Jag känner mig som björnen nere i vänstra hörnet. Jag vill bara ta på
mig en sån där gul sparkdräkt och gå och lägga mig.
Ok hörrni. Jag är helt slut som artist. Jag har sovit lite drygt 3 timmar inatt och sitter här med ICA kassar under ögonen och känner hur hela min hud är varm. Det är så jag känner mig med sömnbrist. Huden hettar och jag har nästan svårt att fokusera.
Inatt tog vi tag i det där med nätterna. Igår, efter att vi återigen konstaterat halsfluss på Milobebis. När han återigen ratade maten. När han återigen hade svårt med bajseriet så kände jag att nu är måttet rågat. När jag återigen skymtar lite mörka ringar (det är sant) runt hans ögon så bestämde jag mig. Fanns ingenting mer att vänta på. Ungen var och är feberfri så nu skiter vi i allt och så kör vi. Husbandet höll helt med mig.
Vi sträckläste båda SHN (sova hela natten) kuren boken och så kände vi oss klara. Vi gick igenom den tillsammans precis innan och så satte vi igång. Milo blev HELT galen och husbandet som skulle ta det första 2 nätterna vankade av och av redan efter 30 sekunder. Just då kände jag att det satt en liten Anna Wahlgren på min axel och ba: ”Fy fan vad ni suger, lägg ner direkt”. O så gjorde vi det. Hela grejen med SHN är ju att man som förälder ska vara superdrillad och helt säker på sin sak. Det var inte jag och husbandet. Man kan jämföra oss med 2 kavlar på grönbete. Vi var såna rookies så det nästan var skämmit. Anna Wahlgren hade skrattat åt oss. Så vi bröt, efter typ 4 minuter. Det är sant. Husbandet började fråga mig så fort han grät:
”Är det där ett ledset gråt eller är det ett argt gråt? Protesterar han nu? Ska jag gå in och solfjädra?”
Jag bläddrade frenetiskt i boken och läste om bekräftelser, påminnelser och ramsande. Det kändes som allt jag läst var som bortblåst. Därinne låg Milo och undra vafan det tagit åt hans morsa och farsa? Är dom från vettet eller? Är dom fulla? Ska jag bara ligga härinne nu är det tänkt och den där farsan vanka av och an utanför dörren så det blir hål i golvet? Morsan ska vi inte snacka om, glor i den där boken som om det inte fanns en morgondag?!
Vi kapitulerade direkt. Och det mina vänner, var nog helt rätt enligt Anna Wahlgren. Det har jag sett att hon rått andra föräldrar till när dom inte varit klara. Man ska vara KLAR som förälder, man ska vara så jävla påläst så om man mitt i natten blir väckt av Anna Wahlgren så ska man kunna rabbla hela jävla kuren rakt upp och ner. Det kunde inte jag och husbandet, för vi handlade i panik, förberedde oss inte tillräckligt.
DOCK så tog vi tag i det på det sättet vi kände oss säkra med. Vi ströp vällingen inatt. Han låg mellan oss precis som vanligt men vi ströp vällingen. Läste mig varm om det på nätet igår och blev helt övertygad om att det enda sättet är att bara strypa, ingen avtrappning, inget daltande med vatten. STRYP!! Det började låta om honom kl: 00:15. ”Väääääääääääääääällllllllllliiiiiiiiiiiiiiiiiiinnnnnnnnnnnnnnggggggggggg” lät det om honom. Vi stålsatte oss och sa med lugn och vänlig röst: ”Godnatt Milo, nu ska vi sova” varje gång han yppade ordet välling. Varje gång vi sa den meningen så var det som ett brandlarm gick igång. Men det enda mantrat jag hade i huvudet var: ”Det här behöver Milo, han kommer börja äta på dagarna, han kommer blir friskare, han kommer kunna bajsa normalt, han kommer sova hela nätterna” var mantrat. Efter 1,5 timme gav han upp. Somnade om och nu har han sagt välling sen kvart över 5. Efter att jag skrivit klart detta ska jag gå in till honom och husbandet och göra morgon. Han kommer vara trött som en lort, precis som sin mamma och pappa. Nåväl, husbandet är kung på att sova så han har nog fått ihop en hel del timmar inatt men jag…. jag är en blöt fläck idag. Sov dåligt natten till igår och inatt ska vi inte prata om.
Men det är värt det! Eller jag tror att det kommer vara värt det. 3 nätter sägs det ta. Sen har vi ett barn som förhoppningsvis sover på nätterna! Jag behöver sömn… har inte sovit en hel natt sen februari 2008. Det är helt sant….
