Jag har lyckats att detta år hittills läsa två böcker(som inte är jobbrelaterat eller kurslitteratur). Bäst att passa på – snart börjar plugget igen.
Årets första bok blev ”Sankta Psyko” av Johan Theorin
”Johan Theorins romaner med Öland som fond har satt stora avtryck i svensk spänningslitteratur. Nu byter han tillfälligt spelplats och från ett vindpinat alvar tar han oss med till en mellanstor stad någonstans på västkusten.
Dit anländer Jan Hauger för att söka tjänst som förskolepedagog. Men Gläntan är inte riktigt som andra förskolor. Det ligger på andra sidan muren till Sankta Patricia – med öknamnet Sankta Psyko – ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. Smultronstället är Sankta Patricias egen förskola, där patienternas barn vistas för att under noggrann övervakning få träffa sina föräldrar. En av Jans uppgifter blir att eskortera barnen genom de underjordiska gångarna som förbinder förskolan med besöksrummet på kliniken.
Jan är en duktig pedagog, men han har också hemligheter. Han har inte avslöjat för någon vad som egentligen hände nio år tidigare, när lille Simon försvann från den förskola där han då arbetade. Han har inte heller berättat varför han var så angelägen om att få tjänsten på Sankta Patricia: att det har att göra med att Susanna Rami, den egensinniga sångerskan som han varit besatt av sedan tonåren, är patient på sjukhuset . Är något av dagisbarnen hennes? Jan är förbjuden att fråga, men lockelsen att hitta en väg in till de slutna avdelningarna och möta Susanna igen växer.
En natt när barnen sover djupt hämtar Jan nyckeln till källardörren, låser upp och börjar gå nedför trappan som leder in till Sankta Patricia.”
Jag har inte läst något av Theorin innan, men blev nyfiken på denna bok när den släpptes. Det är en sidvändare och det är svårt att lägga den i från sig, då man hela tiden vill få veta mer om Jans förflutna och varför han är så angelägen om att komma i kontakt med Rami.
Den är halvruggig, ganska spännande, men det var någonting som saknades tyvärr. Den fångade mig, men inte på det är uppslukande sättet och jag kände mig inte så där tom som jag kan känna mig när jag läst en riktigt bra bok Den rekommenderas ändå till de som gillar psykologiska thrillers.
3/5
Senaste kommentarer