Mina tankar är vapen som slåss!

Förlossning 110321

Jag vaknade till vid kl 03.30 av att bäckenet gjorde ont då jag låg på sidan men tyckte det blev bättre då jag lade en kudde mellan knäna så jag somnade om igen.

Efter c:a 30 min vaknade jag av samma smärta igen och försökte lägga kudden tillrätta men smärtan avtog inte så jag passade på att gå upp på toaletten.

När jag kom tillbaka till sängen kunde jag inte somna om utan kollade FB och Aftonbladet på iPhonen för att försöka trötta ut mig lite 😉

När jag låg och läste så kom smärtan tillbaka och jag kände väl igen den vid det här laget, det var den första värken.

Då blev jag såklart ännu piggare, jag väckte Gunnar och sade att det blir bebis idag och flyttade mig sedan upp till köket och gjorde en kopp kaffe istället.

Klockan var nu c:a 04.20 och värkarna kom inte regelbundet och inte heller så länge jag satt ned men jag ställde mig upp däremot så kom det väldigt intensiva värkar som blev längre och längre.

När klockan var 05.30 så skickade jag ett sms till svärmor att hon kunde höra av sig när hon vaknade för vi behöver barnvakt idag men eftersom värkarna fortf var oregelbundna och dessutom avtog när jag satt ned så behövde hon inte stressa.

När klockan sedan blev 06 så började jag klocka värkarna på skoj och då var de c:a 45-60 och kom var 3-5 min mellanrum men fortf inte regelbundet.

Jag väckte Gunnar och bad honom ringa till sin mamma då hon nog måste försöka hinna hit innan morgontrafiken tar fart (hon åker från andra sidan stan och har 5,5 mil hit), Gunnar svarade ”du kan väl ringa henne själv” och somnade om!

Till saken hör att min man sover väldigt tungt och svarar ofta i sömnen så jag gjorde om proceduren och väckte honom igen, denna gång fick jag en reaktion och han ringde per omgående och kom sedan upp.

Givetvis så hade han inte heller hört när jag väckte honom innan jag gick upp så han förstod först ingenting men var nu helt med på noterna att vi skulle föda barn idag 🙂

Vi drack kaffe tillsammans och klockade värkar som nu kom mer regelbundet och blev allt intensivare men de avtog fortfarande när jag satte mig ner.

Kl 07 dök farmor upp och alla barnen var vakna och väldigt uppspelta när de fått infon om att bebisen kommer ut idag.

Jag tog en varm dusch för att lindra smärtan samt raka benen som jag av någon anledning kände att jag var tvungen att göra innan vi åkte in.

När klockan var 07.45 så ringde jag till förlossningen på Karolinska i Huddinge för att se om de hade plats eller om vi skulle bli slussade vidare, det kan ju vara bra att veta då trafiken ställer till det en del om man har bråttom på morgonen.

Kvinnan som svarade sa att det var ganska fullt men att det inte var någon mer på väg in så det borde(?) finnas plats för mig.

Jag fick en värk under samtalet med henne och då sade hon att de håller en plats till mig för det verkar som om vi kommer in ganska snart, jag gissade på att vi skulle komma om c:a en timme och vi lade på.

Vi hjälptes åt att packa en väska medan värkarna nu kom med ca 3-4 min mellanrum och varade i c:a 50-70 sek.

Barnen tog det hela väldigt bra, jag trodde att de kanske skulle bli rädda av att jag fick ont och sprang runt här och flåsade men det var inget konstigt alls 😉

Kl 08.50 åkte vi mot förlossningen, vi blev inskrivna kl 09.20 och fick ett förlossningsrum per omgående.

Jag blev undersökt och var öppen 6 cm när vi kom in och då tappade jag modet lite eftersom dessa värkar var så himla intensiva så hade jag hoppats på 7-8 cm iaf.

Jag fick byta om till den supersnygga sjukhusklänningen och sedan satte de ctg för att mäta värkarna och bebisens hjärtljud.

