Låt oss prata babyblues! – NELLIE ANDERSSON

NELLIE ANDERSSON

Annons

Låt oss prata babyblues!

Förlossningsdepression eller baby blues? Jag fick höra båda begreppen innan det var dags för den stora händelsen – förlossningen. I och med min diagnos visste jag att det fanns en stor chans för depression efter förlossningen. Kanske till och med en ännu värre än en ”vanlig förlossningsdepression”. Pga detta hade jag och min läkare lagt upp en bra, och tydlig plan på hur jag skulle trappa upp medicinerna om detta drabbade mig. Men (!) jag klarade mig! Det blev ingen depression i samband med förlossningen och den första tiden. Och här kommer ett till MEN med ett stort utropstecken! Jag drabbades av detta jag någon gång hade hört om, baby blues. Som skulle innebära att jag hade lätt till gråt, och helt enkelt hade alla känslor utanpå. OKEJ! Tänkte jag. Såklart försökte jag förbereda mig mentalt på att jag skulle gråta mycket och inte veta varken upp eller ner.

Det jag absolut inte var beredd på. Det var ju vad känslorna under min ”baby blues” faktiskt innebar. Detta hade ju ingen förklarat, eller berättat för mig!? Kanske för att man skäms över hur man känner denna tid. Det gjorde jag, otroligt mycket. Men jag har insett mer och mer nu i efterhand att det är så otroligt mycket vanligare än vad man själv tror. Jag är absolut inte ensam med att ha känt dessa känslor, och därför tycker jag att det är viktigt att jag bara berättar hur det var. För att det kanske kan hjälpa nästa mamma som känner såhär, som skäms och tror att hon är ensammast i världen med dessa tankar och känslor.

Vad pratar jag egentligen om nu tänker ni säkert. Ja, nu säger jag det. Första dagarna grät jag inte bara lite. Jag storbölade konstant. Grät mer än Leah. Jag ångrade mig. Tänkte, vad FAN håller vi på med? BARN? NEJ! Jag ångrar mig, jag vill inte vara mamma! När jag tittade på henne så kände jag kärlek, men inte den kärleken jag förväntade mig att känna. Jag hade ångrat mig, trodde jag. Jag bara grät och kände mig så hjälplös, livet skulle aldrig – ALDRIG igen bli bra. Allt var skit och jag skulle aldrig bli samma Nellie som innan igen. Jag hatade att amma. Jag var så less på att hon ville äta varannan timme; jag fick ju aldrig vara ifred.

Och att jag aldrig skulle bli samma Nellie igen, stämmer. Jag har blivit ännu bättre. 

Under dessa dagar när jag kände såhär så förstod jag ingenting. Varför hade ingen känt såhär innan? Varför är jag den enda som i princip inte vill ha mitt nyfödda barn? Men, såklart är jag inte ensam. Det är så mycket vanligare än vad jag hade vetskap om. Och jag är glad, att jag idag vet att jag inte är ensam – och ännu gladare är jag över att det såklart har gått över. Idag finns det ingen större kärlek än vad jag har till min dotter, Leah. Hon och Erik är det bästa som hänt mig och jag är så otroligt lycklig.

Det känns skönt att faktiskt ha delat med mig. För det var mina känslor, det var på riktigt och det är helt naturligt även om det känns helt sjukt hur man kan känna så. När man väntat och väntat i 9 månader, och helt plötsligt så känner man att nej, jag vill inte detta.

Dom känslorna gick över på ungefär 4 dagar, vilket jag var väldigt lättad över. Och efter de fruktansvärda 4 dagarna så kändes allt helt fantastiskt, och jag kunde komma in i mammarollen på riktigt; vilket jag verkligen har gjort. Idag känns allt så naturligt och fantastiskt. Vi har ett sånt starkt band och jag älskar verkligen varje sekund med henne. Även de nätterna hon bara ligger och tittar på mig kl 03 och inte låter mig sova.

Min älskade lilla Leah <3

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons