Jag läser ju en del bloggar…. Ja när jag hinner vill säga. Jag har oftast ett späckat schema men försöker att titta in hos vissa varje dag. Kommenterar gör jag oxå om jag har tid. Det här med att sköta en egen blogg tar ju lite tid, det är ett litet ”ansvar” man byggt upp genom åren och det hamnar oftast i prio 1 ledet, sen får man vara jätteglad när man hinner in hos andra.
Man har vissa man följer mer än andra, vissa man ”fastnar” mer för beroende vad som händer i deras liv för tillfället. Ibland känns det nästan som att man ”känner” personen i fråga och skulle jag springa på dom skulle det säkert kännas som jag kände dom och ville hälsa. Hälsa skulle jag säkert göra av bara farten tror jag. Är det inte faschinerande att det kan bli så? Att man kan bli så involverad i någons liv?!
Jag minns en tjej vars blogg jag följde för längesen. Hon var gavid och gick över tiden. Jag och husbandet diskuterade henne varje dag vid middagsbordet.
”Har hon fått än” undrade husbandet nästan dagligen.
”Neeej, men idag har hon haft mer känningar än förut” svarade jag.
Sen firade vi nästan lite när hon väl fick sin lilla pojke. Nu är hon gravid igen men denna gång har jag inte följt henne på samma sätt tyvärr. Men är det inte galet hur man kan bli så involverad??
Det som slår mig är om jag på något sätt hamnat vid middagsdiskussionen hos någon? Om någon hänger på i min blogg på samma sätt och tycker att det känns som dom känner mig och följer med i vårat lilla vanliga svensson liv!? Det gör det säkert, jag har ju en hel del som följer bloggen numera har jag förstått på statistiken, men frågan är om någon känner sig så involverad som jag kan göra? Att man lider med någon, att man gläds med någon, att man funderar med någon osv. Det är fan häftigt!!! Riktigt häftigt!!!
Just nu är mina tankar hos en tjej jag följt. Hennes identitet har blivit kapad av nån idiot som öppnat upp ett konto på facebook där hon låtsas vara henne. Hon har inte märkt sina bilder varför sånt här blir mycket lättare att göra. Det här fick mig att få en tankeställare. Det är klart att jag alltid varit medveten men det har känts som nåt som kanske inte händer så ofta och kanske att det inte skulle hända mig. Det finns dock såna här idioter i världen som tydligen inte har något eget liv utan vill kapa någon annans. Därför tänker jag nu märka mina bilder. Jag lägger ju in massor på mig, mina vänner och framförallt mina barn. Detta medför givetvis lite mera jobb men jag blev fan skraj…. fan vad läskigt att det finns såna idioter!!!
Men sammanfattningsvis tycker jag om att blogga, jag delar gärna med mig av vårt liv och är glad när någon vill följa med i det. Sen att det finns puckon som pajar…det får man ta men man får försöka göra nåt åt saken, i alla fall göra det lite svårare för puckona!!!
Nu ska jag göra frukost…. ni anar inte vilket lyx det är att ha husbandet hemma!!! Aaaahh… jag njuter av varje sekund!!
Nu kommer bilderna vara märkta såhär ungefär….. (alla förutom de jag mobilbloggar med, så där får man kanske vara lite försiktig….)