Barnmorskan frågade om de tidigare förlossningarna, hur jag upplevt dem, hur lång tid de tagit och vilken smärtlindring jag använt mig av.

Jag uppfattade det som att hon ifrågasatte varför jag valt att föda utan smärtlindring och blev lite irriterad men när jag sedan fick förklara så sa hon att hon var imponerad men aldrig skulle välja det själv.

Jag fick in en ”gåbord” som jag kunde stödja mig mot när värkarna kom då jag tyckte den var guld värd när jag födde tjejerna, denna gång gjorde den varken till eller från tyckte jag.

Ctg´n var lite missvisande då den under värkarna registrerade mina hjärtljud istället för bebisens och trots justeringar så hoppade den över till mina hjärtljud så snart jag fick en värk.

När klockan var 09.40 så tog bm hål på hinnorna och satte en skalpelektrod istället så att de kunde mäta bebisens hjärtljud exakt.

Om värkarna kändes intensiva innan så var det ingenting jämfört med vad som komma skulle för nu gjorde de jäkligt ont.

Värkarna varade i c:a 60-75 sekunder och jag hade ett otroligt tryck neråt även om det inte var något ”krysttryck” utan mer framåt på ngt sätt.

Gunnar sa att han trodde vi skulle ha bebisen hos oss innan kl 10.30 och jag skrattade bort det eftersom jag för 25 min sedan bara var öppen 6 cm.

Jag jobbade på bra med värkarna och kramade Gunnars hand blå vid varje värk.

När värkarna var som jobbigast frågade barnmorskan om jag ville prova lite lustgas och jag tänkte att det kan ju inte skada att prova för det kanske hjälper litegrann så jag fick instruktioner i hur jag skulle göra.

Så när nästa värk kom tog jag tag i masken och skulle försöka andas i den men misslyckades totalt och slängde masken på barnmorskan.

Det är svårt att profylaxandas i masken så jag struntade i den och fortsatte mitt eget race.

När klockan var 10.20 undersöktes jag och var då öppen 10 cm men det fanns flikar kvar så jag fortsatte hänga på ”gåbordet” och andas mig igenom värkarna.

Kl 10.25 kände jag det välbekanta trycket och bm ville då ha upp mig i sängen lutandes mot huvudändan men jag själv hade inte alls någon lust med det utan kom upp med benen och hängde fortfarande med överkroppen över gåbordet.

Bm bad mig ändra läge upp mot huvudändan i sängen men det gjorde så himla ont så jag kunde inte ändra läge, hon frågade om jag kunde fortsätta krysta utan värk då bebisen mer eller mindre var ute och då kom kom det ut en liten mörkhårig kille med klarblå ögon (kl 10.27).

På ngt sätt lyckades jag snurra in mig i navelsträngen men vi kom loss och jag fick lägga mig på rygg och fick bebisen på magen.

Det blev ett himla liv då jag tydligen blödde en hel del, jag kände inget alls men de tryckte på larmknappen så fick sällskap av fler barnmorskor och två läkare.

Jag förstod fortfarande inte att det var allvarligt utan funderade mest på vilket kön bebisen på min mage hade men eftersom alla var upptagna med min blödning så fanns ingen att fråga.

Gunnar blev i all hast tillsagd att sätta sig ned då han var helt vit i ansiktet men det var heller inget som jag noterat förren sköterskan sa till honom.

Efter c:a 30 min kom moderkakan och blödningen avtog, de vet fortfarande inte varför jag blödde så mycket men det gick bra efteråt.

Först nu vågade jag fråga vad det var för kön på bebisen,Gunnar fick titta och såg att det var en liten kille.

Bm sa att hon upplevde honom som stor men jämfört med de andra barnen så är han är liten plutt, han var 50 cm och vägde 3975g.

Pga blödningen fick jag stanna på BB över natten och åka hem till storasyskonen på tisdagen.

Nu är familjen komplett och syskonen är jätte stolta över sin lillebror!