Nu till hösten ska Helge börja på förskola. Vi var och hälsade på två förskolor för ett tag sedan, för att kolla av hur just dessa förskolor skulle passa för Helge. Det är ju en hel del att tänka på. Vissa miljöer är ju bättre och andra är sämre. Men ibland är det svårt att i förväg tänka ut vad som är det allra bästa.
Jag trodde att jag var ute i god tid som ansökte om plats 5 månader i förväg, men det var ju nästan i senaste laget. Några förskolor hade platser kvar i alla fall. Och det var två av dem som vi var och kikade på. Helst hade jag velat ha en förskola utan trappor. Men till slut valde vi Mariagården som har tre våningar. Lite komiskt att det enda kravet jag hade från början var just det som det fanns en hel del av på den förskolan vi till slut valde. Men jag övertygad om att det kommer att bli jättebra ändå.
När vi var där insåg jag att det inte enbart var trappor som kunde vara ett ”problem” för Helge. Den andra förskolan hade underbar lekpark med stora ytor att leka på och just detta är en nackdel för Helge. För det är mycket svårare för honom att springa långt och helt omöjligt att försöka hålla samma tempo som jämnåriga. Och Mariagården har en mindre lekplats men många olika lekmöjligheter. Så kompakt yta är väldigt bra för Helge. Likaså kunde han klättra i alla lekställningar på Mariagården, men det kunde han inte göra i lekställningen för de stora barnen på den andra förskolan.
Även ytorna inomhus kändes mer kompakta på Mariagården än på den andra förskolan. Jag märkte på Helge att han blev trött av att förflytta sig även inomhus på den andra förskolan.
Det var uteleken som blev den avgörande faktorn för oss. För att det är viktigt för Helge. Han älskar att leka ute!
På sätt och vis var det skönt att ha något som kunde vara den avgörande faktorn. För i övrigt var det två väldigt fina och bra förskolor. Och när man är på förskolorna så vill man ju gärna välja båda. Men det går ju inte!
Vi pratar inte så ofta om att han ska börja på förskola. Fast han vet ju så klart. Han var ju själv med och kollade runt. Men det är så långt kvar så jag tänker att det där får vi prata om lite mer när det närmar sig. Kanske är det för att han är en NU människa, för han pratar inte så mycket om det där. Han lever ofta i nuet. Det är NU som är det viktiga. Så jag vet inte riktigt om han ser fram mot det eller vad han känner eller tycker. Men egentligen behöver man ju inte känna så mycket i detta läget. Det är ju bättre att känna och tycka när det väl sker.
NU är ju ändå den enda tiden som är den viktiga.
Och nu går vi inte på förskola.
Nu gör vi annat.
Senaste kommentarer