Barnen sitter på varsin sida om mig och tittar på Bolibompa så jag passar på att skriva lite här.
Har läst några bloggar som jag följer (mer eller mindre) och funderar över hur man tänker när man i nästintill varje inlägg lägger in bilder på sig själv?!
De som har barn inkl jag själv lägger ofta in bilder på barnen och de som inte har några barn lägger ut bilder på sig själva när de gör ditten och datten.
Bilder på barn och familj kan jag förstå för man vill ju visa upp dem för hela världen <3 varje framsteg i utveckligen blir otroligt stort och man är som förälder väldigt stolt över sina barn.
Men om man inte har egna barn, känner man istället samma stolthet för sig själv och vill berätta för hela världen hur duktig man har varit?
Jag har aldrig känt så själv och kan därför inte identifiera mig med dessa människor.
En del bloggar kan jag bara läsa då och då pga att personerna har ett i mina mått för stort bekräftelsebehov…jag vet inte varför sådant stör mig så mycket men det gör det.
Kanske för att det är samma människor som jag upplever som bittra och inte egentligen har så mycket gemensamt med men ändå har en relation till på något sätt?!
Jag bryr mig ju ändå om dem och vill läsa ibland för att se att de lever och mår i sina mått bra 🙂
Är det kanske därför människor bloggar? För att varje dag få bekräftelse och för att få höra hur duktiga de är?!
Min blogg är mer som en dagbok för mig, något som jag kan gå tillbaka och läsa i senare 🙂
Jag läser många bloggar och tycker att är det kul att läsa om hur ni har det på dagarna, funderingar, ideér osv 🙂 men som sagt några få sticker ut och jag behövde bara spy ur mig det!
Har ni några sådana bloggar i era bevakningar? Förstår ni ens vad jag menar i mitt babbel? *s*
Nu kommer Nova och Gunnar hem så jag ska ägna henne lite tid innan sängdax <3
– uppdaterat via min iPhone.
Len: Tack!Jag håller med dig oxå absolut, det kan inte vara så perfekt som vissa skriver att det är heeeela tiden.Jag har dock lättare att läsa dessa bloggar än de som i varje inlägg har en negativ ton, att alltid se det negativa först. Jag gillar din blogg oxå så keep it up 🙂
Sen är det ju så att många bloggare måste som visa upp allt så bra och perfekt. Ingens liv är så perfekt, men på vissa bloggar finns det bara söta fluffiga rosa moln och allt är sååå ljuvligt. Det är ju inte verkligheten. Jag undrar varför man måste visa upp en sån perfekt yta hela tiden? Vad får dom ut av det liksom?Jag gillar din blogg massor, du skriver så bra!
Du tänker som mig ibland. 😉 Håller med, har också funderat på det. Själv har jag skirivit dagbok/bloggat sen jag va 18 här på nätet och det är skitkul att gå tillbaka o läsa. 🙂 Funderar att nån gång ta tag i alla inlägg o skriva ut o häfta ihop, vore coolt o ha kvar!
Förstår precis vad du menar. Det är en form av bekräftelse dessa bloggare söker, och många av dem har också dålig självkänsla, något som man kan jobba bort. Nu är det ju inte så att alla som lägger upp bilder på sig själv har dålig självkänsla, men för många är det så. Bra självkänsla betyder att man känner att man duger som man är, och då behöver man inte visa upp sig i syfte att få bekräftelse.
Jag tror absolut att många bloggar enbart för att dom behöver bekräftelse och höra att dom är duktiga.Jag lägger också upp mycke bilder osv men jag tycker inte att jag skryter, har det också som en dagbok, önskar att jag hade haft en blogg då jag väntade Texas så jag hade kunnat gå tillbaka och kolla, som tur är har jag lite på "vanligt papper".Sv: Yes vi har tre stycken, är underbart med deras sällskap men önskar ibland att man hade mer tid, speciellt nu, men vi bor så bra att vi kan ha dom lösa och busa på gården så dom får motion =)Nja det funkar även fast det är tungt =)<3