Pressen att vara en perfekt mamma – NELLIE ANDERSSON
nellieandersson

NELLIE ANDERSSON

Pressen att vara en perfekt mamma

Nu kommer detta inlägg. Som till och med jag, som är så öppen om min psykiska ohälsa har fasat för. 

Många har frågat, och de flesta har förstått det; men jag har aldrig skrivit det rakt ut denna gång. Men jag är sjukskriven sedan någon månad tillbaka. Detta beror på att jag mår väldigt dåligt psykiskt, och pga graviditeten så kan jag inte ta mina mediciner då det finns en risk för vår lilla flicka att hon skadas av det.

När det började gå utför så rasade det rakt ner. Om det går snabbt för en bipolär vanligtvis så gick detta 100 gånger snabbare. Jag är så glad att jag har haft bröllopet sedan början på sommaren, som kunde hålla mig på banan. Jag vet inte hur många gånger jag fick höra ”hur orkar du med allt?”’. Och svaret har varit så enkelt för mig varje gång. Tack vare min diagnos. Jag kan ofta tacka min bipolära diagnos, väldigt ofta. Eftersom att jag har god insikt, har bra verktyg, bra hjälp ifrån psykiatrin samt familjen så kan jag använda det bästa ifrån min sjukdom många gånger. Men ibland, så går det inte. Ibland tar den över även mig, och det är helt okej. För det är en del av att ha en bipolär diagnos.

Varför har jag fasat för att berätta om hur jag egentligen mår?

Jag märker redan nu, att främst andra mammor är så fruktansvärt dömande. Man ska vara på ett visst sätt, man ska köpa vissa saker, man ska må si eller så, träna på ett visst sätt, äta detta eller inte äta detta.. Listan går att göras SÅ lång. Jag ÄR stark, jag tar inte åt mig om folk som tror att jag kommer bli en dålig mamma för att jag är ung. För jag vet att jag kommer vara en fantastisk mamma för vår lilla flicka. Men, det är ändå en känsla och en oro inom mig som undrar hur min diagnos kommer att påverka henne under hennes uppväxt. Jag är rädd för att få en massa kommentarer om att jag inte kommer att fungera som mamma för att jag går på medicin för en psykisk diagnos. Jag är rädd för att denna grupp av mammor som dömer för minsta lilla, kommer slänga en massa råd som jag INTE bett om hur jag ska leva, hur jag ska uppfostra min dotter eller allmänt bara spy galla. Jag förstår inte, hur man kan känna att det är okej att lägga sig i en annan persons liv för det första, och ännu mindre kan jag förstå att man lägger sig i en mammas liv och hennes relation till sitt barn. Jag skulle aldrig göra det, och jag kan inte sätta mig in i deras huvuden, och jag tror att även det skrämmer mig lite – att jag har noll förståelse och vet inte hur jag ska hantera det mer än att radera kommentarer, be dom hålla tyst eller inte läsa det.

Jag måste tillägga; mina kära familjemedlemmar som läser detta. Oroa er inte, och ni behöver heller inte ge mig en massa tips <3 Jag kan hantera det, men ni vet hur jag är. Jag skriver ut mina känslor, och behöver jag prata om det – så kommer jag alltid.

Jag har fått så många frågor ang medicinering under graviditeten, och jag har inte svarat på enskilda meddelanden för jag har nog aldrig fått så många olika meddelanden med samma fråga. Så jag har sparat det till idag, då jag kände mig redo för att skriva om detta. Så ni som inte fått svar, förlåt! Jag har läst, men jag har sparat det som sagt.

För att fatta mig kort ang detta. Jag äter inte medicin, då specifikt min medicin kan vara skadlig emot Leah. Det är i samråd med min läkare som har beordrat mig att inte ta dom helt enkelt. Jag går istället på regelbundna samtal och träffar henne, och försöker så gott jag kan att hålla mig på banan genom rutiner m.m. Jag kan inte säga att min upplevelse kommer bli likadan för er, och jag kan inte säga att ni inte ska ta medicin. Detta är något ni får ta med era läkare när dagen är inne att ni är gravida, eller så pratar ni om detta innan så det inte kommer som en chock hur ni ska göra. Min läkare nämnde faktiskt för mig för över ett år sedan att jag inte skulle ta medicin under en framtida graviditet. Så det var skönt att jag visste hur det skulle bli.

Som sagt, jag kan inte säga att ni inte ska eller kan ta medicin. Detta är jätteviktigt att ni tar med en professionell läkare som vet om just din är skadlig eller inte. 

Och tro mig, hur dåligt man än kan må. Så är det SÅ värt det. Jag längtar så mycket efter vår lilla flicka, och hon är den som håller mig på fötter och drar mig upp ur sängen de dagarna jag bara vill dra täcket över huvudet.

Men rädslan, att inte vara nog, att få en massa skit av mammor som tycker jag inte är lämpad att uppfostra ett barn för att jag mår dåligt har skrämt mig att skriva ut detta. Men här sitter jag, och skriver ändå. För jag vet att det finns fler än jag som sitter och är rädda för att inte vara en perfekt mamma. Men det går över, det vet jag. Och de som dömer, problemet sitter hos dom.

Vi längtar efter dig. <3

Och här fick ni en sneakpeak på våra porträtt. Vi är så nöjda.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
nellieandersson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Maria

    Åh så fina ni var på bröllopet! Jag tror också att du kommer bli en toppen mamma åt er tjej. Jag har också bipolär sjukdom och jag vill inte säga att jag är glad att jag har den sjukdomen, men den har gjort att jag har ökad förståelse för andra människor, jag känner av känslor hos andra lättare, och det tror jag skulle vara en styrka om jag skulle bli mamma.

  2. Anonym

    En fråga bara, vad jobbade du med när du blev sjukskriven? Känns som att du aldrig skrivit ngt om det eller liknande. Levde ni på Eriks lön eller jobbade du från att du blev gravid tills du blev sjukskriven

    1. nellieandersson
      nellieandersson

      Först jobbade jag på Isadora, efter det så jobbade jag på kontor som administratör 🙂 skrev om detta på förra bloggen.