Får jag ingen sömn.
Idag har Lillbrallan och jag gått i pyjamas hela dagen, Jag har varit för trött för att orka något annat. Anledningen till att jag är så trött (typ mer död än levande) är att min 5-åring envisas med att komma in till min säng om nätterna. (Gulligt tänker ni, tortyr tänker jag). Han kommer in så att han kan sova med mig. Nära mig. Gärna på mig, eller allra helst hade nog krupit upp i min livmoder (om det nu gått, och slaggat där). Han är som en värmesökande missil, det spelar ingen roll om/eller hur många gånger jag lyfter honom till kanten av ”hans sida av sängen” eller om jag bygger kuddmurar i mellan oss eller om jag vänder på honom så han hamnar med ryggen mot mig, nej… fem sekunder efter så ligger han ändå typ PÅ mig och sparkas och slåss… (Självklart inte med flit men det spelar liksom ingen roll att det inte är med flit när det är mitt i natten). Det känns ändå ungefär lika ”mysigt” som om han var skickad från CIA för att köra sömntortyr på mig. Detta resulterar i att jag knappt sover och väcks konstant om nätterna. När jag vaknar så känner jag mig tröttare än vad jag gjorde under bebisåren.
Och jag vet att jag borde vara glad och tacksam och tycka att det är det mysigaste som hänt, men tyvärr så tar reptilhjärnan över och den vill liksom
ha sömn på natten.
ZzZzzZzzZzZzZzzzzz
Sov gott mina vännner!
När han ligger i min säng
Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.