Simhud mellan tårna – en mammas liv och plaskande

18 timmar efter Tjejmilen – en smärtsam historia

 

1 september skulle vara dagen då min träning tog ett snäpp till. Målet var Tjemilen runt springandes. Tiden var inte det viktiga med tanke på hur ny jag är med löpningen.

Vädret var då inte med oss och det störde mig rejält ändå fram till jag ställde mig i startfållan.
5 minuter innan startskottet kändes ändå allt bara så bra. Kände mig pigg i kroppen, knät var helt ok…Jag var laddad helt enkelt.
Jag insåg att det inte skulle bli lätt i början – det var så trångt.
Starten gick och jag gick ut i bra tempo. Vi kom snabbt i kapp startgruppen innan. Mycket vatten på vägen och uppifrån. Hoppade över pölar. Knuffar från zickzackande tjejer…
När jag sprungit 2 km började nått kännas konstigt i höger fot. Jag försökte prova mig fram hur jag satte ner foten – för att det inte skulle kännas. Höll ff samma tempo. Låg under timmen vid 4 km… vid 4 km gjorde det rejält ont. Jag linkade på – ff springandes – försökte utröna vad som hänt. När jag passerade 5km började jag inse att nån nog behövde titta på foten.
Vid nästa vätskekontroll hade de sjukvårdspersonal. Jag linkade fram till dem som om de var en oas i öknen. De tog hand om mig och svepte in mig i filtar. Lindade foten – försökte ta mig i väg, men då bar inte foten. Då fick jag två Alvedon… På nått sätt tog jag mig sedan i mål haltandes i drygt 4 km. Familjen hade börjat bli orolig – tiden blev 1.25 till slut, men det är ju liksom ingen tid att bry sig om(fast en kvart hos sjukpersonalen och 4 km haltande…bra tid!)
Lyckades ta mig hem… pumpat i mig smärtstillande…

Natten var hemskt. Gå på toa tog en kvart. I morse när jag skulle gå upp kunde jag inte stödja på foten öht. Min fotknöl på utsidan är liksom avlång uppåt och det onda går runt i hela foten och upp i sidan på benet. Har legat med den i högläge med en ipren + två alvedon enligt Sjukvårdsupplysningen. (viftandes på tårna).
Jag vet inte om jag är töntig – men jag har under min 40 år aldrig typ stukat/vrickat nån fot och jag jag tycker det suger. Detta var inte hur 1 september skulle sluta =(… I dagsläget kan jag ju inte ens gå på dass själv. Hoppa på ett ben funka inget vidare…

Sa jag att jag inte är en tålmodig person….

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.