25 mil hemifrån nu. Vi har haft en underbar resa. En typisk ”barnfamiljs” resa. Ena stunden rullar allt på, vi är som familjen i ”Sound of music”, det är liksom bara sången som fattas. Andra stunden är det ett living hell. Jag vill kapitulera som morsa, svettdropparna samlas i pannan. Det känns som årets flipp är nära. Fultjura, skrika, dra sig själv i håret, snora och låta mascaran rinna type of thing. Men den är som den SKA vara. Äkta, familjär, älskvärd och helt jäkla underbar. TACK min stora härliga familj för allt, tack för skratt, tack för gråt, tack för att ni finns. Tack Thedde, Elliot och Milo. Ni är helt fantastiska och jag är så glad för att få vara er mamma….fast jag gormar, ryter och fräser som en eldsprutande drake ibland. Tack Tony för du står ut med allt! Tack världens bästa mamma och pappa. Älskar er alla djupt! Snart egen säng, Milo med sin stora lastbil, klappa tjockkatten som jag längtat efter. Duscha fritt och när man vill. Detsamma gäller toabesök…. Peace, love and understanding!
