Bipolär och gravid, bra eller dålig kombo? – NELLIE ANDERSSON
nellieandersson

NELLIE ANDERSSON

Bipolär och gravid, bra eller dålig kombo?

En återkommande fråga jag får, är hur min diagnos påverkar graviditeten. Eftersom att en graviditet allmänt kan vara väldigt tung psykiskt. Det vänder snabbt upp och ner – är det värre för mig som har den delen ”naturligt”?

Jag slutade med medicin i juni förra året. Jag har varit så försiktig med att säga något om det, då jag är rädd att det ska påverka hur andra ser på medicin. Jag valde att sluta för att jag tyckte det påverkade mig negativt. Jag är en person med mycket känslor, jag är en känslomänniska. Jag är duktig på att uttrycka mig. Är jag ledsen behöver jag prata om det, har jag mycket idéer måste jag få berätta de. Har jag mycket tankar om vad som helst egentligen så behöver jag kunna prata om det. Men jag upplevde att medicinerna gjorde mig platt. Min inspiration, mina tankar och mitt sätt att uttrycka mig försvann helt. Jag kände inte igen mig själv, så medicinerna gjorde mig ännu mer ledsen även om jag slapp depression, för jag tyckte att jag hade förlorat mig själv helt plötsligt. Hur som helst, så var det tur att jag redan hade slutat med medicin. För det är ingenting som rekommenderas medan man är gravid.

Men hur går det egentligen nu då?

Ärligt talat så går det bättre än jag förväntade mig. Vissa dagar är tunga, och då känner jag att jag verkligen inte kan ta mig upp ur sängen. Men det är en blandning mellan trötthet och utmattning i kroppen pga alla förändringar som sker. Sedan har jag haft en tuff första trimester då jag kräkts så mycket bland annat. Det är inte konstigt att jag har varit trött. Men nu från och med v.12 ungefär, så har jag börjat känna att det varit lite tungt vissa dagar. Jag har bara tittat på Erik och skakat på huvudet, och fått fram ”jag mår inte bra”. Men i det stora hela så mår jag okej. Det är enklare nu än vad jag trodde, och det kanske förändras längre fram. Men idag, så går det bra. Jag är väldigt glad, och jag tror det spelar in jättemycket såklart.

Bipolär och gravid, en bra eller dålig kombination?

Jag tror det kvittar helt ärligt. För min del. Jag har god insikt, jag vet vad jag behöver och inte. En stor bov i mitt mående är alkohol och dålig sömn. Alkohol är totalborta ur mitt liv just nu och sömnen får jag faktiskt oftast. Så länge jag tar hand om mig själv och lyssnar på mina signaler så kommer det gå bra. Jag vet vad det finns för hjälp att tillgå. Och jag har fantastiska människor omkring mig, mest av allt min Erik. Han är så, SÅ bra.

Jag hade faktiskt en fruktansvärt dålig läkare på vårt första ultraljud som sa åt mig ”du vet väl att detta är en genetisk sjukdom?”. Precis som att det skulle vara fel om vårt barn får det. Jag önskar inte att vårt barn får min diagnos. Men om det är så, what to do? Det är väl bättre att JAG som kan detta får ett barn med en bipolär diagnos, än ett barn som föds in i en familj där ingen har någon koll på psykisk ohälsa? Det är min tanke iallafall. Såklart önskar jag som sagt att vårt barn slipper det, men om det är så – då kommer vi lösa det så grymt bra ihop ändå. Hur har era diagnoser påverkat er under graviditeter? Har ni oroat er för att era barn ska få den?

Puss & kram.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
nellieandersson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.