Första trimestern – Så har jag mått – Nellie Andersson

Nellie Andersson

Annons

Första trimestern – Så har jag mått

Gravidvecka 1-13

Kolla på detta fantastiska ultraljud från igår. Vår älskling.

Igår fick vi äntligen se bebis. Första gången var i vecka 6. Då var det ett frö med ett tickande hjärta. Igår, fick vi se en frisk bebis med hjärta, hjärna, 10 fingrar, 10 tår och allt annat var exakt som det skulle. Jag har faktiskt inte oroat mig under en sekund över att allt inte ska vara bra med bebis. Men när vi väl låg där och skulle få se hur det vuxit, om organen såg ut som de skulle för tiden m.m. Så blev jag jättenervös. Men lättnaden kom snabbt. Allt var verkligen precis, som det skulle.

Nu är första trimestern över, och de 3 värsta månaderna som många har i början är faktiskt över för mig. Så nu ska ni få hänga med på hur jag har mått fram till idag. Jag har berättat lite ang detta innan.

Vecka 4 – 5

Första tiden. Det var även nu jag började känna av graviditeten. Jag fick märkbart större bröst varje dag, det jobbiga var hur extremt ont de gjorde. Jag vaknade på nätterna av att jag råkade nudda mina egna bröst och det gjorde så ont. Jag hade aldrig känt något liknande. Men det skulle visa sig att de skulle växa 2 kupor på 1,5 månad. Inte konstigt att det gjorde så otroligt ont då. Jag började även få magont, dock inte outhärdlig magont. Men det kändes som en jobbig mensvärk. Det var under dessa veckor vi besökte kvinnokliniken som jag berättade om i ett tidigare inlägg.

Vecka 6

Det var nu vi fick bekräftat att det var en bebis. Det var även denna veckan jag började känna av det. Det var nu jag kände av om en katt hade varit på lådan genom hela lägenheten. När Erik stekte ägg på morgonen så sprang jag in och kräktes på toaletten. Nu började jag ha en hink med mig hela tiden.

Vecka 7 – 8

Nu började magen svullna. I början var det tarmarna som blev sega, och automatiskt blev jag mer svullen. Men det gick upp och ner. Jag fick inte behålla något jag åt, så det tömdes eftersom. Fräscht? Nej. Men det är så början av en graviditet kan se ut. Som sagt kräktes jag hela tiden. Varje morgon och kväll. Mitt på dagen kunde det vara okej, men jag kunde inte stiga upp eller lägga mig utan att kräkas.

Vecka 9-10-11

Nu började jag må ännu värre. Jag tror faktiskt dessa veckor var värst. Det fanns inga undantag. Jag kräktes flera gånger per dag, hela kroppen gjorde ont. Mitt psyke gick i botten då jag var utmattad hela tiden, och krafterna kom aldrig tillbaka. Under dessa veckor hade Erik en massa bortamatcher med. Ensamheten hade aldrig varit värre än såhär. Jag låg i soffan med en hink och sprang till toaletten då jag hann. Vissa dagar låg jag inne tre dagar i rad för att benen inte bar mig. Jag kände mig rent SJUK. Och funderade på hur jag skulle klara av detta helt ärligt. Om jag skulle hitta något positivt under dessa 3 veckorna, så var det att min mage hade börjat komma. Det fick jag veta igår beror på att min moderkaka ligger i framvägg. Vilket också kan betyda att det tar längre tid innan jag känner sparkar. SKÖNT att vi fick veta det!

Vecka 12 till idag

Många säger att det krävs 3 månader av ett helvete, sedan mår du mirakulöst bra. Detta stämmer in så bra på mig. Från att kräkas flera gånger per dag, så kräktes jag helt plötsligt ingenting. Jag kan nu äta, tre gånger per dag + när jag blir hungrig mellan för lite mellanmål. Jag har mycket mer energi då jag orkar gå ut, jag orkar göra saker. Jag är mer alert på jobbet. Jag känner mig som en människa igen.

Vi fick se bebis igår, en frisk och sprallig bebis som vägrade lägga sig i profil. Vi fick stanna kvar på sjukhuset, och jag fick hoppa upp och ner, dricka 7 glas vatten och skaka rumpan när jag låg på britsen för att röra om lite i magen och bebis skulle snurra på sig. Istället låg han/hon med rumpan i vädret. Stod på huvudet eller ”tittade” rakt emot oss. Det var häftigt, så häftigt. Det var inte jobbigt för en sekund. Istället fick vi se bebis extra länge och vi fick se hur mycket han/hon rörde sig – vilket även det var jättebra. Jag längtar tills jag känner av sparkarna.

För att sammanfatta min första trimester, dvs den första delen av graviditeten. Det har varit ett helvete. Jag avundas verkligen de som mår toppen hela graviditeten. För dessa 3 månader har varit en rejäl utmaning. Jag har varit så ledsen och nere då jag inte har orkat göra något. Jag har fått tacka nej till så mycket inbjudningar till vänner. Jag har legat hemma hela helger istället för att ta en promenad. Detta är alltså min verklighet av den första perioden. Jag har varit trött, jag har kräkts konstant, jag har hatat allt som luktar lite för mycket. Jag har trott att jag inte ska klara detta. Men jo, det gör jag. Jag, bebis och Erik klarar detta även om det ibland är ett helvete för min kropp, som är svårt att sätta ord på – vilket är frustrerande.

Nu är det 6 månader kvar innan vi får träffa vår bebis, och vi längtar så fruktansvärt mycket. Vi ska nog kolla på vagn idag, då det är extremt lång väntetid på att få hem dom. Bäst att kolla i tid. Vi har även beslutat oss för att köpa en ny bil, som gärna den också får komma NU. Men det dröjer till augusti. WOW, det händer så mycket under den månaden. Jag längtar tills jag kan dela med mig av ALLT som händer.

Nu ska jag kura ihop mig i soffan och sova i 15 minuter innan vi tar tag i dagen. Idag tog vi sovmorgon och bakade scones till frukost. Hoppas alla har en mysig nationaldag. <3

Puss & kram

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
nellieandersson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons