Här om veckan var jag påväg hem från ett otroligt härligt och välbehövligt dygn med npgra av mina kära vänner. Jag och Sofie gjorde ett stopp påvägen hem för lunch, blev chopchop och min första ”lyckokaka” någonsin. Det kändes som om den var planterad på min bricka ?
Det var verkligen en beskrivning av mitt liv!
Och denna dag var verkligen klockren beskrivning av den visdomen 😉
Tack vare styrkan att fråga om hjälp så släppte mycket, jag kunde slutföra jobbet, ta mig tid att äta en sen middag med en vän och sedan äntligen få upp lite julsaker ur källaren. Känner mig så lättad just nu.
Våga fråga om hjälp!
Senaste kommentarer