Igår läste jag att S och FP vill öronmärka fler pappamånader i föräldraförsäkringen och jag blir helt ställd.
Jag förstår syftet men är tvång verkligen rätt taktik?
Ska vi inte få bestämma själva hur vi vill ta ut våra föräldradagar? Jämställdhetsbonusen tycker jag är jättebra och jag tycker att de 60 dagar som nu är reserverade för barnets pappa är tillräckliga.
I vårt hushåll så har vi själva valt att jag ska vara hemma en längre period med barnen för att det är bäst för vår familj på alla plan. Jag är den av oss som trivs bäst med att vara hemma och njuter betydligt mycket mer av småbarnslivet än vad min man skulle göra om han var hemma på heltid.
Är det inte upp till varje familj att bestämma hur föräldradagarna ska fördelas eller måste det finnas en norm?
Nyss läste jag detta på dn.se och blev så glad, hade inte kunnat säga det bättre själv 🙂
Men du, om man istället ser föräldraförsäkringen som något positivt, en möjlighet för båda föräldrarna att skapa relation med sitt barn, som ett instrument för föräldrarna att utan diskussioner behöva dividera med arbetsgivare om föräldraledighet, om man ser det som en möjlighet istället för detta ständiga gnäll om att staten bestämmer. Om man försöker se att det finns ett värde med föräldraledigheten, även för männen. Om man tänker sig att det är en förmån att få vara hemma med sina barn och samtidigt få betalt.
För tillfället bestämmer inte staten, det är faktiskt helt frivilligt även om den frivilligheten i praktiken enbart gäller männen. Två månader är öronmärkta det är allt och då bestämmer sig de flesta för att HON ska vara hemma medan papporna tar ut ca en fjärdedel. Jag vet inte, men det där att alla ska välja själva är ju ganska självklart, men det är tydligen väldigt svårt för männen att välja att vara föräldralediga. Jag är inte säker på att de ”fria” valen är så fria även om vi gärna vill tro det.
Jag menar inte att föräldraförsäkringen inte är något positivt, tvärtom. Vi har en generös och bra föräldraförsäkring i Sverige vilket vi ska vara oerhört tacksamma för men jag tror inte att det är rätt väg att gå att tvinga hem papporma genom att öronmärka fler dagar. Alla familjer fungerar olika, vi har olika förutsättningar helt enkelt och jag tycker att vi bör lita på föräldrarna som gör det bästa för just sin familj. Om mannen känner att han hellre arbetar och kvinnan vill vara föräldraledig eller tvärtom så är det något som måste bedömas från familj till familj. Jag vet inte hur tvång att ta ut si eller så många dagar skulle göra det bättre för vare sig relationen barnen eller föräldrarnas relation till varandra.
Men du, om man istället ser föräldraförsäkringen som något positivt, en möjlighet för båda föräldrarna att skapa relation med sitt barn, som ett instrument för föräldrarna att utan diskussioner behöva dividera med arbetsgivare om föräldraledighet, om man ser det som en möjlighet istället för detta ständiga gnäll om att staten bestämmer. Om man försöker se att det finns ett värde med föräldraledigheten, även för männen. Om man tänker sig att det är en förmån att få vara hemma med sina barn och samtidigt få betalt.
För tillfället bestämmer inte staten, det är faktiskt helt frivilligt även om den frivilligheten i praktiken enbart gäller männen. Två månader är öronmärkta det är allt och då bestämmer sig de flesta för att HON ska vara hemma medan papporna tar ut ca en fjärdedel. Jag vet inte, men det där att alla ska välja själva är ju ganska självklart, men det är tydligen väldigt svårt för männen att välja att vara föräldralediga. Jag är inte säker på att de ”fria” valen är så fria även om vi gärna vill tro det.
