”Nej du är absolut inte gravid!” – Nellie Andersson

Nellie Andersson

Annons

”Nej du är absolut inte gravid!”

När symptomen började visas för mig, så visste jag ganska snabbt att jag var gravid. Jag har tidigare känt ont i bröst, ont i mage och illamående. Främst ont i mage och illamående då det är något jag levt med dagligen i många år pga min ångest och IBS. Jag kände direkt, att detta är något helt annat. Jag hade aldrig känt något liknande, trots många år av magproblem och ont.

Vi köpte ca 4 graviditetstest, alla var negativa. Men efter att jag hade ringt till en barnmorska, pratat med en person som står oss nära som är barnmorska, efter jag pratat med mamma och lyssnat på min känsla i kroppen så förstod vi att det handlade om att det var för tidigt för att testet skulle ge positivt utslag.

Jag började må sämre och sämre, jag kände en ännu starkare känsla av att jag var gravid. Något vi gjorde fel i, men nu i efterhand ändå är tacksamma över – var att vi ställde in oss på att jag VAR gravid. Jag köpte vitaminer specifikt för gravida kvinnor. Jag bestämde mig för att inte dricka alkohol, såklart. Jag kollade vad man får äta och inte äta. Jag blev noggrann, som jag är nu också. Jag känner att det är bättre att vara ännu mer petig än för lite. Det skadar ju inte.

Tillbaka till händelsen..

Testen fortsatte att vara negativa. Så vi började vela lite, men hoppades på att jag skulle vara gravid. Mest eftersom det stod mellan att jag skulle kunna ha cystor på äggstockarna, vilket tydligen har liknande symptom som en graviditet har med ont i brösten bland annat. Eftersom det fortfarande inte gav något positivt utslag på testet, och jag fortsatte må jättedåligt – så valde vi att åka till kvinnokliniken för att få hjälp. Jag ringde dessutom till Barnmorska Direkt i Malmö och berättade om min situation. Hon som tog emot mig över telefon sa att det låter som att jag är tidigt gravid, men att det var för tidigt att testet skulle bevisa det för oss.

Hoppet fanns kvar över att jag var gravid. För det var trots allt det vi hoppades på. När vi väl började misstänka det så kändes det konstigt, och vi blev lite oroliga ”hur ska VI klara detta?” men när tanken hade lagt sig så var vi bara jätteglada och hoppades verkligen. Vi ställde som sagt in oss på det. Men än var det inte bekräftat, så vi åkte till kvinnokliniken och blev mottagen av en sjuksköterska.

Vi förklarade allt, hur jag hade mått, hur lång tid det hade gått. Vi berättade vad tre olika barnmorskor hade sagt, där alla var eniga att det låter som en tidig graviditet. Vi var glada, hoppfulla. Jag sa att jag hade tagit 4 test, så det skulle förmodligen inte visa något annorlunda bara för att vi var där. Men jag fick information av en barnmorska här i Malmö att man kan ta ett blodprov för att se. Det höll sjuksköterskan inte med om, hon tog 2 till test – såklart var de negativa. Jag hade redan tagit 1 den dagen. Så det var självklart för oss. Vi trodde hon skulle göra några ytterligare test. ”Nej det finns ingen chans att du är gravid, för testen är negativa”. Men det är väl för tidigt för att det ska visa? Frågade jag. Nej, svarade hon mig. Du är INTE gravid.

Usch, det var som en smäll i ansiktet. Jag var SÅ säker. Vi hade ställt in oss så hårt på att vi skulle bli föräldrar. Som sagt dumt av oss, men jag hade rätt. Min känsla i kroppen stämde, så att jag började med vitaminer bland annat är det bästa jag kunnat göra. Jag börjar gråta, så mycket. Jag tittar henne fortfarande i ögonen för att lyssna på när hon säger att jag inte är gravid, och att hon till och med tog 2 test för att vara helt säker. Hon fortsatte säga det, flera gånger dessutom. Du är verkligen inte gravid, och hon var väldigt glad när hon sa det. Inte ens när jag börjar gråta så stoppar hon en sekund, hon har inte frågat oss en enda gång om det är ett önskat barn isåfall. Jag var ju inte gravid, jag borde ha blivit lättad verkade det som att hon tyckte. Erik tröstar mig, varpå hon frågar ”oj, blev det lite jobbigt nu?”.

Jag mådde så fruktansvärt dåligt efter mötet där. Jag mådde ju fortfarande illa. Jag kräktes fortfarande på morgonen. Alla lukter var fortfarande hemska och jag var tröttare än någonsin. Jag kissade flera gånger på natten, och var helt död på morgonen eftersom att sömnen förstördes. Mitt humör gick upp och ner. Mina bröst gjorde så fruktansvärt ont. Magen värkte. Det var NÅGOT, men jag fick ingen hjälp.

Det som irriterade mig mest, var när jag fick ett positivt test – och hon hade inte gett oss några tips. Hon var så stensäker på att jag inte var gravid, trots att det endast handlade om att det var för tidigt, som många försökte förklara för mig. Så jag tänkte sluta med vitaminerna, och skita i att ”tänka på” speciella saker. Vilket jag faktiskt inte gjorde, då de andra jag pratat med sa åt mig att fortsätta med det tills jag verkligen fick ett definitivt negativt test någon vecka senare.

En morgon kände jag bara så starkt i kroppen. Att den jävla idioten hade fel. Jag var så ledsen över att jag förmodligen inte var gravid, jag blev ledsen över att hon var så dålig på att lyssna på mig och faktiskt trösta mig eller iallafall fråga innan om vi önskade ett barn. Men jag var säker, jag ÄR gravid.

Jag gick upp, jag gick raka vägen in på toaletten och tog fram det sista testet. Positivt. Jag började skaka i hela kroppen, jag grät av glädje och kände en sån jävla lättnad. Att jag kände min kropp så väl. Och den idioten, hon hade fel. När allt detta hände och jag tillslut fick ett positivt test så blev jag bara så förbannad. Hon hade verkligen bestämt sig för att jag inte var gravid. Tänk så hade jag lyssnat på henne, och skitit att ta hand om kroppen på det sättet man behöver. Det kanske hade skadat bebis. Jag är glad att jag valde att lyssna på de kloka barnmorskorna jag pratade med. Jag valde att skriva ett mail till hennes chef, då jag tycker att hon hanterade hela situationen dåligt. Hon bemötte mig och Erik dåligt, brydde sig inte om att vi blev ledsna och hon gav mig inte flera alternativ att ”leva efter” tills vi faktiskt visste vad som pågick inom mig. Chefen svarade, oj – va tråkigt att du upplever att du fick ett dåligt bemötande. Inget förlåt, eller lycka till.

Jag tycker att sjukvården i Malmö är katastrof. Jag har flertalet gånger åkt in akut pågrund av mina magproblem, och det har varit KATASTROF varje gång. Det har slutat med att vi fått åka till Lund för att få hjälp. Så en sak är säker, jag ska INTE föda i Malmö. Förhoppningsvis kan jag göra det i Umeå om Eriks ledighet lägger sig rätt för hur länge jag får flyga.

Ett väldigt långt inlägg. Svårt att sätta ord på allt och förklara allt. Men det var verkligen hemskt.

Är det någon annan som varit med om detta när ni varit tidigt gravida? Eller någon som har jättebra erfarenheter?

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
nellieandersson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons