Har precis läst ut boken ”En man som heter Ove” Av Fredrik Backman… jag är mållös vet inte riktigt vad jag ska skriva. Älskade boken, har kastats mellan gapskratt och gråt under hela boken. I går kväll läste jag ut den och grät så mycket att jag idag 4 timmar efter att jag stigit upp fortfarande har fluffiga ögonlock, Det var precis som att ”Ove” öppnade upp kranen till all sorg jag någonsin haft inom mig. Nu ser det ut som att jag haft en riktigt tuff natt, ögonen är så små att dom knappt syns under svullnaden. Men det är det värt! Hans sätt att skriva är så målande och fängslande… jag vill typ skriva ett kärleksbrev till Fredrik Backmans hjärna…
Kära Fredriks hjärna, fan va grym du är, helt fantastisk, med några ord målar du upp kärlek, vänskap, sorg och saknad som en magisk föreställning som berörde mig på ett sätt jag knappt trodde var möjligt. Humorn kommer som ett varmt bomullstäcke och omfamnar varje smärtsam känsla som jag upplevde när sorgen, saknaden gjorde mig påmind. Tack kära hjärna för att du finns!
Har ni inte läst boken så kan jag varmt rekommendera den!
