UMEÅ – Den stora förklaringen – Nellie Andersson – Välkommen till mitt liv! ♡

Nellie Andersson – Välkommen till mitt liv! ♡

Annons

UMEÅ – Den stora förklaringen

Nyfiken skriver: ”Jag lyssnade nyligen på er podd, och blev så otroligt nyfiken på varför du inte gillar Umeå. Jag vet att ni nämner det lite. Men hade du inte kunnat berätta varför exakt?”

Godmorgon vänner och ovänner ♡ Jag kastar er rakt in i en fråga denna morgon som dök upp precis när jag loggade in på bloggen. Så vad passar bättre egentligen att starta dagen med?

Umeå. 

Min hemstad. Där jag växte upp. Min familj. Bästa vänner. Skitsnack. Ångest. Hat. Fotboll. Minnen. Älska. Skola. Där jag fick min diagnos.

Ja, jag har sågat Umeå i podden. Jag sågar ofta Umeå. Varför? Jo för att tyvärr har staden inneburit enormt mycket ångest för mig. Inte bara min vanliga ångest. Utan ångest för att folk har snackat skit om mig. Ångest för att jag fått obefogad skit av människor som ansett att jag varit dryg, konstig, jobbig. Så ja, nu ska ni få det stora inlägget om Umeå en gång för alla. Take it or leave it.

Det jag hatar med Umeå (kanske bra att börja med negativt och avsluta det bra).

Det finns personer i Umeå som har varit mina vänner. Eller, vad man kallar det. Personer som plötsligt! Tyckte att jag inte var cool nog längre. Att jag gjorde si, eller så. Personer som började säga att jag hade gjort elaka saker. Att jag hade sagt saker, snackat skit. Gjort folk ledsna. Här började allt. Jag fyller 22 år detta år, och idag kunde jag inte bry mig mindre om dessa människor. Men detta är en av anledningarna till varför jag än idag har svårt för människorna i Umeå. Det är ett falskt spel från så otroligt många. Där du måste falla innanför speciella ramar för att passa in. Du kanske gör det ett tag! Men om du gör ett litet snedsteg så är du ute. Och då är det fritt fram att snacka skit och sprida rykten.

Om en person stör sig, så ska alla andra göra det. Till vilket pris? Jo den personen som börjar störa sig på dig, överdriver för att du ska se dålig ut på riktigt. Så är jag helt övertygad om att det blev för mig. Helt plötsligt så var det så många som ogillade mig. Jag vet än idag inte VAD jag gjorde då, men det är deras förlust.

Detta fortsatte på en ännu större nivå när jag började med bloggen. Och inte minst när bloggen började gå bra för mig, och även min Instagram. Istället för att ge en klapp på axeln och peppa en person man känt, som man umgåtts med eller allmänt bara en person som kommer ifrån samma stad – då hade jag köpt följare.
Då var jag dryg som pushade mina EGNA inlägg på Instagram. Då var jag jobbig som skrev om psykisk ohälsa i mina sociala medier. Men helt ärligt, vem fan tror jag att jag är egentligen?

Ni kanske har listat ut en sak nu. Folk i Umeå är avundsjuka och missunnsamma. Och inte bara gentemot mig! Även mot mina vänner, mot deras egna bästa vänner! Detta är något som aldrig tar slut.

Det är inte bara jag som ”råkat ut” för detta. Det är alltså även deras egna vänner, och mina vänner. 

Vi fortsätter….

Detta började alltså då jag fortfarande var ganska liten. Tonåring. Och hör du ifrån andra håll hur jobbig du är. Att du inte passar in, så börjar du tvivla på dig själv. Det är en sån skör period där du inte har en susning om vem du är, eller vem du vill vara. Du bara är. Och försöker allt vad du kan att vara dig själv. Men om DU inte duger i andras ögon, då gör du ju inte det för någon. Eller?

