Igår åkte jag och Lillbrallan till kyrkogården för att hälsa på min pappa, Lillbrallans morfar. Han ligger där, med utsikt över sjön. Utsikten passar honom, det är så vackert och stillsamt.
Det var så där magiskt och krispigt som det bara är i sagorna. Det hade snöat och solen var precis på väg ner och speglade sig otroligt vackert i sjön.
Vi tände ett ljus och jag pratade lite med pappa om hur livet är, fast jag redan vet att han vet. Men det känns ändå bra att få säga saker till honom. Som att vi har det bra och hur mycket vi tänker på honom och saknar honom.
Varje gång så gråter jag så att snoret rinner och hela ansiktet blir svullet.
God jul älskade pappa, vi saknar dig!
Åh jag har missat det här inlägget. Kram, jag vet att han fattas dig mycket <3
❤️❤️❤️
Vet precis den känslan. Beklagar att han inte finns kvar hos dig här på jorden. Styrkekramar
Tack! ❤️