Mammalinda

Hur vi förklarar Helges diagnos

Jag hade en frågestund för ett tag sedan och då fick jag bl.a. frågan hur jag förklarade Helges diagnos på bästa sätt. Vad vi säger när människor frågar om Helges diagnos när vi är iväg i olika sammanhang. Och hur vi förklarade det när vi berättade för Helges syskon.

Överlag kan jag säga att människor inte frågar om Helges diagnos. Faktiskt har det aldrig hänt att någon, som vi inte känner, frågar om Helges diagnos. Inte förrän jag har tagit upp det. Ibland ser jag att människor som jag möter och pratar med, tittar och tänker, men de säger ingenting. Eftersom jag är väldigt öppen med Helges diagnos och gärna berättar om den, så brukar jag i dessa situationer berätta. Ibland när människor undrar brukar de börja med att fråga hur gammal han är och då berättar jag att han fyller 2 år i juni och att han är kortväxt och att det är därför som han är kort. Oftast ser jag om personen förstår vad jag menar med begreppet kortväxt. Det märks på svaret eller sättet de pratar. Ibland märks det VÄLDIGT väl på deras svar att de inte har en susning om vad jag pratar om. Jag har skrivit om detta tidigare och går att läsa om HÄR.  Konstigt nog är det sällan människor känner till begreppet kortväxt. Nästan alltid fyller jag i med fortsättningen ”med kortväxt menar jag det man förr kallade dvärg”. När det är sagt behöver man inte förklara ytterligare.

Däremot när jag pratar med barn nämner jag ALDRIG ordet dvärg. För om jag säger det ordet så är det också det ordet de kommer att komma ihåg. Vuxna kan det ju redan och då är det bättre att berätta att man inte säger det ordet längre. När jag pratar med barn förklarar jag för dem att han är kort för att hans armar och ben inte växer så snabbt. Jag brukar också berätta att han i övrigt är som vilket barn som helst, men att hans ben inte kommer bli så långa och att han heller inte kommer bli så lång som vuxen. Det brukar också frågas om varför han har så stort huvud och då brukar jag säga att skelettet växer sakta i armar och ben men växer istället lite mer på huvudet. Det är så det är när man är kortväxt.

Ibland nämner barnet ordet dvärg och då får jag förklara att en kortväxt blir ledsen om man säger dvärg till honom/henne och att man istället ska säga kortväxt.

Jag har alltid inställningen att personen i fråga inte säger ordet dvärg för att vara elak, utan att det istället handlar om okunskap. För mig, just nu, är ordet dvärg inte så laddat. Men så har vi heller inte mött människor som beter sig illa. Alla vuxna är väldigt försiktiga i sina ordval och frågor. När jag pratar med vuxna kortväxta (alltså kortvuxna) är det inte alltid de upplever det på samma sätt. De har varit med om en del och tycker också ordet dvärg är mer laddat. Därför kanske ordet sårar dem desto mer.

Och barn kan fråga PRECIS vad som helst!! Och det är ganska befriande att få de mest ingående frågorna och höra deras iakttagelser. De vill ju bara veta och frågar inte för att vara elaka.

Jag tror i vilket fall att det är mycket bättre att prata om olikheter än att viska, prata bakom ryggen eller bara stå tyst. Ju mer man pratar om det, desto mindre ”grej” är det. Det är inget fel i att vara olik eller annorlunda. Faktiskt är vår Helge helt fantastisk och vi skulle inte vilja att han var på något annat sätt. Han är underbar precis som han är!!

Kram

 

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.