Hade sån tur att jag träffade hans fröken på affären och talade om vad som hänt ifall han är ledsen under dagen. Men gissa om jag längtar till jag slutar och får åka och hämta dem i eftermiddag. Då blir det kramkalas och spela spel som är det bästa de vet.
Nej! det är något man aldrig kommer vänja sig vid..usch det är så jobbigt och man känner inte för att göra några rasmuspåluffenskutt.
kram på dig