Malin Gramer

Jomenvisstsörrusatte! Jag har just gjort mig till åtlöje i Stockholms kollektivtrafik. Är påväg på Kock off med blogghaggorna och ska åka tunnelbana. Går fram till luckan och ber att få åka till Medborgarplatsen. Han i luckan ler snällt och säger, du kan köpa en sms biljett. Jaha toppen låter ju bra. Slår numret och skickar ett sms enligt hans anvisning. Tydligen skulle man ha någon app vilket jag såklart inte har eftersom senast jag åkte tunnelbana var tiden innan IPhones. Jag får massor av svars sms om betalning och personnummer och fakturor hit och dit men ingen biljett. Han bakom luckan ser frågande ut och tillslut säger jag, alltså jag vill bara åka tunnelbana, HUR svårt kan det va?
Nu säger han i luckan, jamen du kan köpa biljett på Pressbyrån, great. Går dit köper en biljett. Det är nu själva åtlöjes incidenten kommer. Biljetten ser mer ut som ett kvitto men det är inget jag tänker på. Så nu går jag fram till spärrarna och observerar att folk liksom drar sina kort framför kortläsaren och på så sätt öppnas spärren. Jag tar därmed mitt lilla kvitto och håller det på samma sätt. Inget händer. Försöker igen och börjar leta på grejen framför spärren efter något som passar att dra eller stoppa in mitt lilla kvitto. Inser till slut att det inte går medans folk skrattar, pekar och antagligen undrar vad det är för dåre som försöker ta sig igenom spärren med ett kvitto och går tillbaka till han i luckan. Han ler fortfarande vänligt och säger att han öppnar en spärr åt mig. Toppen, jaha, tack. Sen jävlar åkte jag tunnelbana. Ramlade lite på en man eftersom jag skrev dethär inlägget samtidigt som tunnelbanan rörde sig, men närkontakt är mysigt.

En annan grej är att jag uppenbarligen inte hittar gångvägen från Medborgarplatsen hem till Malin. Gick fel, fick svett och kommer garanterat ta bilen nästa gång.

Nu bubbel med de fina! / Paulina