Malin Gramer

Vi har äntligen fått vår nya säng. Efter 6 långa veckor från det att vi provlåg inne på Atlantis sängar och Jessika AKA säng och sovspecialisten, hjälpte oss att välja ut den perfekta sängen. Igår kom två karlar och likt Hulken bar de sängar upp och ner och fram och tillbaka och tjoff stod den i vårt sovrum. Hurra

Grejen är bara om man nu ska vara petig? Den är sinnessjukt hög. Alltså sinnessjukt hög. Förutom att det ser jäkligt macho ut, behöver man ju tamejfan en stege för att ta sig upp. Eller iallafall mannen kan behöva en liten pall. I våra pass stor det att han är 1 cm längre än mig men jag är kluven. Bar inte högklackat på vårt bröllop, om jag säger så.

Hursomhelst, igår efter att vi bestigit vår nya säng var det dags att provligga. Jag säger provligga med tanke på att vi aldrig hann somna innan ett av barnen vaknade och mannen fick gå in och lägga sig i barnrummet. Jag plockade därmed in dottern till vår nya säng. Vi två fick provsova första natten.
Hulken som levererade sängen informerade mig om att det inte är ovanligt att man första tiden kommer tycka att det känns konstigt och obekvämt och t o m kan få ont i kroppen av den nya sängen.
Vaknade faktiskt imorse av att jag kände mig totalt mörbultad. Svårt att veta om det är sängen eller en annalkande bihåleinflammation? Eller det faktum att sängen är så hög så jag ligger för nära taket? Eller att jag knappt når ner till nattduksbordet och därmed fått en sträckning när jag sträckte mig efter Nomis vattenflaska inatt?

I övrigt är sängen toppen. Skulle den
t ex stå i en sovsal eller i kungens sovrum skulle man inte ens tänka på att den är sjukligt hög. Höjden har ju även sina fördelar då varken 5 åringen eller 1,5 åringen kommer upp i den på egen hand, så vill jag vara för mig själv en stund kan jag klättra upp i sängen, min alldeles egna trädkoja liksom.

Trevlig fredag/ Paulina