Maltes Mamma – En blogg om mammalivet
Emma Tranevik

Maltes Mamma

Annons

Sömnen som inte finns?

Vardagen börjar sätta sig nu. Har alltså varit mamma till Malte nu i över 6 månader, snart 7. Jag får både känslor av ångest och lycka när jag tänker på detta. Lycka av att jag faktiskt får ha en sådan EXTREMT söt unge i min närhet (som dessutom är min?!), men ångest över att ledigheten snart är slut. Detta är så typiskt mig, kan aldrig uppskatta det jag har, utan jämrar mig över att det istället kommer ta slut snart. Så har jag alltid varit. Jämt när jag har semester så njuter jag av tiden tills det är ungefär halva semestern kvar, sedan har jag ångest och räknar ner dagarna med en lätt känsla av panik tills det är över. Kul, va? Nä.

Jag försöker vara mer i nuet, men det är så himla svårt när dagarna går så extremt fort. En vecka känns som 2 dagar och Malte blir bara större och större. Jag förstår nu de som säger “Och så POFF är de 18 år och flyttar hemifrån”. Tiden går så EX-TREH-EMT fort fastän vi liksom inte gör något?! Det “enda” vi gör på dagarna är att försöka få i Malte mat, få Malte att sova och få honom att bajsa. Men det räcker tydligen för att få en dag att bokstavligen flyga i väg.

 

De senaste dagarna/veckorna/månaderna har varit ganska jobbiga då vi har kommit fram till att Malte verkar ha en väldigt överkänslig mage. Vi tog blodprover på honom som inte visade på någon allergi för varje mjölk, ägg, fisk eller spannmål, men när jag testade att äta mejeriprodukter igen (efter ett uppehåll på 2 månader) så brakade ett helvete loss här hemma. Malte började bajsa blod, fick en extremt uppblåst mage som såg ut som en liten gravidmage </3 och han fick väldigt svårt att prutta och bajsa, vilket i sin tur resulterade i extremt dålig sömn. Jag slutade direkt med mejeriprodukter igen, men sömnen var fortfarande dålig och det där har liksom hållit i sig sedan 1 månad tillbaka nu, men över julen så verkade det bli bättre! Han började sova i timmar på nätterna istället för att vakna 2 – 3 ggr varje timme och vi tänkte att “YES nu vänder det”, och det gjorde också. Sedan kom en förkylning. Malte har varit så extremt förkyld sedan nyårsafton och nu inte kunnat sova på nätterna pga snor, snörvel, hosta, slem, flem och DESSUTOM en hård mage.

 

När tar detta slut? Så fort vi verkar se ljuset i tunneln så är det något som slår oss tillbaka på ruta 1 igen med kass sömn och dumma rutiner. Först var det utvecklingsfas 4 som sabbade sömnen, när den gick över kom mjölköverkänsligheten. När vi fick bukt med det så kom det tänder i underkäken. När tänderna hade strulat färdigt testade vi med mjölk igen som gav magont och nu när det verkade bli bra igen så kom en förkylning från helvetet OCH tänder i överkäken.

Jag är så trött på att inför varje natt har en liten samling ångest i bröstkorgen för att jag vet att natten kommer bli hemsk, och jag kommer ha en känsla av att bara vilja gråta och ge upp. Nu har julen varit en gudagåva då våra föräldrar har kunnat tagit Malte nästan varje natt och vi har fått tagit igen mycket sömn som vi gått miste om. Men att komma hem till exakt samma dåliga sömnrutiner igen känns jättejobbigt och jag vet inte vad vi ska göra. Vad vi än gör verkar det bli till något negativt för Maltes sömn på nätterna, eller att något oförutsägbart sker som vi inte kan påverka. Just nu får vi vänta ut denna förkylning och starta om från ruta 1 igen.

Men jag vill tacka våra föräldrar så EXTREMT mycket för alla nätter vi fick över julen. Det var guld värt. Puss på er.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentera (0)

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons