Mina tankar är vapen som slåss!

Vi dvs jag, Noel, Nelly och Neo går in på Apoteket och jag har förvarnat barnen om att det kan bli lång väntetid (och mutat med en glass efteråt om de håller sig lugna medan vi väntar).
De var superduktiga under de 7-10 min som vi fick vänta tills vårt nummer plingade till på tavlan ovanför kassan.
När vi kommer fram så vill barnen sitta på den lilla bänken som är inbyggd i kassadisken och eftersom de sitter snällt utan att bråka så får de göra det. Vi sitter ned alla tre och jag sitter längst ut, minstingen sitter i vagnen precis bredvid så det är lite trångt med det går bra.
Receptarien pratar glatt med barnen och de svarar snällt och artigt på hennes frågor ända tills hon vänder huvudet mot mig och säger att hon ska gå iväg och blanda penicillinet.
Då säger Noel helt ogenerat ”mamma, ”flickan har en stor finne i pannan”.
Jag försöker sansa mig trots att jag är oerhört generad då hon faktiskt har en leverfläck precis mellan ögonen och svarar ”älskling, jag tror att det är ett födelsemärke precis ett sådant som du har på magen”.
Noel svarar ”men det är ju en stor röd bula med skinn på och då är det väl en finne?”, sedan hittade han en nummerlapp att läsa/bokstavera på och konversationen rann ut i sanden medan jag bet ihop och log generat mot receptarien.
Hon reser sig sedan och går mot medecinhyllan för att hämta penicillinflaskan som skall blandas, då frågar Nelly ”mamma, varför syns hennes snippa genom byxorna”, ja ni fattar – HUR pinsamt kan det bli?!
Receptarien som förvisso hade riktigt tajta jeansleggings uppdragna till armhålorna log sammanbitet när hon passerade kassadisken påväg in bakom hyllorna för att blanda penicillinet till oss. När hon sedan kom tillbaka var jag om möjligt ännu mer generad men vi höll båda god min, vi betalade snabbt och gick sedan ut därifrån med svansen mellan benen.
Det är helt klart ett av de pinsammaste ögonblicken i mitt liv!

Vi dvs jag, Noel, Nelly och Neo går in på Apoteket och jag har förvarnat barnen om att det kan bli lång väntetid (och mutat med en glass efteråt om de håller sig lugna medan vi väntar).
De var superduktiga under de 7-10 min som vi fick vänta tills vårt nummer plingade till på tavlan ovanför kassan.
När vi kommer fram så vill barnen sitta på den lilla bänken som är inbyggd i kassadisken och eftersom de sitter snällt utan att bråka så får de göra det. Vi sitter ned alla tre och jag sitter längst ut, minstingen sitter i vagnen precis bredvid så det är lite trångt med det går bra.
Receptarien pratar glatt med barnen och de svarar snällt och artigt på hennes frågor ända tills hon vänder huvudet mot mig och säger att hon ska gå iväg och blanda penicillinet.
Då säger Noel helt ogenerat ”mamma, ”flickan har en stor finne i pannan”.
Jag försöker sansa mig trots att jag är oerhört generad då hon faktiskt har en leverfläck precis mellan ögonen och svarar ”älskling, jag tror att det är ett födelsemärke precis ett sådant som du har på magen”.
Noel svarar ”men det är ju en stor röd bula med skinn på och då är det väl en finne?”, sedan hittade han en nummerlapp att läsa/bokstavera på och konversationen rann ut i sanden medan jag bet ihop och log generat mot receptarien.
Hon reser sig sedan och går mot medecinhyllan för att hämta penicillinflaskan som skall blandas, då frågar Nelly ”mamma, varför syns hennes snippa genom byxorna”, ja ni fattar – HUR pinsamt kan det bli?!
Receptarien som förvisso hade riktigt tajta jeansleggings uppdragna till armhålorna log sammanbitet när hon passerade kassadisken påväg in bakom hyllorna för att blanda penicillinet till oss. När hon sedan kom tillbaka var jag om möjligt ännu mer generad men vi höll båda god min, vi betalade snabbt och gick sedan ut därifrån med svansen mellan benen.
Det är helt klart ett av de pinsammaste ögonblicken i mitt liv!