Jag menar inte att föräldraförsäkringen inte är något positivt, tvärtom. Vi har en generös och bra föräldraförsäkring i Sverige vilket vi ska vara oerhört tacksamma för men jag tror inte att det är rätt väg att gå att tvinga hem papporma genom att öronmärka fler dagar. Alla familjer fungerar olika, vi har olika förutsättningar helt enkelt och jag tycker att vi bör lita på föräldrarna som gör det bästa för just sin familj. Om mannen känner att han hellre arbetar och kvinnan vill vara föräldraledig eller tvärtom så är det något som måste bedömas från familj till familj. Jag vet inte hur tvång att ta ut si eller så många dagar skulle göra det bättre för vare sig relationen barnen eller föräldrarnas relation till varandra.
Självklart måste föräldraledigheten delas lika, när föräldrarna inte bor ihop. När det gäller föräldrar som lever ihop är det rimligt att föräldrarna själva får fördela ledigheten fritt mellan varandra. Kravet från staten att de som bor ihop skall dela på ledigheten är mera tänkt att ta bort manlig konkurrens från karriärkvinnor samt att ge karriärkvinnor bättre samvete genom att hindra andra kvinnor från att välja barnen före arbetet. Det ser ju inte så värst bra ut om karriärkvinnor lämnar in sina barn på dagis innan barnen fyllt ett år medan förmånstrixande kvinnor kan vänta med dagis tills efter barnets tvåårsdag. De som börjar tidigt på dagis kommer ju längre fram i livet att börja grubbla över om dras mamma egentligen älskar dem eller om de bara blivit ett av flera kvinnomål för en karriärkvinna.
Vore det inte bättre om karriärkvinnorna fick statligt betalda surrugatmammor och efter barnets födsel statligt finansierade ammor. Sedan skulle karriärkvinnorna kunna låna hem barnen när de tyckte sig ha tid med dem. Det kanske räcker med att de får förtryckta inbetalningskort där det stå ”Från Mamma” och sedan kan de kompenseras med ett foto som de kan visa upp för karriärkvinnokollegorna så att de framstår som riktiogt duktiga kvinnor som kan vara på jobbet samtiodigt som de har barn. Är det egentligen rimligt att kvinnor som inte vill ta hand om barn skaffar barn bara för att kunna visa upp trofen?
Eftersom allt för många barn lever med en förälder undrar jag hur tvångstyckarna vill lösa detta.
Skall män som blivit pappor ofrivilligt och som knappast unnas något umgänge tvingas vabba?
För mig är det rimligt att föräldrar som inte lever tillsammans tvingas dela föräldraledigheten och där bör regleringen stanna.
Vi tycker olika och det respekterar jag men jag kan inte förstå ditt resonemang. Jag förstår hur staten tänkt ut det hela men jag tror inte att det fungerar i praktiken. Skulle barnet må bättre av att en förälder som eg inte vill vara hemma då är hemma och mår dåligt? och att den andre så som eg vill vara hemma ska vara på jobbet och må dåligt över situationen hemma? Jag är ingen karriärskvinna och kommer aldrig att bli så jag har svårt att sätta mig in i att något skulle vara viktigare än barnen ska tilläggas. I min värld går barnen först, om man har ett jobb som är så otroligt viktigt kanske man inte ska ha barn? Jag tycker att vi ska utgå ifrån att vi alla är så pass vuxna att klara dessa situationer själva utan tvång från myndigheter att göra si eller så.
Självklart måste föräldraledigheten delas lika, när föräldrarna inte bor ihop. När det gäller föräldrar som lever ihop är det rimligt att föräldrarna själva får fördela ledigheten fritt mellan varandra. Kravet från staten att de som bor ihop skall dela på ledigheten är mera tänkt att ta bort manlig konkurrens från karriärkvinnor samt att ge karriärkvinnor bättre samvete genom att hindra andra kvinnor från att välja barnen före arbetet. Det ser ju inte så värst bra ut om karriärkvinnor lämnar in sina barn på dagis innan barnen fyllt ett år medan förmånstrixande kvinnor kan vänta med dagis tills efter barnets tvåårsdag. De som börjar tidigt på dagis kommer ju längre fram i livet att börja grubbla över om dras mamma egentligen älskar dem eller om de bara blivit ett av flera kvinnomål för en karriärkvinna.
