Malin Gramer

Jag är ju en tillsynes ganska bekväm person. Dvs, jag tar oftast det säkra före det osäkra och jag utsätter mig sällan för situationer som jag i förhand vet kommer ge mig svett, hjärtklappning och gråa hår.

Men ibland tar jag ut svängarna, som tex att åka själv till köpcentrumet med två barn. Nu kanske ni tänker, amen vadå två barn i köpcentrumet, hur svårt kan det vara? Jag skulle säga att riskerna med att ta två barn till ett köpcentrum är direkt kopplat till barnens ålder. Vid tillfället som jag nu ska berätta om, är den ene snart 5 år och den andre 10 månader och sitter i barnvagn.
Ni med barn känner säkert igen att
5 åringar kan vara både rabiata och skoningslösa om de inte får som de vill och av den anledningen håller jag Noel väldigt kort och förklarar i förväg att vi inte ska handla roliga saker idag. Men om han är snäll ska han få ett kinderägg när jag är klar med mina ärenden. Mutor funkar toppen och är en nödvändighet för ett lyckat besök i köpcentrumet.

Vi åker till Sickla. Jag ska handla en inflyttningspresent och vi går in på Åhléns. Tar rulltrappan upp till inredningsavdelningen. Att kliva på rulltrappan med barnvagn och en 5 åring är ingen peaceofcake men väl på bandet tar jag Noels hand och stödjer barnvagnen i den andra.

Hinner vara däruppe i 3 minuter tills dess att Noel är kissnödig. Vi åker ner igen och jag vet inte om det är kissnödigheten men Noel studsar på rulltrappan och åker utan svårighet ner och hoppar av bandet med perfekt timing och vi småspringer bort till toaletterna.
KISSPAUS

Åtta minuter senare står vi återigen inne på Åhléns övervåning och jag handlar i vanlig ordning betydligt mer en vad som var tanken. Fullastad med varor och med Noel på vift någonannanstans i butiken ställer jag mig i kassakön. Tappar presenten i golvet som är en ljuslykta. Nu får jag svett och hjärtklappning och gråa hår. Den snälla expediten låter mig ta en ny ljuslykta, tackar!
Betalt och klar. Ropar in Noel och vi är redo att ta färden ner för rulltrappan och bege oss hemåt.

Går mot avsatsen till rulltrappan och någon meter framför tränger sig Noel framför mig och barnvagnen och hade jag i denna stund bara låtit honom åka hade följande parodi antagligen aldrig utspelat sig.
Men när jag nu ropar på Noel att han inte bör åka framför mig utan istället bakom, gör han en vändning för att uppfylla min önskan, det beklagliga är bara att han redan hunnit ställa sig på första trappsteget i rulltrappan. Han vänder alltså i farten och trillar på mage åkandes nerför. På något sätt hinner jag slita barnvagnen bakåt precis framför avsatsen. Noel skriker hjärtskärandes och jag tänker att jag måste få tag på honom innan han landar därnere. Slänger mig utför rulltrappan och flyger ner för trapporna för allt jag är värd. Jag får tag i honom just innan vi kommer ner och lyfter upp honom.
Står nu nedanför rulltrappan med Noel i famnen som tjuter av chocken. Blickar uppåt trappan och japp där längst upp, en halvmeter från den rullande trappan står min barnvagn med en 10 månaders bebis. Kanon ! Funderar ett ögonblick på att släppa den skrikandes 5 åringen för att försöka springa uppför den nedåtgående rulltrappan då den uppåtgående rulltrappan är på andra sidan butiken. Inser snart att jag inte kan släppa Noel, och det är en omöjlighet att ta sig uppför bärandes på honom, så med honom under armen springer jag som en panikslagen gasell runt butiken och uppför rulltrappan med vetskapen om att mitt lilla barn sitter i en vagn 50 cm från en nedåtgående rulltrappa utan fotbromsen nere.

Väl uppe får jag tag på barnvagn och barn och vi är alla i säkerhet. Phuu

Dags att åka ner. Innan Noel hinner gå före mig säger jag lugnt ”så nu åker mamma först och du efter”. Tar steget ut på rulltrappan och påbörjar färden nedåt med vagnen. Problemet är bara att Noel, efter den lilla incidenten som just utspelat sig nu blivit livrädd för rulltrappor.

Medans jag nu är påväg nedåt står han kvar där uppe och tjuter i högan sky av skräck. MAMMA mamma maaaaaaammaaaaaaaaa!!!!!!!!

Är det på riktigt? Hur är det möjligt?När jag nu återigen står med en unge längst ner och en unge längst upp. Jag har fått så mycket svett och medans jag ropar och lirkar med Noel för att förmå honom att åka ner till mig och Nomi ber jag inre bön om att ingen från socialtjänsten spenderar sin lunchrast inne på Åhléns. I denna stund ifrågasätter jag nämligen själv min egen lämplighet som moder.
Vad ska jag göra? Blir helt enkelt till att vinka till Noel då han vägrar att åka ner till mig, och försöka förklara att jag måste springa runt butiken och ta mig upp till honom med den andra rulltrappan och ”nu när du ser mig springa härifrån betyder inte det att mamma lämnar dig och åker hem”. Tror inte budskapet helt gått fram då jag påväg runt butiken springandes med barnvagn som en galen älgtjur, hör Noels förtvivlade och panikslagna skrik. Ni vet ropet från ett barn som tror att han blivit övergivit av sin mamma skrik.

Åker för fjärde gången upp till Åhléns andra våning. Omfamnar 5 åringen och i kombination med svett och hjärtklappning är vi alla i säkerhet även om jag borde ta mig till första bästa frisör för att bli av med de nya gråa håren.
Nu kommer en kvinna fram (hon arbetar inte på socialtjänsten) utan berättar att det finns en hiss längst bort i varuhuset:)
Så klart det finns!!!!!!!!!

/Paulina