AV JESSICA: Kisande blick bakom ett par solglasögon. Nakna barnfötter i sanden. Bad på nästan öde stränder. Svalkande dryck i skuggan. Vänner i solnedgången.
I morgon lämnar vi detta och byter ut det mot barnfötter i vinterkängor, tunnelbaneresor med hela Stockholms befolkning, värmande dryck i kylan. Mina tjejkompisar hemma framför öppna brasan – vilket absolut är något fantastiskt.
Ikväll äter vi middag med våra vänner. En vad jag tror blir vår sista kväll någonsin på Koh Lanta med detta underbara gäng som vi gjort denna ö tillsammans med under 4 månader. Bara att skriva att vår middag ikväll blir den sista här typ någonsin får mina ögon att tåras. Dessa fantastiska människor, ni är underbara och har åter igen förgyllt min och min familjs tid här nere. Och era barn…vilka underbara små varelser. Skulle ni alla dö skulle jag adoptera dem allihopa och lära dem allt jag kan – det skulle med största sannolikhet gå åt helvete för dem i framtiden, men jag skulle berätta för dem om deras fantastiska föräldrar.
Det bästa är att jag vet att vi kommer äta många middagar tillsammans – förhoppningsvis i Spanien om våra planer vi pratat om över alla våra kalla öl går enligt önskemål.
Så ikväll är vår sista kväll i detta Koh Lanta liv, i morgon går resan tillbaka till verkligheten. En verklighet med betydligt mindre alkohol och betydligt mer träning, men också mindre värme och mer rastlöshet.
Vardagliga saker som nu blir minnen ett tag…
Jag får helt enkelt åtgärda dessa saker när jag kommer hem:
– Ha blinkande lampor i alla rum.
– Spontant bröla ut läten som att jag talar i tungor för att härma och låta som en moské
– Släcka lamporna i några sekunder när vi äter för att simulera ett strömavbrott och då peta mig själv med gaffeln i ögat av mörkerrädsla.
– Bara le och nicka när folk talar till mig och ber mig om något för att sen fullkomligt strunta i det.
Har det börjat töa hemma?
Kramar Jessica
I Malmö är det snöfritt, välkommen hit
Ja det töar… Välkomna hem! Puss