Vore det inte bättre om karriärkvinnorna fick statligt betalda surrugatmammor och efter barnets födsel statligt finansierade ammor. Sedan skulle karriärkvinnorna kunna låna hem barnen när de tyckte sig ha tid med dem. Det kanske räcker med att de får förtryckta inbetalningskort där det stå ”Från Mamma” och sedan kan de kompenseras med ett foto som de kan visa upp för karriärkvinnokollegorna så att de framstår som riktiogt duktiga kvinnor som kan vara på jobbet samtiodigt som de har barn. Är det egentligen rimligt att kvinnor som inte vill ta hand om barn skaffar barn bara för att kunna visa upp trofen?
Eftersom allt för många barn lever med en förälder undrar jag hur tvångstyckarna vill lösa detta.
Skall män som blivit pappor ofrivilligt och som knappast unnas något umgänge tvingas vabba?
För mig är det rimligt att föräldrar som inte lever tillsammans tvingas dela föräldraledigheten och där bör regleringen stanna.
Vi tycker olika och det respekterar jag men jag kan inte förstå ditt resonemang. Jag förstår hur staten tänkt ut det hela men jag tror inte att det fungerar i praktiken. Skulle barnet må bättre av att en förälder som eg inte vill vara hemma då är hemma och mår dåligt? och att den andre så som eg vill vara hemma ska vara på jobbet och må dåligt över situationen hemma? Jag är ingen karriärskvinna och kommer aldrig att bli så jag har svårt att sätta mig in i att något skulle vara viktigare än barnen ska tilläggas. I min värld går barnen först, om man har ett jobb som är så otroligt viktigt kanske man inte ska ha barn? Jag tycker att vi ska utgå ifrån att vi alla är så pass vuxna att klara dessa situationer själva utan tvång från myndigheter att göra si eller så.
Jag håller helt med, här är de oxå jag som tar den största delen av f-ledigheten.
Både ekonomiskt bättre, + att jag vill.
Visst trivs Tomas oxå med att vara hemma, men han blir mer rastlös 🙂
Denna gången får han inte ens vara hemma (för mig) om han så skulle vilja 🙂 Då det är sista och jag vill njuta så länge jag bara kan!!!
Jag håller helt med, här är de oxå jag som tar den största delen av f-ledigheten.
Både ekonomiskt bättre, + att jag vill.
Visst trivs Tomas oxå med att vara hemma, men han blir mer rastlös 🙂
Denna gången får han inte ens vara hemma (för mig) om han så skulle vilja 🙂 Då det är sista och jag vill njuta så länge jag bara kan!!!
Jag håller med dig till fullo! Måste politikerna verkligen ha ett finger med i spelet i allt vi gör. För oss har lösningen varit precis som hos er och anledningarna har varit desamma som hos er med. Idag är vi så upplysta och insatta i det här med att dela barn och ansvar, på ett helt annat sätt än förr så vi klarar alldeles utmärkt att fördela föräldradagarna som vi önskar. Jag skulle rent att vilja påstå att det i vissa fall inte skulle bli bra för barnet/barnen om pappor tvingas att vara hemma, för det passar verkligen inte alla. Det måste väl ändå få vara varje familjs eget beslut.
Jag håller med dig till fullo! Måste politikerna verkligen ha ett finger med i spelet i allt vi gör. För oss har lösningen varit precis som hos er och anledningarna har varit desamma som hos er med. Idag är vi så upplysta och insatta i det här med att dela barn och ansvar, på ett helt annat sätt än förr så vi klarar alldeles utmärkt att fördela föräldradagarna som vi önskar. Jag skulle rent att vilja påstå att det i vissa fall inte skulle bli bra för barnet/barnen om pappor tvingas att vara hemma, för det passar verkligen inte alla. Det måste väl ändå få vara varje familjs eget beslut.