Idag var det äntligen dags att börja tapetsera! Jag har väntat på att en taklist skulle spacklas och sedan härjade kräksjuka i huset. Och då fick tapetseringen vänta ett tag. Det fanns inte riktigt ork till det. Men NU!
Jag jobbade någon timme på dagen, mellan fika, amning och göra middag. Sedan blev det paus för familjegymnastik. Och så någon timme nu på kvällen. Innan jag blev för trött.
Vet inte riktigt vilket som passar mig bäst.
Att jobba i lugn och ro med extrem tystnad (har man 5 barn så är det extremt tyst när de sover). Bara mitt mutter över tapeten som hörs och inget annat som stör mig…
Eller att ha barnen omkring mig med fullt ös. Signe som leker titt-ut med Helge på högsta volym och Helge som kiknar av skratt och får inte nog av allt bus. Och så Ethel som peppar mig när jag muttrar över att tapeten är dum. Och att den här tapet är den VÄRSTA jag någonsin har satt upp! När jag berättar för henne att den här tapeten som hon har valt är SUPERSVÅR, säger hon glatt
-Men mamma då, man måste ha lite utmaningar i livet. Det är bra!
Och då kan man ju inte annat än LE! Då spelar det ingen roll om tapeten är dum!
Det här med tråk och tystnad är inte riktigt min grej…
Senaste kommentarer