Idag fick han då sitt moppekort! Mammahjärtat i halsgropen och lite gråtfärdig hela tiden. Åkte bakom honom i bilen när han åkte för att tanka. Kändes som jag ville vara en superkvinna som kunde omgärda honom med nån slags skyddsbubbla. Ni vet såna där som finns i spel. Man får en sån skyddsbubbla och så kan man göra vafan man vill liksom!
Fick ringa Tony och prata om saken. Det känns på riktigt helt hemskt! Usch….jag vill inte. Nu föddes ännu en oro, en ny och lite större oro. För varje gång det föds en ny oro så tänker jag på min mamma. Hon har gått igenom samma saker med mig och idag förstår jag alla gånger vi varit osams. De enda hon var…var orolig. Orolig för sin lilla jänta, att inget ont skulle hända henne.
Nu förstår jag dig preciiiis mamma! Förlåt för alla gånger jag gjort dig orolig! Förlåt…
Sedan vill jag rikta ett Tack till min svärmor för att du alltid hjälper mig igenom mina faser med mina pojkar. Jag har en ny nu och behöver dig som coach! En ”gå igenom oron med moppefasen” coach. Min svärmor har 4 pojkar och vet precis vad jag pratar om.
