Dags att börja förskola för Helge. – Mammalinda

Mammalinda

Annons

Dags att börja förskola för Helge.

I morgon är stora dagen! Då är det dags för Helge att börja förskolan. Eller inskolning i alla fall.

Han har inte pratat så mycket om förskolan under sommarlovet och jag har inte tagit upp ämnet så mycket heller. Det blir ju mest en lång tid av väntan om man längtar efter något i flera månader. Vi har helt enkelt levt sommarlov. Det är skönt att leva i nuet.
När någon har pratat om det, har han mest ryckt på axlarna.

Men nu de senaste dagarna när syskonen har börjat prata om sin skola så har även Helge börjat prata lite, lite om förskolan. Och nu på kvällen verkade det alldeles väldigt pirrigt i magen.

För någon dag sedan frågade jag honom om hans tankar om att börja förskola.

-Det är pirrigt, svarade han.
-Vad är det som är pirrigt? frågade jag.
-Fröknarna. Jag vet ju inte ens vilket språk de pratar.

Fina Helge. Så många funderingar som jag inte riktigt hänger med på. Jag hade liksom inte tänkt tanken på att förklara att de självklart pratade svenska.
Sen har han också sagt att han mest ser fram mot fruktstunden och minst ser fram mot matstunden för att han kommer tycka att maten är äcklig.

Han är lite som jag och fokuserar på maten. Maten är viktig. Haha 🙂

Vad känner jag inför att Helge ska börja förskola då?

Jag tänker att det kommer bli kul för Helge. Jag hoppas på att han kommer få många nya kompisar och ha roligt helt enkelt.
Sedan tänker jag att det är en nyttig förberedelse inför skolstarten som är om ett år. Det kommer helt klart bli en omställning för honom. Framförallt tror jag att det stora problemet kommer att vara att Helge är väldigt energisk och har en stark vilja att hänga med jämnåriga i samma tempo. I hans värld SKA han springa lika fort och klättra lika bra. Och helt ärligt brukar han köra slut på all energi han har. När vi har varit på öppna förskolan har jag ibland valt att åka hem innan det stänger för att jag märker på honom att han är helt slut.
Och detta är något som han behöver lära sig.
Hur mycket energi han kan göra slut med för att orka resten av tiden och dagen.
På förskolan är det ändå en del vila, så jag tror att det kommer gå bra. Men ändå nyttigt för honom att lära sig. Att hushålla med hans resurser.

Min största oro…

Ja, det finns så klart en liten oro också. Jag är ju förälder och kan liksom inte riktigt låta bli att oroa mig. Bara lite, lite.

Helge vet ju om att han är kortväxt. Att hans ben och armar är kortare än jämnåriga.
Det han inte vet om är att samhället tycker att det är väldigt konstigt och annorlunda med kortväxthet. Människor stirrar och beter sig allmänt konstigt när de möter en kortväxt. Jag tror inte att små barn gör så. Eller jag hoppas inte det. Så jag är inte väldigt orolig. Yngre barn brukar acceptera saker mycket bättre än vad ungdomar och vuxna gör.
Dock vet jag inte om Helge registrerar att människor stirrar. När han är med oss gör han inte det.
Men jag tänker att han känner sig mer oskyddad när han inte är med sin familj och ser sådant lättare för att han är mer “ensam” eller bland människor som han inte känner så bra.

En annan oro jag har, och den här är större än den första, är att han ska inse sina begränsningar. För det är inget som vi egentligen har pratat om. Hans begränsningar. Vi har mest sagt “Det klarar du” och “Träna och kämpa och efter ett tag så kan du”. Vi har inte sagt att han ska akta sig för att slå sig eller att han ska ta det lugnt eller sagt att han inte kan saker.
Nu kommer han tydligt se att jämnåriga kan göra saker snabbare och lättare än honom. Och kanske kommer barnen säga att han inte kan för att han är kort osv.
Jag vill inte att han ska känna sig begränsad.

Men, men. Alla ska vi ut i världen någon gång. Så även Helge. Och jag kommer finnas vid hans sida (och hans pappa och alla syskonen också så klart) så allt kommer vi att klara av och övervinna.
Vi har alla våra styrkor och svagheter och “krig” att utkämpa.
Vi är starka och kommer att klara allt.
Och kanske blir det inte ens något litet jobbigt med att börja på förskola utan bara en massa roligheter.
Det hoppas vi på.
Oavsett vilket så är det spännande.
En ny tid i livet.

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Sandra

    Förstår er oro, Linda! Nu ska Helge träffa världen på egen hand och fortsätta utveckla sin egna fulla potential! Min rekommendation är öppen dialog med pedagogerna. Dela med er av vad Helge uttrycker hemma om förskolan, både det som eventuellt känns svårare, likväl roliga anekdoter. Dela med er av era tankar, precis så som du beskriver dom här. Inskolningen är ju en tid att lära känna barnet, först och främst, men naturligtvis också att skapa en relation till er föräldrar. Ärligt så KAN barn vara elaka, men även oerhört empatiska och humana. Det känns som att Helge har “skinn på näsan” och kan säga ifrån (OM det skulle behövas). Tänk, vilken personlig resa han kommer göra nu i höst. Han kommer fortsätta sträva efter att nå SIN fulla potential. / Hälsningar Sandra, svensktalande, matälskande förskollärare i Tranås kommun

Annons