Häromdagen gick jag fram till dottern 16 månader. Jag var endast iklädd mina nya trosor som har en bild av ett rytande kattdjur på framsidan. När man har barn får man lätt djurljudstourettes dvs så fort man ser ett djur, varsomhelst, på bild, på tv, i böcker, så gör man härmande ljud. Ni vet, Kossan låter muu, lammet bäää, hunden vov vov osv.
Så nu när jag ser att Nomi får syn på den rytande varelsen på mina trosor skjuter jag liksom fram höften och säger raaaarrrrr rrrraar (morr morr) för att härma hur pantern låter. Det kallas pedagogik!!!
Men med facit i hand var det inte mitt mest genomtänkta ögonblick.
Det verkar nämligen som dottern inte alls kopplade ihop kattdjuret på trosorna med mitt morrande utan mer mitt sköte och hur det låter.
Så numera när hon ser mig i trosor, alltså vilka trosor som helst, går hon fram till mig, pekar och morrar. Jahapp toppen.. En får ju hoppas att hon inte morrar mot dagisfröknarnas kön!!!
Trevlig lördag/ Paulina
MOUHAHAHHA JAG DÖR!