Niiiniskitchenlife

Mall of Scandinavia

Godmorgon raringar! 

Har ni vaknat? Själv har jag varit uppe sedan strax efter fem. Dessutom har jag vaknat en massa då Elliot varit ”fyllechaffis” till alla kompisarna inatt. Han fick ju körkort i onsdags så nu har det körts bil i tid och otid. Ännu ett sätt att oroa sönder sin mamma.😬

Fifasen….hade någon sagt åt en hur det skulle vara med den där oron när man skaffade barn så vettitusan alltså? Hade man skaffat barn? Jo, förmodligen hade man det ju ändå eftersom allt det härliga med att vara mamma väger upp det jobbiga. Men allvarligt talat så är det en pers tycker jag. Jag är ingen cool-lugn morsa som tar allt med ro. Jag oroar mig och funderar. Är rädd att han ska krocka nu när han är ovan och oerfaren, köra på ett rådjur, somna vid ratten, köra för fort, köra om på farligt sätt….ja men du hajar?! 😓 Tvingar honom att höra av sig och gör han inte det blir jag arg på riktigt.

Som igår natt, han hade skickat ett sms till Tony om att han skulle sova borta, men det hade inte Tony fått. (Elliot skickade screenshot på sitt skickade sms så han har skickat ett). Vaknade 4 och märkte att ungen inte var hemma och att han inte hört av sig. Gissa hur orolig jag blev? Ringde honom, skrev till honom på messenger och sms:ade. RING MAMMA!!!!! Han var tack och lov ok och nånstans mitt i all oro tänkte jag att jag nog skulle fått veta om allt inte var ok.

Jag tvingar mig själv att släppa lite. Släppa taget liksom. Lita på att det ska gå bra, att han har ett ”bonnförnuft” och att skyddsänglarna hänger med honom. Thedde var det ju exakt likadant med, eller det ÄR likadant. Han reser mycket som innebandytränare och domare och då oroar jag mig också.

Haha, mina barn har som vana att ringa mamma om det skett en stor olycka eller om det tjuter en massa uttryckningsfordon. Bara för att berätta för mamma att de är ok. Fint av dem, att de respekterar att jag är orolig. För annars ringer jag! 😁 Ja sån är jag. Svårt att ändra på det är det också, men jag försöker, varje dag. Känner ju att det blir bättre med tiden och vanan av att de är vuxna och måste ta sitt eget ansvar nu.

Igår började min dag med att jag stressade sönder. Hade besiktningningstid för bilen efter jag lämnat Milo. Här satt jag med en kopp choklad på besiktningen och pustade ut.


Efter besiktningen hade jag en massa ärenden i Västerås. Massa som skulle fixas till Kaffestugan. Exet Mange hade ramar han skulle byta på IKEA så vi tog sällis dit.


Efter Västerås hämtade jag Milo när han slutade skolan och brassade vidare till tågstation för att ta tåget till Sthlm. Jag skulle ju på BLOGGEVENT, men det sket sig så det blev en tur till Sthlm i alla fall. Vi åkte vidare till Mall of Scandinavia.


Milo fick testa en sån här. Han åkte bergochdalbana med sån där mask. Han tyckte det var skitkul. Kostade 65 spänn gjorde det. Man kunde välja på massa olika saker att göra. Bli jagad av zombies, köra bilracing och allt möjligt. Jag hade också velat testa….men vi hann inte.


Superfet fika på Espressohouse. Har INTE vägt mig denna veckan men senast så hade jag gått ned 0,6 kg till. Så 1,5 kg sen jag började (på 2 veckor). Nu ska jag väga mig på måndag igen, kommer nog inte vara nedåt då tänker jag då jag slarvat så mycket denna veckan. Men gott var det! 😋😋😋


Vi käkade så gott på den Italienska restaurangen på Mall. Jag åt gårdskyckling med citron och grillade grönsaker. Såååå gott! 😋


Tycker det är så fint på Mall alltså. Helt klart ett shoppingcenter att vara stolt över Sverige.

Sen åkte vi hem med stor godispåse och kollade 10 min på Lets Dance. Ja, jag somnade utmattad i soffan jag, säkert med en chokladbit kvar i mungipan. Haha… 😂


Just nu ligger jag och gosar med Majlis-fis. Vår älskade lille kisse. Som vi älskar den här vita lilla hårbollen alltså. Milo frågade igår när vi satt och åt? ”Kommer Majlis också dö!?” Antar att vi alla blev både skärrade och ärrade av Toxys plötsliga sjukdom och avlivning så att vi nu är rädda att vi ska förlora henne också.  Svarade att hon också skulle dö, precis som alla andra, men att vi hoppas att hon lever länge länge hos oss. Så länge till han t.o.m hinner flytta hemifrån.

Majlis är den gosigaste katt vi någonsin haft. Hon är lite som en hund. Springer efter en och vill bli klappad och kliad på. När jag kommer hem t ex så springer hon framför fötterna på en tills man lyfter upp henne i knät. Där vill hon sen sitta som en liten bebis en stund. Sötis! ❤️

Hörni! Idag är det ju Våffeldagen. Jag ska bege mig ned i köket och göra våfflor nu. Lovade familjen våfflor till frukost. Hag har några toppengoda recept. Ett Våffelrecept med äppelgrädde, fyra olika LCHF-våffelrecept och Belgiska våfflor med skinka och ost. 

Senare åker vi till Kaffestugan igen. Vi hörs sen. ❤️

Kram Nina

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Eva

    Ojoj vad jag känner igen mig! Oroar mig jämt för allt möjligt. Min son är nu 24 och jag tror inte det spelar nån roll hur gamla dom blir dom små liven för man kommer nog alltid oroa sig.
    Sen vill man ju inte förra över sin oro på sitt barn så ibland får man lägga band på sig själv och inte visa all oro man känner.
    Men jag är också en person som oroar mig för allt som kan hända.

    1. niinis

      Usch, det är så jobbigt verkligen. Han tog bilen alldeles nyss här igen och skulle ut och åka. Hmm…. man måste förska släppa det lite. Man kan ju som sagt inte rå över det som händer. Men jobbigt är det….. 🙁 KRAM

  2. Helen

    Hej fina! Är precis som du, oroar mig för min familj så det är på gränsen till galet. I oktober blev farmor till underbara Svea så otroligt fantastiskt men ännu en att oroa sig över. Ibland tar det över och man glömmer att glädja sig. Vi får peppa varandra för det är ju faktiskt så att vi kan inget göra åt vad som händer.

    Många kramar
    Helen