Om framtida jobb och barnens personlighet. – Mammalinda

Mammalinda

Annons

Om framtida jobb och barnens personlighet.

Jag har fått några frågor på Instagram som jag tänkte svara på här.

Vad vill du jobba med härnäst?

Om det är jobb som att tjäna pengar som menas med frågan, så kan det egentligen vara vad som helst. Det är inte så att jag måste “bli något” eller ha karriär eller tjäna mycket pengar. Om syftet är att tjäna något så kan det vara vad som helst. Jag vet att man som vuxen ska vara målinriktad och tänka framåt och ha en vilja över vad man vill göra med livet. Men jag tänker ganska mycket just nu. Just nu vill jag (och behöver) läsa kreativt skrivande på distans. Jag mår bra av det.
De kurser jag läser är tyvärr svåra att kombinera med jobb= att ha en inkomst. För även om jag skulle lyckas med att ge ut en bok så är det inget man får så mycket pengar av. Typ nästan ingenting alls faktiskt. Så det jag läser nu är för att jag vill och för att jag mår bättre och för att jag lär mig massor av saker. Och jag tycker att det räcker så. Det kommer att ordna sig när det är dags.
Tyvärr dras jag till jobb som man inte tjänar så mycket pengar på. Att jag har varit föräldraledig i 14 år säger väl en hel del om det. Eller tyvärr egentligen… det är dessa jobb (alltså saker som jag sysselsätter mig med) som jag blir glad i själen av och det är ju rätt viktigt det också. Vi klarar oss på det vi får in och det räcker.
Men för att svara kortfattat på frågan så: Jag skulle gärna arbeta med något kreativt eller med människor. Helst barn eller äldre eller personer med särskilda behov.

Vad vill du göra när du blir stor? 😉

Jag vet inte om jag kommer att bli vuxen någon gång. Det är inte riktigt min grej. 😉

Vad är ditt drömjobb?

Något jobb där jag kan få vara kreativ. Eller möte med människor på något sätt.

Hur medveten är Helge att han är kortare än jämnåriga? Stör det honom någon gång?

Han vet om att han är kortväxt och att jämnåriga är längre än honom. Han är inte medveten om att det är ovanligt och en ganska stor grej i samhället. Han har inte brytt sig om det alls när han har varit med oss/mig och vi har varit iväg. Vi har ju varit iväg mycket även om han har varit hemmabarn, på öppna förskolor, lekparker, på stan osv. Det är som om vi har varit den trygga muren mot “de andra”. Men nu när han har börjat förskolan och ska vara iväg på egen hand har han tagit upp att han tycker det är jobbigt. Han pratar inte mycket om det, men det kommer ord och tankar ibland från honom. Det är inte så att jag tar upp det heller. Ifall han inte tänker på det så är det ju också dumt om jag förstorar upp det. Jag pratar öppet med honom när han vill och låter det vara när han inte tar upp det själv.

Hur är dina barns personligheter? Likheter? Olikheter?

Det är väldigt fantastiskt tycker jag att, trots att jag har fem barn, så är det verkligen ingen av dem som är den andre lik. Jag har barn som är väldigt lugna och barn som verkligen inte alls är lugna. Jag har barn som tycker det är jobbigt med mycket människor och som helst inte vill stå i centrum och barn som kan prata inför folksamlingar och inte bry sig det minsta. Jag har barn som har det lätt i skolan och barn som har det svårare i skolan. Jag har barn som är tysta i skolan men har mycket skin på näsan hemma och barn som är tysta och lugna hemma men har mycket skin på näsan i skolan. Jag har barn som är sjukt ordningsam och barn som varken hittar sina skor eller tappar bort kläder och jackor osv (alltså tappar bort som är helt försvunna och vi får köpa nya). Jag har barn som tänker väldigt mycket på andra och barn som mest tänker på sig själva. Jag har barn som inte ens märker när kläderna är flera storlekar för små och barn som inte klarar av sömmar eller lappar eller vissa material. Och så vidare och så vidare. Här är huset fullt med kontraster! Vilket också är en utmaning för oss föräldrar. Härligt och fint att vi alla är olika!

Vad är du bäst på?

Jag är analyserande och kan läsa av människor. Jag är ganska bäst på att vara förvirrad och jag är bäst på att njuta av mat. Jag är också bäst på att följa mitt hjärta (låter klyschigt men ni vet nog vad jag menar) och på att njuta av det lilla. Jag är bäst på att ta hand om mina barn (även om jag suger ibland och beter mig som en treåring) och är också bäst på att blunda över grushögar, stök och dammråttor alla dagar förutom då jag har mens. Då blir jag ett städfreak och klarar inte av ett endaste stök.

Det var nog svar på alla frågor som jag har fått.
Förutom en fråga som jag ska försöka svara på i Stories imorgon.

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Michelle

    Härligt svar på frågan om att bli vuxen! Tycker inte man måste bli “vuxen” i den definition som samhället tryter åt … tycker att man får forma sitt eget vuxna jag vad det än innebär … sålänge det inte skadar någon annan osv 🙂

  2. Annika

    Intressant att läsa om! Tack för alla svar som du tar dej tid att skriva ner.
    Jag tror det skulle vara roligt och givande att jobba tillsammans med dig. Kramen

Annons