Simhud mellan tårna – en mammas liv och plaskande

Nere på botten och vänder

Starten efter sommaren har inte varit någon kul historia. Många parametrar
spelar in – vill inte gå in på alla, men det har gjort att man hamnat i en ond spiral.
Allt har varit f*cked up! Har hostat sen första veckan i augusti. Nu är det bättre, men slemmet är där.
Spydde andra veckan i augusti och var yr. Hostade så mycket att jag fick astmainhalator fjärde veckan i augusti.
Fick feber och låg däckad , även det fjärde veckan i augusti.
Iom att hostan och slemkänslan ff har varit närvarande så har träningen sista tiden varit obefintlig.

Nu är jag här:

botten

Jag kan ju inte dyka så jag har ju typ ramlat ner där.. (ja en simmare som inte kan dyka…= vattenrädslan)Så hur kommer man upp till ytan?

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Sara

    Så länge du siktar på ytan så spelar det ingen roll!
    Du är fantastisk som du är i alla lägen.
    Ingen är perfekt och ingen klarar allt. Sannerligen inte ”på en gång”.

    Jag simmar på botten med dig. Just nu.