Brännbollsyran 2018 – Nellie Andersson

Nellie Andersson

Annons

Brännbollsyran 2018

Det var så blandade känslor att komma hem. Jag hann sitta vid köks-ön i 10 minuter innan jag började storböla. Det var nog 2 faktorer som spelade in.

1. Hormonerna. Jag är så extremt hormonell just nu. Jag har alla känslor utanpå i vanligt vis också, även berg&dalbanor likaså som ni vet. Så just nu, är det en kämpig tid för mig. Jag vet inte upp och ner ibland, och det är svårt att bedöma om detta endast är graviditeten eller min sjukdom som spökar. Därför har jag tagit kontakt med min läkare så att hon ska ringa upp mig. För en tid fick jag inte förrän den 13e augusti. Då kan jag ha kraschat, eller mått toppen. Det är inte lönt att chansa!

2. Umeå kändes som hemma. Hemma hos mig fanns inte längre i Umeå på ganska länge. Efter en skilsmässa som betydde att mitt barndomshus såldes, mamma och min låtsaspappa fick ha varsitt tillfälliga boende där man inte fick plats gjorde så att Umeå endast kändes jobbigt att åka till. Men nu, har mamma ett hus. Min pappa har köpt ett hus, och låtsaspappa Magnus ska snart flytta till ett. Det känns så otroligt mysigt att vara där nu, så jag ville inte åka. Jag klarar inte av känslovågen då jag säger hejdå till mamma heller. Min bästa vän. Men nu känns det bättre, då dagarna rullar på. Jag är på jobbet igen, vi ska till Umeå om en vecka – OCH vi var på UL idag. Det får ett helt eget inlägg efter detta.

NU ska ni få se på bilder ifrån Brännbollsyran!

 

 

Mina älskade vänner.
Fredag och brännbollscupen. Det är något – som gör det så jäkla mysigt att ta sin campingstol och lite för tunga packning för ett område på 1 km. Gå runt, halvsvettas, träffa folk och sedan slå sig ned för att njuta av att yran äntligen är igång.

Mina älskade vänner.
Fredag och brännbollscupen. Det är något – som gör det så jäkla mysigt att ta sin campingstol och lite för tunga packning för ett område på 1 km. Gå runt, halvsvettas, träffa folk och sedan slå sig ned för att njuta av att yran äntligen är igång.        

Detta var jag 99% av hela fredagen dock. Hahaha.

Kärlek och brännboll. Killarna där uppe, FY va glad jag var efter jag hade träffat dom. Glädjespridare. Kolla så snygga dom är också!

Mammas mat, familjen och drinkar till Emma gjorda av bartendern aka min mor. Så mysigt och en perfekt start på festivalkvällen.

På fredagen såg jag Kaliffa och Hov1. Sedan gav min kropp upp. Och såklart är det viktigaste att jag lyssnar på den. Så bebis får må bra. Så när tjejerna skulle tillbaka till området för lite House konserter sen, så körde jag hem och la mig. Välbehövligt! För på lördagen var jag pigg och kry igen.

Lördag! Det var så otroligt varmt. Men jag klagar inte. Jag fick lite färg, och faktiskt verkar den första färgen ha lagt sig bra. Jag är lite nojig över pigmentfläckar då jag har hört att de kanske inte alltid försvinner. Kommer det så kommer det. Men jag lägger mig inte och solar då jag vill undvika det så gott det går.

Även på lördagen träffar man en massa goa människor. Och SÅ många grattade mig för bebis, och hejade på mig och Emma för podden. GUD va glada vi blev! Även om vi ser att folk lyssnar så känns det inte på riktigt som att folk uppskattar den så mycket. Så ni som kom fram, WOW – TACK!

Lördagkväll blev lite längre hos mamma. Vi åt jättegod mat, mös på och pratade om allt mellan himmel och jord. Sedan drog vi iväg för att kolla på Norlie & KKV. Sedan åkte vi hem igen för att köra hem min storebror. Han fick även en liten surprise av mig och Erik. Berättar om detta i inlägget där jag ska skriva om bebis senare ikväll.

Jag och Emma hann även med en liten photoshoot ute på gården med mig och magen. Jag älskar magen. Idag såg vi bebis, och när jag förstod att magen är där för att bebis växer SÅ mycket så blev det en sån wow känsla över allt. Jag ska bli MAMMA.

Min pajas till lillebror som jag älskar så jag dör. Det gör ont i mig att inte ha min familj nära. Det kom över mig på ett annat sätt i helgen. Hormonerna? I don’t know. Jag önskar bara att vi kunde ha dom här. Jag fick till och med en känsla över att jag en dag hade kunnat bo i Umeå igen. WTF? Tänker nog alla. Det skulle jag ju ALDRIG göra. Men det var nog längtan och saknaden över familjen som bara sköljde över mig när jag fick ha en sån mysig helg med dom. Jag älskar er alla <3
Resten av lördagen så lämnade jag kameran hemma och bara levde i nuet. Jag var med på resten av festivalkvällen/natten med – SAMT hängde med på efterfest! Jag var så pigg och glad att jag kunde hänga med sista natten innan det skulle bli hemfärd. Vi däckade vid 05 på morgonen, och då jag vaknade kände jag mig fan bakis av trötthet. TUR att jag inte var bakis på riktigt, för kände jag så nykter – hur hade man då mått bakis på riktigt liksom?
Nu ska jag slänga ihop datorn, prata lite med Erik om vår spännande framtid och sedan ska vi till Landskrona för middag. De ska få se våra UL bilder. Jag kommer lägga upp en bild på Instagram innan jag bloggar om det ikväll eller imorgon. Så är ni nyfikna får ni hålla utkik där.
Puss & kram
Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
nellieandersson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons