Ethel skulle på kalas. Eller kalas får man ju verkligen inte säga. Jag vet inte riktigt vad det kallas när man är 13 år och fyller. Men i alla fall. Hon skulle till stan och jag passade på att åka till lekparken med Helge, Viola och Signe. Fast vi tog oss aldrig till lekparken. För vi fastnade på vägen kan man säga.
Vi hade med oss springcyklar, rullskridskor och kickbikes. Och hjälmar så klart. Hela bilen var full! Istället för lekparken hamnade vi i skateparken. Helge spanade in de stora grabbarna och tyckte det var en dröm att vara där. Så många coola konster. Och vilken fart det blev nu när det var asfalt och inte skumpig grusväg. Så nu har vi hittat ett nytt favoritställe!!
Barnen bara susade fram! Inte en enda krock med varandra, även om de var riktigt nära några gånger. Fast de såg ut att ha stenkoll. Det var bara jag som höll för andan och trodde att katastrofen var nära. Däremot blev det några vurpor. Helge slog rekord med SJU stycken. Men han bara reser sig upp och hoppar upp igen. Och Signe kunde inte låta bli att fråga om han inte fick ont.
-Hallå Helge! Du ramlade, varför får du inte ont för?
Direkt när Viola kom dit och hon såg alla stora stenar placerade precis vid banan sa hon:
-Varför har de ställt stora stenar där människor i skateparken kan ramla? Förstår de inte att det är livsfarligt?
Ja herregud hur tänkte de där?!
Barn ser så självklara saker som vi vuxna missar. För det måste väl vara en miss?!
Några få minuter fick ankorna. De blev matade med bröd. Och så fikade vi lite snabbt också. Mer än så hade de inte tid med. Det var skateparken som gällde!
Helge tyckte så mycket om att vara i skateparken att jag fick lova att åka dit imorgon också. Men ändå var han svår att få hem.
Han klättrade upp på en hög grej och vägrade komma ner.
-Du kan inte ta mig, sa han så retligt så.
Trots att vi var där i tre timmar alltså.
Och ändå var det inte tillräckligt.
Kanske kommer vi bo i skateparken fortsättningsvis.
Kanske är de inte nöjda ens då.
Så skoj var det.
😉
Kram
Senaste kommentarer