Nu var det ju tänkt att det skulle bjuckas på lite bilder ifrån kalaset. Men jag glömde kameran där så det blir lite svårt att få till det. Så länge bjuds du på denna ack så upplyftande bild ifrån vårt torg här i småstaden. 😉
Vi håller på och packar för fullt. Jag nattade Milo nyss. Pussade extra mycket på honom då jag vet att vi lämnar honom till sin farmor och farfar imorn bitti. Usch, den där jobbiga känslan har infunnit sig i magen. Att jag ska lämna bort honom under flera dagar (3). Jag har fått massa pepp från svärisarna som ska ha honom, mina föräldrar också och mina vänner. De stora barnen åkte till sin farmor och farfar och firade jul idag så då kom första klumpen. Att dom åkte redan och att jag inte kommer hinna träffa dom innan vi åker. Är man inte van att vara ifrån sina barn så är det jobbigt, jag kan tyckas sjåpig men jag är såhär. Det tar emot att lämna, jag kan inte rå över det. Dock så är Milo eld och lågor. Thedde och Elliot bryr sig inte ett skvatt. Vi har varit och handlat godis till Milo som han ska få äta hos farmor och farfar. Han ska också få åka och köpa leksaker för sina julklappspengar han fått. Han längtar och frågar efter när han ska få åka. Så jag borde egentligen hoppa jämfota av lycka, men det är ju jag som har problemet, inte mina barn. Det känns skönt ändå.
Jag ska ändå njuta av den här resan. Jag ska njuta av mig och Tony som ett par. Vi ska mysa massor, åka skidor, prata, äta gott, vila, lyssna högt på musik, sova (förhoppningsvis) och så ska jag verkligen försöka att inte längta sönder mig själv och inte oroa mig. Bara ta dagarna dom dom kommer och inte försöka påverka så mycket. Nu när jag läser lite här ovan så låter det som jag ska åka till Sri Lanka i 4 månader liksom…. Fan, jag är rätt larvig va? Måste skärpa mig lite faktiskt. Såhär kan man ju inte hålla på. Släpp sargen Nina! Slapp sargen!
Nu ska jag lägga ner packningen för ikväll och kolla ”Så mycket bättre” special eller vad det är. Ska borsta tänderna och göra mig klar för natten så jag kan somna lite också. Ska snosa på min minsting inatt också. Släppa sargen var det ja…. 😉
Njut av tiden tillsammans, men kan verkligen relatera till den där klumpen i magen.. lämnar bort mina småbarn varannan vecka till deras monster till far.. snyft.. Då är man en halv människa i 7 dagar 🙁
Jag vet hur det är för jag tycker också det är jobbigt att lämna bort barnen. Men det brukar släppa lite när man väl har lämnat dem. Det är dagarna precis innan som är jobbigast tycker jag. Hoppas att allt går bra så du kan njuta av resan. Må så gott!
Jag kan förstå den där känslan till fullo! Men jag tror att man blir såååå mycket bättre som förälder när man tillåter sig lite tid på tu man hand. Och tänk vad underbart att få längta lite! Jag har inte varit ifrån Bruno alls, lite svårt då vi bor i annat land men jag längtar liksom efter att få längta:)
Ha det så mysigt!
Kram
Rebecca
D blir bra! Njut! Kram