AV: PAULINA
Som jag beskrivit tidigare är jag skitdålig på att gå till frisören. Tycker jag ser ful ut i skynket och ljuset där man sitter framför spegeln. Man tvingas prata med en relativt okänd människa i en timme ( eller om man heter Jessica och bloggar här, minst två timmar). Dessutom är stolen man sitter i under hårtvättandet ett tortyrredskap.
Men häromdagen befann jag mig i ett centrum och hade för en gång skull lite tid över. Tittade in hos frisören och de kunde klippa mig på en gång. Toppen, bara en sådan sak. Slippa vänta 2,5 vecka på ledig klipptid.
Skulle ju bara klippa topparna, hur svårt kan det vara?
Blev tilldelad en jättegullig tjej. Och nu det bästa av allt, hon pratade knappt svenska. Detta gjorde att den enda form av kommunikation vi hade, var när vi, var femte minut log och nickade åt varandra. Hon för att stämma av att allt kändes bra för mig. Jag för att uppmuntra henne att klippa vidare.
Fantastiskt skönt att få sitta där, alldeles tyst i nästan en timme. Jag har ingen aning om vem hon är, hon vet inget om mig men ändå klippte hon mig så bra.
Så nu är jag nyklippt och nöjd, 6-7 månader framöver.
Trevlig kväll/ Paulina