Niiiniskitchenlife

Jag är MUPPIG!


Fler av mina läsare som observerat att jag fyller år? 😀 Ja, det har väl
inte undgått någon med tanke på att jag ”tjatat” om det härinne! 🙂


Igår efter jobbet bar det av i 300 för att hämta Milobebis!



Sedan hem och baka, Milobebis fick vara med för första gången. Han
tyckte det var så himla himla kul. Kladda och hälla utanför och sånt.
Mer om det längre ner i inlägget. Är det så himla kul egentligen?


Jag lyckades göra dom godaste bullarna EVER! Tipsar om Leilas bull-
recept. Dom smakar helt fantastiskt för att inte tala om konsistenesen,
det är som att äta en fluffig drömbulle!

Godmorgon alla bloggisar! Idag är den där härliga dagen här, MIN FÖDELSEDAG!!! Hihiiiii…. Jag ägnade kvällen åt att baka och åt en joggingrunda.

Vi börjar med joggingrundan.
SHIT vad bra det gick igår. Kändes som jag hade hur mycket ork som helst. Värre var det med min jogginpartner, han var lite trött igår och orkade inte riktigt springa så mycket. Men eftersom han och jag är polare så respekterar vi varandra, har jag en dålig dag så stöttar han mig och har han en dålig dag så stöttar jag honom. Igår var en sån dag. Vi behöver nämligen motionen båda två, vi är båda två rookies när det kommer till jogging men snart så kommer vi nog att få upp vårt flås. Då kommer vi båda bli slimma som fan. Jag och Charlie boy! Det är så jäkla härligt och få springa och verkligen svettas så det dunkar i hela huvudet. Man får en helt annan matthet i kroppen. Nu är jag förstås trött som fan själv den här första perioden och kommer så vara ett par veckor innan det vänder och man känner sig pigg. Så kommer det nog vara för Charlie med. Så det gäller bara att hålla ut nu, kämpa på och fortsätta. 3 dagar i veckan ska jag springa till att börja med. Sen ska jag utöka det till 4 dagar i veckan och där tror jag att jag sen vill ligga. Hoooooooly crap så tajt jag ska vara till julen då! 😉 JAG BARA MÅSTE GENOMFÖRA DET HÄR NU!

Bakningen då.
Det är ju så himla gulligt när ens ungar vill vara med och baka. Men ursäkta, nu måste jag bara få skriva av mig om det. Ja, det är JÄTTEGULLIGT! Man blir varm i hjärtat och det är så himla pluttigt när dom tar det där stora decilitermåttet och ska ha i mjölet i degbunken. Men då börjar det där som jag liksom får såna där tics i ögonen av. Det slabbas utanför eller så missar dom hela skiten och häller hela deciltermåttet med mjöl på golvet. Då tar mina tics i ögonen fart förstår ni. När han sedan tog hela kaveln och doppade i det blöta degspadet med halva mängden mjöl i så att kaveln såg ut som om nån spytt på den så måste jag typ bitchslappa mig själv i ansiktet litegrand. Jag har ALDRIG tyckt om när nån ska hjälpa mig med maten eller bakningen. RÖR husbandet min matlagning medan jag står där så får han onda ögat. Det här är nåt som har med mig och mina vanor/ovanor att göra. Jag fixar inte när nån ska stå och slabba bredvid och det jag håller på med. Elliot har gjort några tappra försök att få vara med, nu när han är så stor så kan jag säga ”NEJ för helvete, jag får psykbryt, det vet du” till honom. Då skrattar han åt sin lite lätt störda mamma och går därifrån. Jag har istället fått ta matlagnings/bak-stunder som är totalt ägnade åt barnen. Där jag liksom bestämmer mig för att nu får det bli som det blir med allt, det är DERAS bakstund och nu får dom SLABBA hur mycket dom vill. Dom här stunderna måste vara såna då jag har all tid i världen och kan ta reda på all skit efteråt. Jag vet verkligen inte vad det här beror på? Jag har ALLTID varit sån, jag måste få hålla på ifred och blir superstressad om någon håller på samtidigt i det jag håller på med. Jag försöker verkligen att inte bry mig men det är då jag får tics och börjar slå mig själv i ansiktet typ.

Ja jävlar vilken mupp man är alltså?!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.