Jag och några av barnen gick till skogen för att leta efter kantarell. Helt otroligt så svåra de är att hitta bland alla löv. Vi kröp under grenar och lyfte på löv och hittade en hel del. Det var som en skattjakt och barnen var jätteduktiga. Vi har ett svampställe och trots att vi letade där det brukar vara svamp, var det nästan helt omöjligt att se. Superlurigt!
Helge låg och sov i vagnen medan vi kröp under granar alldeles i närheten. Och det var ju tur. Svårt att ha Helge med när det är så svår terräng.
Jag älskar verkligen hösten. Både myset inne med filtar och ljus, men också alla vackra färger i naturen och den friska luften. Det blev en hel del foton där i skogen. När jag låg under en ormbunke för att ta kort mötte vi helt plötsligt människor där i skogen. När man bor på landet nästan mitt i skogen, så känns det så grymt konstigt att möta någon annan. Och så känner man sig lite lagom dum, när man rullar runt där bland ormbunkarna.
Det blev i alla fall tillräckligt många kantareller för att göra oss en risotto. Men det är ju inte så många av barnen som gillar svamp, så den får jag kanske snaska på alldeles själv. Stackars mig!
Senaste kommentarer