Vart jag än vänder blicken ser jag bilder på lyckliga familjer på soldränkta stränder och vajande Palmer mot en turkos himmel. Glada barn med våta lockar. Bilder på random mammor och pappor med jävla paraplydrinkar i handen. Det simmas med delfiner och sjökor till höger och vänster och det matas apor och klappas kameler och krokodiler, förihelvete, skärp er.
Jag står fan inte ut.
Längsta resan jag har gjort i jul var typ till Heron City igår. Vi åt i och för sig på asiatisk buffé och slapp städa efter 1,5 åringen som har en förmåga att lämna hälften av maten på golvet, men trots detta känns det väldigt långt bort från en paradis strand i fjärran land.
Dessutom slutade vår familje resa till Heron City med 30 min gallskrik och hysterisk gråt från 5 åringen som inte fick köpa sin 49:e Skylander på MediaMarkt.
Så idag har jag bokat en resa till Grekland i vår. Min man vet inget men tänker att han kommer bli så glad. ??
Vi jobbar på samma jobb och när han har gått förbi min plats har jag filurigt förklarat att resan är bokad och att vi åker i slutet på april. Han skakar bara på huvudet och smågarvar lite nervöst. Jag kan ju inte hjälpa att han inte tror mig.
Det är min tur nu!!!
Kram /Paulina