Bara för att de inte tyckte jag passade in, skulle de frysa ut mig. De fick mig att tvivla på mig själv i så många år. Och känna att ingen tycker om mig. Och då vi blev äldre? Då var jag en golddigger som blev tillsammans med Erik. Och jag vet inte vem detta egentligen är en större förolämpning emot. Mig, för att jag endast skulle vara tillsammans med någon för pengar. Eller emot Erik, att jag endast är med honom för pengar? USCH säger jag bara. 

Jag vill vara tydlig med att jag idag inte ALLS bryr mig om dessa människor. Därav har jag inte skrivit så mycket om detta eller berättat om något mer trots nyfikna själar. Jag är stolt över mig själv. Jag är stolt över hur jag är som person. En omhändertagande, omtänksam, rolig, klok person. Jag är en fantastisk fru till min man. Jag är en fantastisk mamma till vår lilla dotter. Jag är en bra dotter, syster, barnbarn, svärdotter. Det finns så många människor som älskar mig och beundrar mig för den jag är. Och dessa personer är de som är värda att lägga ner energi på. Inte de som fortfarande tycker jag är ett roligt ämne att snacka skit om.

Hur jag kom till insikten om detta, är att jag helt enkelt bara började älska mig själv. Jag började förstå att jag var omtyckt för den jag var, så det skulle aldrig bli lönt att försöka vara någon annan. Jag la energi på de som lägger positiv energi på mig. Jag började förstå mitt egna värde och mitt driv på ett helt annat sätt. Och såklart, så har jag fått enormt mycket styrka ifrån mina nära och kära. Att bli älskad av en människa som Erik ger en enorm boost. Att ha sånna bästa vänner som jag har, wow. Det är också en enorm boost. Emma har gett mig enorm styrka i Umeå, och fick mig senast i somras att bara kunna vända ryggen till när alla falska personer kom och skulle prata med mig för att sedan spy galla med sina vänner.

Jag vet inte om ni har fått svar på era funderingar gällande Umeå nu. Men för att sammanfatta varför jag inte gillar Umeå, så är det för att det var där jag började tvivla på mig själv. Och det var HÄR i Malmö jag började älska mig själv mer än någonsin. Jag blev den personen jag vill vara, som jag själv älskar.

Och såklart ska jag avsluta med det positiva med Umeå. För det är såklart inte bara skit. Det är minnen ifrån fotbollen, som har betytt något så enormt mycket för mig. Alla mina lagkamrater i SSK f-97 kommer för alltid ha en stor plats i mitt hjärta ♡ Umeå är min älskade familj som jag dör för. Det är trygghet i mammas varma famn. Det är pappas fantastiska mat. Det är Patrik som står och skottar i shorts och t-shirt i minus 20. Det är mina BÄSTA vänner. Ronja, Ida, Amanda, Jessica, Hadi, Bile, Mahad, Viktor.. Ja listan går att göra längre. NI VET vilka ni är ♡ Umeå för mig är att veta exakt varje väg, varje affär. Att gå in på Ica Kvantum och bara hitta allt. Umeå är fantastiskt. Det är så, så mycket kärlek! Mina vänners familjer som jag är uppvuxen med. Det finns så mycket jag älskar med Umeå, och för alltid kommer göra.

Men jag kommer aldrig kunna glömma ångesten och viljan att försvinna från jordens yta, pga personer som ansåg att de var bättre än mig. Och än idag gör det. Och till dig som kanske idag är mitt uppe i detta och mår skit. DU ÄR BRA. Du är fantastisk. Det finns människor som älskar dig, så SKIT i dom som är avundsjuka på dig. ♡

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Fredrika

    Känner igen mig så mycket i de du skriver!
    Är inte från Umeå men har bott där väldigt länge, och det är som du skriver, skitsnack överallt, (bodde dock en bit från Umeå från början) men skitsnacket är fan överallt där uppe. Jag är glad att jag har flyttat därifrån nu även fast jag har min mamma och några få kompisar kvar där! 🙂

Annons