Mammalinda

Marmorera papper med raklödder och karamellfärg

Det här är ett väldigt enkelt pyssel som blir väldigt fint. Det är så spännande att se resultatet när man tar bort raklöddret. MEN beroende på vad man har för barn kan det bli väldigt kladdigt. Det är nämligen rätt mysigt att känna och kladda med raklödder. Så det är himlans svårt att låta bli att kladda.

Det enda som behövs är

Raklödder
Karamellfärg
En form
Papper
En linjal

Ja, och så en hel del hushållspapper att torka med också. Och gärna en dusch alldeles i närheten. Jag hade mina misstankar redan från början så vi pysslade precis utanför duschen!

Man trycker ut raklöddret i formen. Sen kan man smeta ut med en sked (så inte barnet redan här märker hur mysigt det är att känna på löddret) och sedan droppar man några droppar karamellfärg i löddret. Sen drar man lite i löddret så att det blandar sig lagom.
Lägg sedan i ett papper och tryck försiktigt. Eller gör en Helge och mosa pappret så att löddret pressas upp på kanterna. Det funkar det också.
När pappret sedan tas upp så finns mängder med raklödder på pappret. Det skrapar du bort med linjalen och sedan kan ni kolla på resultatet. Jag skrapade tillbaka löddret som var på linjalen i formen igen efter.
Man kan göra flera papper på samma färg och lödder. Och vill man ha mer färg kan man bara ta några nya droppar färg.

Efter några marmorerade teckningar så började Helge måla med hela händerna.

Eller först så fick han lite, lite lödder på ena fingret.
-Det gör inget om du blir lite kladdig, sa jag till honom.
Då log han sitt allra soligaste leende och typ dök rakt ner i formen.
Och sen började han kladda på mängder av papper. Dessa är nästan bara rosa i färgen. Inte så fina kanske, men sjukt roliga att göra.

PS. REN KARAMELLFÄRG FASTNAR EN DEL PÅ HUDEN!!! Så ungen blir liksom rödfläckig i ungefär 1-2 dagar. Det ser ungefär ut som om barnet är väldigt skadat.

När sedan Viola kom hem från skolan och hon såg vårt pyssel så ville hon så klart pyssla hon också. Det är ju min pysseltjej det. Som vi har pysslat hon och jag.

I alla fall så frågade jag henne om hon behövde ta av sig tröjan. När hon var mindre så kladdade hon nämligen en hel del.

-Nej då mamma. Jag kladdar inte så mycket längre förstår du, sa hon. Och så lät hon så där snusförnuftigt stor.

Jag tror inte ens vi hann att göra en enda teckning innan kladdet började. Då åkte kläderna av och hela armarna blev täckta med lödder.
Lite senare var hela hon täckt i blå-rosa lödder. Jag skojar inte. HELA HON.
Och efter duschen var hon en svagt blåtonad smurf.
Skoj!

Ja, det hade vi faktiskt.
Skoj!

Vad vore livet utan lite kladd.
Eller mycket kladd.
Ganska tråkigt faktiskt.

Ps 2. Är du känslig för kladd så bör du inte kolla på bilderna nedan. (Glöm inte bort att vi hade skoj!)

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.