Michaela Oravamäki – mammalivet & vardagen
michaelaoravamaki

Michaela Oravamäki

Covid-19, Vad händer med livet?

Där stod jag på en pall, så fruktansvärt trött på den gröna tapeten som satt på väggen. Än mer trött var jag på att vara höggravid i värmen, aldrig mer skulle jag utsätta mig för något liknande. Åter till pallen, jag stod där sträckte mig så långt jag kunde för att nå. Det var i ren frustration och ilska som jag målade för samtidigt grät jag. Jag grät floder över att alla hade semester, spenderade tid tillsammans och var på folkrace. Jag var så enormt avundsjuk och frustrerad och minns att jag sa att det inte finns någonting som kommer vara mer frustrerande för mig. Detta var år 2018.

MEN, det fanns visst det. För detta virus tar nog kol på mig snart och då sägs det att den värsta vågen ännu inte nått dit vi bor. Det ställer till så enormt mycket och jag hoppas att det snart kommer försvinna oavsett vad alla experter säger. Mitt barn kan inte gå på förskolan då hon visar förkylningssymptom, det är nu tredje veckan hon blir hemma.. hur löser man då livet när jag har ett oerhört samhällsviktigt arbete och med en sambo som arbetar på ett litet familjeföretag. Ja Niklas företag går förmodligen i konka om han inte jobbar så ofta. Mitt då? Förskolan. Min chef har verkligen fått mig att inse vilket värdefullt och viktigt arbete som jag har och hon ger oss SÅ mycket beröm för att vi är på arbetet. För går inte jag till mitt jobb kan inte andra människor arbeta, går inte jag till mitt jobb får mina kollegor slita håret av sig för att lösa dagen eller i värsta fall stänga om det ej finns tillräckligt med personal. Man gör allt för att kunna vara på arbetet. Det är nu det framkommer vilka arbeten som är de viktigaste, sjukvården, omsorgen ja ni vet alla de arbeten som får vårt samhälle att rulla. “Arbeta hemma, arbeta på kvällen, natten..” man hör allt. Tyvärr funkar inte det för oss som inte har egna företag eller arbetstider som vi kan rubba på eller där vi inte ens kan utföra arbetsuppgifterna hemma!

Så i dessa tider vill jag skicka den största kramen och tackblomman som jag kan till våra mammor. Hur skulle vårt liv med omsorg, pengar och arbete se ut om de inte fanns just nu i denna kris? Förra veckan pusslade vi så mycket tillsammans för att få ihop veckan. TACK, TACK, TACK för att ni tog er tid, ork och lust till att hjälpa oss och framförallt ge Inez den tid och omsorg som hon behöver. Det är svårt att tacka er nog men vi är så oerhört tacksamma för att ni finns!  Jag tvivlar inte på att Inez dessutom uppskattat att få vara med farmor och mormor, hon älskar dem och vill aldrig åka hem ens.

Idag Måndag provade vi lämna Inez på förskolan efter 2,5 vecka hemma men det gick inget vidare efter 4timmar blev vi tvungna att hämta hem henne och livet med att pussla startade ännu en gång. Jag hoppas innerligen att detta virus snart ska försvinna så att vi kan återgå till vår vardag med att träffa nära och kära för inte ens det kan vi göra i denna tid. Alla evenemang kring vårt fritidsintresse ställs in, vart ska man fira semester? Nej. när detta är över ska jag spendera så mycket tid med de jag nu inte får träffa, innan det är försent. Sen ska jag roa mig med min familj, utanför dessa fyra väggar. Ha en fortsatt bra Måndag allihopa! Nu ska jag förmodligen titta på Pippi långstrump på Tv några timmar, om Inez får bestämma.

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentera (0)

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.