Min 5 åring har en språkstörning vilket betyder att han har en försenad talutveckling samt svårt att att få till rätt uttal på orden. Först tyckte vi inte att det var så allvarligt och tänkte att i sinom tid kommer talet av sig självt och med äldre barn i huset snackas det ändå här hemma tills öronen blöder.
Men efter att förskolan också började reagera blev vi skickade till logoped och när Noel var 4 år började han på en tal och språkförskola där han får extra stöd. Han har gjort fantastiska framsteg sen han började där så nu är det plötligt ett evigt och konstant babblande om mer eller mindre viktiga saker även från 5 åringen.
Vi är såklart glada för det men det är inte alltid helt lätt att höra vad han säger och ibland blir det verkligen fel.
Som igår vid middagsbordet frågar plötsligt Noel mig ”var är din snoppis mamma?”
Jag och mannen tittar på varandra något frågande. Jag vänder mig åter till Noel och ber honom upprepa frågan.
”Var är din snoppis mamma” ? Alltså frågan är ju egentligen inte konstig, jag menar jag har ju ingen snopp och en 5 åring kanske undrar om jag lagt undan den i något skåp eller gömt den i en låda. Vad vet jag?
Men jag känner ändå att jag inte är helt övertygad om att han verkligen undrar var jag gjort av snoppen då detta i vårt fall är ett något annorlunda mysterium att lösa just kring middagsbordet. Jag frågar därför Noel rakt ut om han verkligen undrar var jag gjort av min snopp. Han skrattar så han kiknar och säger nej jag säger, var har du gjort av din snoppis? Ähhh? Bad sjutton menar ungen? Frågar vidare.
-Menar du ditten och datten och alla ord jag kan komma på som slutar med is och börjar med snopp. Det visar sig att han undrar var jag gjort av min kompis..
Jamen såklart, det är ju flera dagar sedan Pernilla min kompis var här och åt med oss.
En annan gång passade min lillebror Hannes och hans sambo Angelica
5 åringen och 1,5 åringen. Detta var en vardagskväll och vi kom hem lagom till att båda barnen sov sött, sådär mer eller mindre utslagna som barn gör efter att dem har haft barnvakt där de faktiskt får en aning av stimulans.
Hannes gav oss en rapport om att allt hade gått jättebra och kidsen var sååå snälla. Men han hade dock en liten fundering på Noels syn och därmed vår inställning till bögar. Innan jag går vidare låt mig vidhålla och svära på att i vår familj får man vara precis som man vill och är. Alla människor har samma värde och homosexualitet inte är något undantag.
Hannes berättar iallafall att han legat i sängen och nattat Noel och frågat honom om hans föräldrar ” dvs jag och mannen” är snälla? Noel hade då svarat JA , tack gode Gud, och därefter spontant slängt ur sig ”men bögarna är inte snälla”..
När jag får höra detta försöker jag förklara för Hannes att Noel naturligtvis inte känner till ordet bög och därför inte kan ha någon som helst uppfattning om de snälla eller dumma. Hannes står på sig och menar att Noel utan tvivel, sa bögarna och inget annat. Vad fan, min lillebror och Angelica åker därmed hem i tron om att vår son har en skev människosyn.
Några dagar senare tittar Noel på film. Det dyker upp SPÖKEN i rutan och Noel pekar då på tv:n och säger BÖGARNA är dumma mamma…
”Jaa, S.P.Ö.K.E.N.A är skitdumma.
Blev såklart tvungen att ringa Hannes meddetsamma och rentvå min lilla son.
Trevlig söndag/ Paulina
